Joshua 6
1 Jerikho ngawn Israel ca rhoek loh a tlaeng la a tlaeng aka voei aka bal khaw om voel pawh.
Och Jeriko hade sina portar stängda, det höll sig tillstängt för Israels barn; ingen gick ut eller in.
2 Te vaengah Joshua te BOEIPA loh, “So lah, Jerikho neh a manghai kah tatthai hlangrhalh te na kut ah kan tloeng coeng.
Men HERREN sade till Josua: »Se, jag har givit Jeriko med dess konung, med dess tappra stridsmän, i din hand.
3 Te dongah caemtloek hlang boeih loh khopuei ke hil uh lamtah khopuei te voei khat vael uh. Te tlam te hnin rhuk khuiah saii.
Tågen nu omkring staden, så många stridbara män I ären, runt omkring staden en gång; så skall du göra i sex dagar.
4 Te vaengah khosoih parhih loh jubilee tuki parhih te thingkawng hmai ah khawt uh saeh. Tedae a hnin rhih dongkah khopuei voei rhih vael uh vaengah tuki te khosoih rhoek loh ueng uh saeh.
Och sju präster skola bära de sju jubelbasunerna framför arken; men på sjunde dagen skolen I tåga omkring staden sju gånger; och prästerna skola stöta i basunerna.
5 Jubilee ki a ueng vetih tuki ol na yaak na yaak uh vaengah pilnam boeih te tamlung neh bungbung yuhui uh saeh. Te vaengah khopuei vongtung te cungku vetih pilnam te tluektluek cet uh bitni,” a ti nah.
Och när det blåses i jubelhornet med utdragen ton, och I hören basunljudet, skall allt folket upphäva ett stort härskri; då skola stadsmurarna falla på stället, och folket skall draga in över dem, var och en rätt fram.»
6 Te dongah Nun capa Joshua loh khosoih rhoek te a khue tih, “Paipi thingkawng te kawt uh lamtah khosoih parhih loh jubilee tuki parhih te BOEIPA kah thingkawng hmai ah kawt uh phai saeh,” a ti nah.
Då kallade Josua, Nuns son, till sig prästerna och sade till dem: »Tagen förbundsarken, och sju präster skola bära sju jubelbasuner framför HERRENS ark.»
7 Te phoeiah pilnam te, “Lan uh lamtah khopuei ke hil uh. Aka pumcum tangtae loh BOEIPA thingkawng hmai ah cet saeh,” a ti nah tih a uen.
Och till folket blev sagt: »Dragen ut och tågen omkring staden; och den väpnade skaran skall draga framför HERRENS ark.»
8 Joshua loh pilnam te a uen phoei van atah jubilee tuki parhih aka kawt khosoih loh BOEIPA hmai la khong uh tih tuki te a ueng uh. Te phoeiah BOEIPA kah paipi thingkawng hnuk te a vai uh.
Då nu Josua hade sagt detta till folket, drogo de sju präster som buro jubelbasunerna framför HERREN åstad och stötte i basunerna; och HERRENS förbundsark följde efter dem.
9 Aka pumcum tangtae ngawn tah lamhma la khong uh. Tuki aka ueng khosoih rhoek khaw thingkawng hnukah vai hamla rhutrhut cet uh tih tuki te a ueng uh.
Och den väpnade skaran gick framför prästerna som stötte i basunerna, och den övriga hopen slutade tåget och följde efter arken, under det att man alltjämt stötte i basunerna.
10 Tedae pilnam te Joshua loh a uen tih, “Yuhui uh boeh, na ol yaak sak uh boeh. Nangmih taengah ka thui tue a pha hlan khuiah na ka dong lamloh olka puut boel saeh. Yuhui ka ti daengah ni na yuhui uh eh.
Men Josua hade bjudit folket och sagt: »I skolen icke upphäva något härskri eller låta höra eder röst eller ens låta något ord utgå av eder mun, förrän den dag då jag säger till eder: 'Häven upp ett härskri'; då skolen I upphäva ett härskri.»
11 Te dongah BOEIPA kah thingkawng te a hil puei tih khopuei te voei khat a vael phoeiah rhaehhmuen a paan uh tih rhaehhmuen ah rhaeh uh,” a ti nah.
Och när han så hade låtit bära HERRENS ark omkring staden, runt omkring den en gång, gingo de in i lägret och stannade i lägret över natten.
12 Joshua te mincang ah thoo bal tih BOEIPA kah thingkawng khosoih rhoek te a khuen.
Och följande morgon stod Josua bittida upp, och prästerna togo HERRENS ark.
13 Te vaengah jubilee tuki parhih aka kawt khosoih parhih te BOEIPA kah thingkawng hmai ah cet cet uh tih, tuki te a ueng uh. Amih hmai kah aka cet tih aka pumcum tangtae tah BOEIPA thingkawng hnukah caeh hamla tingtun uh tih a caeh caeh doela tuki te a ueng uh.
Och de sju präster som buro de sju jubelbasunerna framför HERRENS ark gingo alltjämt och stötte i basunerna; och den väpnade skaran gick framför dem, och den övriga hopen slutade tåget och följde efter HERRENS ark, under det att man alltjämt stötte i basunerna.
14 A pabae khohnin ah khaw khopuei te voei khat a hil uh bal tih rhaehhmuen la bal uh. Te tlam te hnin rhuk a saii uh.
De tågade också nu på andra dagen en gång omkring staden och återvände sedan till lägret; så gjorde de i sex dagar.
15 A hnin rhih dongkah mincang a pha vaengah thoo uh tih khopuei te voei rhih a tiktamnah hil a hil uh. Tekah khohnin dongah ni khopuei te voei rhih dawk a hil uh.
