Olcueih 5
1 Ka ca aw, ka cueihnah he hnatung lamtah ka lungcuei dongla na hna kaeng lah.
Min son, gif akt uppå mina vishet, böj din öron till mina läro;
2 Thuepnah neh mingnah te ngaithuen hamla na hmuilai long khaw tuem uh saeh.
Att du må behålla god råd, och din mun veta beskedlighet.
3 Rhalawt nu kah a hmuilai ah khoilitui cip tih a lai khaw situi lakah hnal.
Ty ene skökos läppar äro en hannogskaka, och hennes hals är halare än olja;
4 Tedae hmailong ah tah anih te pantong bangla khahing tih cunghang paihat bangla haat.
Men framdeles bäsk som malört, och skarp såsom ett tveeggadt svärd.
Hennes fötter löpa neder till döden; hennes råd gånger få helvetet. (Sheol h7585)
6 Hingnah caehlong lakah a ming pawh a namtlak likloek te saelh ve ne.
Hon går icke rätt fram på lifsens väg; ostadig äro hennes steg, så att hon icke vet hvart hon går.
7 Te dongah ka ca rhoek kai ol he hnatun uh laeh, ka ka dongkah olthui te nong tak boeh.
Så hörer mig nu, min barn, och viker icke ifrå mins muns tal.
8 Na longpuei te anih neh lakhla sak lamtah a im thohka lam khaw mop boeh.
Låt dina vägar vara fjerran ifrå henne, och nalkas intet intill hennes husdörr;
9 Na mueithennah te a tloe taengla ham pae vetih na kum muenying muenyang la hang khueh ve.
Att du icke skall gifva dina äro dem främmandom, och din år dem grymma;
10 Na thadueng te rhalawt rhoek cung uh vetih na patangnah phu te kholong imkhui la pawk ve.
Att främmande icke skola mätta sig af dine förmågo, och ditt arbete icke vara uti ens annars hus;
11 Na hmailong ah na nguek vetih na pum na saa khaw hmawn hae ni.
Och du måtte framdeles sucka, när du ditt lif och gods förtärt hafver;
12 Te vaengah, “Thuituennah te ka hmuhuet tih toelthamnah khaw ka lungbuei loh a tlaitlaek pai.
Och säga: Ack! huru hafver jag hatat tuktan, och mitt hjerta straff försmått;
13 Ka saya ol te ka hnatun pawh kai aka cang puei taengah khaw ka hna ka kaeng pawh.
Och hafver icke lydt mina lärares röst, och icke böjt min öron till dem som mig lärde?
14 Hlangping neh rhaengpuei lakli kah boethae sumsiit te vat ka pha,” na ti hae ni
Jag är fulltnär i all olycko kommen, att jag den meniga hopen och sällskapet följt hafver.
15 Na tuitung dongkah tui neh na tuito lamtah aka sih te o.
Drick vatten utaf dina gropar, och hvad af dinom brunn utflyter.
16 Na tuisih te kawtpoeng ah, sokca tui te toltung ah phuet saeh.
Låt dina källor utflyta, och vattubäckerna uppå gatorna;
17 Nang namah bueng hamla om saeh lamtah na taengkah kholong ham boel saeh.
Men haf du dem allena, och ingen främmande med dig.
18 Na thunsih te yoethen la om saeh lamtah na camoe kah na yuu dongah kohoe sak.
Din brunn vare välsignad, och gläd dig af dins ungdoms hustru.
19 Anih tah sayuk rhuinu lunguem bangla, a sukbam te sakhi rhuinu mikdaithen bangla a tuetang boeih ah nang te m'hmilhmal sak saeh lamtah a lungnah loh m'palang sak yoeyah saeh.
Hon är ljuflig såsom en hind, och täck såsom en rå; låt hennes kärlek alltid mätta dig, och förlusta dig alltid uti hennes kärlek.
20 Ba ham lae ka ca loh rhalawt la na palang vetih kholong kah a rhang te na kop eh.
Min son, hvi vill du förlusta dig med en främmande, och famntager ens annars?
21 Hlang kah longpuei neh a namtlak boeih a saelh te khaw BOEIPA mikhmuh ah om.
Ty hvars och ens mans vägar äro för Herranom, och han mäter alla deras gångar.
22 Halang te amah kathaesainah loh amah te a tuuk tih a tholhnah rhui loh a ban.
Dens ogudaktigas misshandel skall gripa honom, och med sina synders snaro skall han hållen varda.
23 Anih thuituennah a om pawt dongah duek vetih a anglat aih dongah palang ni.
Han skall dö, derföre att han icke vill låta lära sig, och för sin stora dårskaps skull vill fara.
