Rhaengsae 3
1 Kai tah a thinpom caitueng dongkah phacipphabaem aka hmu hlang ni.
Jag är en man som har prövat elände under hans vredes ris.
2 Kai te m'hmaithawn tih hmaisuep ah n'caeh sak vaengah vangnah om pawh.
Mig har han fört och låtit vandra genom mörker och genom ljus.
3 Kai taengah a tloeng tangloeng tih khohnin yung ah a kut a hluem.
Ja, mot mig vänder han sin hand beständigt, åter och åter.
4 Ka vin neh ka saa a hmawn sak tih ka rhuh a paep sak.
Han har uppfrätt mitt kött och min hud, han har krossat benen i mig.
5 Kai he rhahalung n'suem thil tih sue neh bongboepnah te m'ven thil.
Han har kringskansat och omvärvt mig med gift och vedermöda.
6 Ka khosak he khosuen kah aka duek bangla khohmuep ah ka om.
I mörker har han lagt mig såsom de längesedan döda.
7 Kai taengah khoep a biing tih ka rhohum loh n'nan he ka loeih pawh.
Han har kringmurat mig, så att jag ej kommer ut, han har lagt på mig tunga fjättrar.
8 Ka khue tih ka pang vaengah pataeng ka thangthuinah te a toeng.
Huru jag än klagar och ropar, tillstoppar han öronen för min bön.
9 Lungrhaih neh ka longpuei a biing tih ka hawn a paihaeh sak.
Med huggen sten har han murat för mina vägar, mina stigar har han gjort svåra.
10 Kai taengah tah vom neh sathueng pataeng a huephael kah sathueng bangla amah rhongngol coeng.
En lurande björn är han mot mig, ett lejon som ligger i försåt.
11 Ka longpuei ah m'phaelh sak tih kai n'soek dongah kai aka pong la n'khueh.
Han förde mig på villoväg och rev mig i stycken, förödelse lät han gå över mig.
12 A lii a phuk tih thaltang ham kutnoek la kai n'tai.
Han spände sin båge och satte mig upp till ett mål för sin pil.
13 Anih kah liva ca loh ka kuel khuila pawlh.
Ja, pilar från sitt koger sände han in i mina njurar.
14 Ka pilnam pum kah nueihbu neh khohnin yung ah amih kah rhotoeng la ka poeh.
Jag blev ett åtlöje för hela mitt folk en visa för dem hela dagen.
15 Ankhaa te kai ng'kum sak tih pantong neh kai m'hmilhmal sak.
Han mättade mig med bittra örter, han gav mig malört att dricka.
16 Ka no he lungcang neh a mawth tih hmaiphu khuiah kai m'vuei.
Han lät mina tänder bita sönder sig på stenar, han höljde mig med aska.
17 Ka hinglu he ngaimongnah lamloh a hlahpham tih a then khaw ka hnilh.
Ja, du förkastade min själ och tog bort min frid; jag visste ej mer vad lycka var.
18 Te dongah kai kah hmailong neh BOEIPA lamkah ka ngaiuepnah khaw paltham coeng ka ti.
Jag sade: »Det är ute med min livskraft och med mitt hopp till HERREN.»
19 Kai kah phaiphabaem neh ka airhoeng khaw, ka pantong neh ka anrhat khaw poek lah.
Tänk på mitt elände och min husvillhet, på malörten och giftet!
20 A poek a poek vaengah ka khuikah ka hinglu tah tlayae la tlayae coeng.
Stadigt tänker min själ därpå och är bedrövad i mig.
21 He he ka ngaiuep dongah ni ka lungbuei he ka mael puei.
Men detta vill jag besinna, och därför skall jag hoppas:
22 BOEIPA kah sitlohnah tah bawt pawt tih a haidamnah khaw muei pawh.
HERRENS nåd är det att det icke är ute med oss, ty det är icke slut med hans barmhärtighet.