Men på sjunde dagen stodo de bittida upp vid morgonrodnadens uppgång och tågade då sju gånger omkring staden på samma sätt; endast denna dag tågade de sju gånger omkring staden.
16 A voei rhih dongah tah khosoih rhoek loh tuki te a ueng uh. Te vaengah pilnam te Joshua loh, “Khopuei he BOEIPA loh nangmih m'paek coeng dongah yuhui uh.
Och när prästerna sjunde gången stötte i basunerna, sade Josua till folket: »Häven upp ett härskri, ty HERREN har givit eder staden.
17 Te vaengah khopuei neh a khuikah aka om boeih te BOEIPA taengah yaehtaboeih la boeih om. Tedae pumyoi Rakhab longtah puencawn rhoi te a thuh tih a tueih dongah amah neh a im kah boeih tah hing uh saeh.
Men staden med allt vad däri är skall givas till spillo åt HERREN; allenast skökan Rahab skall få leva, jämte alla som äro inne i hennes hus, därför att hon gömde de utskickade som vi hade sänt åstad.
18 Tedae yaehtaboeih te tah nangmih loh ngaithuen uh. Yaehtaboeih te loh ham na yakvawt uh koinih Israel kah rhaehhmuen te yaehtaboeih la na khueh uh vetih na lawn uh ve.
Men tagen eder väl till vara för det tillspillogivna, så att I icke, sedan I haven givit det till spillo, ändå tagen något av det tillspillogivna och därigenom kommen Israels läger att hemfalla åt tillspillogivning, och så dragen olycka över det.
19 Cak neh sui khaw, rhohum hnopai neh thicung boeih tah BOEIPA kah hnocim la BOEIPA kah thakvoh khui ah kun sak saeh,” a ti nah.
Allt silver och guld och allt som är av koppar eller järn skall vara helgat åt HERREN och ingå till HERRENS skatt.»
20 Te dongah pilnam loh a yuhui vaengah tuki te a ueng uh. Tuki ol te pilnam loh a yaak vaengah pilnam loh tamlung neh bukbuk yuhui uh. Te vaengah vongtung te a dang lamkah loh cungku. Te dongah pilnam loh khopuei khuila tluek tluek boeih kun uh tih khopuei te a buem uh.
Då hov folket upp ett härskri, och man stötte i basunerna. Ja, när folket hörde basunljudet, hov det upp ett stort härskri; då föllo murarna på stället, och folket drog över dem in i staden, var och en rätt fram; så intogo de staden.
21 Te vaengah khopuei khuikah huta, tongpa, camoe, patong khaw, vaito, tu neh laak khaw cunghang ha neh boeih a thup uh.
Och de gåvo till spillo allt vad som fanns i staden, både män och kvinnor, både unga och gamla, så ock oxar, får och åsnor, och slogo dem med svärdsegg.
22 Te vaengah khohmuen aka hip hlang panit taengah Joshua loh, “Pumyoi nu im la kun rhoi lamtah anih taengkah na caeng rhoi vanbangla tekah huta neh anih taengkah aka om boeih te pahoi hang khuen rhoi,” a ti nah.
Men till de båda män som hade bespejat landet sade Josua: »Gån in i skökans hus och fören kvinnan, jämte alla som tillhöra henne, ut därifrån, såsom I med ed haven lovat henne.»
23 Te dongah cadong longyam rhoi te cet rhoi tih Rakhab neh a manu a napa khaw, a nganpa rhoek neh anih taengah aka om boeih khaw a huiko rhoek boeih khaw a khuen rhoi tih Israel rhaehhmuen tollong ah a khueh rhoi.
Då gingo de unga män som hade varit där såsom spejare ditin och förde ut Rahab, jämte hennes fader och moder och hennes bröder och alla som tillhörde henne; hela hennes släkt förde de ut. Och de släppte dem utanför Israels läger.
24 Khopuei neh a khuikah aka om boeih te hmai neh a hoeh uh. Tedae cak neh sui khaw, rhohum hno neh thicung khaw BOEIPA im kah thakvoh dongah a khueh uh.
Men staden med allt vad som fanns däri brände de upp i eld; allenast silvret och guldet och det som var av koppar eller järn lade de till skatten i HERRENS hus.
25 Tedae pumyoi Rakhab neh a napa cako neh anih taengkah aka om boeih tah Jerikho hip ham Joshua kah a tueih puencawn rhoi te a thuh dongah Joshua loh a hlun tih tihnin due Israel lakli ah kho a sak.
Men skökan Rahab och hennes faders hus och alla som tillhörde henne lät Josua leva, och hon fick bo bland Israels folk, intill denna dag; detta därför att hon gömde de utskickade som Josua hade sänt åstad för att bespeja Jeriko.
26 Te vaeng tue ah Joshua loh a toemngam tih, “U khaw thoo tih Jerikho khopuei aka thoh hlang tah BOEIPA mikhmuh ah thaephoei thil la om ni. A caming neh a toong rhoi vetih a canoi nen ni thohkhaih khaw a thoh pueng eh,” a ti.
På den tiden lät Josua folket svärja denna ed: »Förbannad vare inför HERREN den man som tager sig före att åter bygga upp denna stad, Jeriko. När han lägger dess grund, må detta kosta honom hans äldste son, och när han sätter upp dess portar, må detta kosta honom hans yngste son.»
27 BOEIPA loh Joshua taengah a om van dongah kho takuem ah a mingthangnah khaw om.
Och HERREN var med Josua, så att ryktet om honom gick ut över hela landet.