23 Mincang ah na uepomnah thai khaw ping.
Den är var morgon ny, ja, stor är din trofasthet.
24 Ka hinglu loh, “BOEIPA tah ka khoyo ni,” a ti dongah amah te ka ngaiuep van.
HERREN är min del, det säger min själ mig; därför vill jag hoppas på honom.
25 BOEIPA tah amah aka lamtawn ham neh amah aka toem hinglu ham a then pah.
HERREN är god mot dem som förbida honom, mot den själ som söker honom.
26 BOEIPA kah loeihnah dongah tah rhingoel ngolsut ham khaw then.
Det är gott att hoppas i stillhet på hjälp från HERREN.
27 A camoe vaengah hnamkun a phueih te ni hlang ham khaw then.
Det är gott för en man att han får bära ett ok i sin ungdom.
28 Amah soah a poeh bangla amah bueng khosa saeh lamtah kuemsuem saeh.
Må han sitta ensam och tyst, när ett sådant pålägges honom.
29 A ka te laipi khuiah vuei saeh lamtah ngaiuepnah a om khaming.
Må han sänka sin mun i stoftet; kanhända finnes ännu hopp.
30 Amah aka ngawn ham a kam duen pah saeh lamtah kokhahnah neh kum saeh.
Må han vända kinden till åt den som slår honom och låta mätta sig med smälek.
31 Ka Boeipa loh kumhal duela a hlahpham ngawn moenih.
Ty Herren förkastar icke för evig tid;
32 Pae sak bal mai cakhaw a sitlohnah dongkah sitlohnah a khawk vanbangla a haidam bitni.
utan om han har bedrövat, så förbarmar han sig igen, efter sin stora nåd.
33 Hlang ca te a lungbuei a phaep pah tih a pae sak bal moenih.
Ty icke av villigt hjärta plågar han människors barn och vållar dem bedrövelse.
34 Khohmuen kah thongtla boeih te a kho hmuiah a phop ham,
Att man krossar under sina fötter alla fångar i landet,
35 Khohni kah mikhmuh ah hlang kah tiktamnah hnawt ham,
att man vränger en mans rätt inför den Högstes ansikte,
36 A tuituknah neh hlang a khun sak ham khaw ka Boeipa loh a hmuh ngaih moenih.
att man gör orätt mot en människa i någon hennes sak, skulle Herren icke se det?
37 Ka Boeipa loh a uen pawt te om ni tila unim aka thui thai.
Vem sade, och det vart, om det ej var Herren som bjöd?
38 A thae neh a then khaw Khohni ka lamloh thoeng pawt nim.
Kommer icke från den Högstes mun både ont och gott?
39 A tholhnah sokah a tholhnah yuvat ah balae tih tongpa hlang hing loh a kohuet mai eh.
Varför knorrar då en människa här i livet, varför en man, om han drabbas av sin synd?
40 Mamih kah longpuei he phuelhthaih tih n'khe phoeiah BOEIPA taengla mael uh sih.
Låtom oss rannsaka våra vägar och pröva dem och omvända oss till HERREN.
41 Mamih kah thinko neh kut he vaan kah Pathen taengah phuel uh sih.
Låtom oss upplyfta våra hjärtan, såväl som våra händer, till Gud i himmelen.
42 Kaimih kah boekoek neh nang kan koek uh te khodawk nan ngai uh moenih.
Vi hava varit avfälliga och gensträviga, och du har icke förlåtit det.
43 Thintoek neh na cun uh vaengah kaimih nan hloem tih lungma ti kolla nan ngawn.
Du har höljt dig i vrede och förföljt oss, du har dräpt utan förskoning.
44 Thangthuinah neh paan ham khaw namah te cingmai neh na cun uh.
Du har höljt dig i moln, så att ingen bön har nått fram.
45 Kaimih he pilnam lakli ah yun-aek neh kawnhnawt la nan khueh.
Ja, orena och föraktade låter du oss stå mitt ibland folken.
46 Ka thunkha boeih loh kaimih taengah a ka a ang uh.
Alla våra fiender spärra upp munnen emot oss.
47 Birhihnah neh rhom khaw kaimih taengah omdamnah neh pocinah la thoeng.
Faror och fallgropar möta oss fördärv och skada.
48 Ka pilnam nu kah a pocinah dongah ka mik he sokca tui la long.
Vattenbäckar rinna ned från mitt öga för dottern mitt folks skada.
49 Ka mik loh a hawk vetih a bawtnah om pawt hil kak mahpawh.
Mitt öga flödar utan uppehåll och förtröttas icke,
50 A dan neh BOEIPA loh vaan lamkah a hmuh duela.
till dess att HERREN blickar ned från himmelen och ser härtill.
51 Ka khopuei tanu boeih kongah ka mik loh ka hinglu he a poelyoe.
Mitt öga vållar mig plåga för alla min stads döttrars skull.
52 Lunglilungla maila kai he ka thunkha rhoek loh vaa bangla m'mae khaw m'mae uh mai.
Jag bliver ivrigt jagad såsom en fågel av dem som utan sak äro mina fiender.
53 Ka hingnah te tangrhom ah a det uh kai taengah lungto a omtoem thil.
De vilja förgöra mitt liv här i djupet, de kasta stenar på mig.
54 Ka lu he tui loh a et vaengah tah n'tuiphih muema ka ti.
Vatten strömma över mitt huvud, jag säger: »Det är ute med mig.»
55 BOEIPA na ming te tangrhom laedil lamloh kang khue.
Jag åkallar ditt namn, o HERRE, har underst i djupet.
56 Ka hilhoemnah ham ka pang te hna na buem pawt dongah ka ol na yaak coeng.
Du hör min röst; tillslut icke ditt öra, bered mig lindring, då jag nu ropar.
57 Namah kang khue khohnin ah na mop tih, “Rhih boeh,” na ti.
Ja, du nalkas mig, när jag åkallar dig; du säger: »Frukta icke.»
58 Ka hinglu kah tuituknah khaw ka Boeipa loh na rhoe tih ka hingnah na tlan.
Du utför, Herre, min själs sak, du förlossar mitt liv.
59 BOEIPA aw ka lolhmaihnah na hmuh cakhaw ka laitloeknah dongah n'tang sak lah.
Du ser, HERRE, den orätt mig vederfares; skaffa mig rätt.
60 Kai soah amih kah tawnlohnah boeih neh amih kah kopoek boeih te na hmuh.
Du ser all deras hämndgirighet, alla deras anslag mot mig.
61 BOEIPA aw kai soah amih kah kokhahnah neh amih kah kopoek boeih te na yaak coeng.
Du hör deras smädelser, HERRE, alla deras anslag mot mig.
62 Khohnin yung ah a phungding ol neh kamah taengah kai m'pai thiluh.
Vad mina motståndare tala och tänka ut är beständigt riktat mot mig.
63 A hoepnah neh a painah ah, amih kah hnaelnah ni ka paelki.
Akta på huru de hava mig till sin visa, evad de sitta eller stå upp.
64 BOEIPA aw, amih kut dongkah khoboe neh a tiing la amih te thuung lah.
Du skall giva dem vedergällning, HERRE, efter deras händers verk.
65 Amih te lungbuei kotalh la khueh lamtah na tapvoepnah te amih soah thoeng sak.
Du skall lägga ett täckelse över deras hjärtan; din förbannelse skall komma över dem.
66 BOEIPA aw thintoek te na hloem dongah ni amih te vaan hmui lamloh na mitmoeng sak.
Du skall förfölja dem i vrede och förgöra dem, så att de ej bestå under HERRENS himmel. Alfabetisk sång; se Poesi i Ordförkl.
