Jonah 3
1 BOEIPA ol he Jonah taengah a pabae la cet tih,
Och Herrans ord skedde annan gång till Jona, och sade:
2 “Thoo, Nineveh khopuei len la cet lamtah nang taengah olthang ka thui te a taengah hoe pah,” a ti nah.
Statt upp, och gack in uti den stora staden Nineve, och predika honom den predikan, som jag dig säger.
3 Te dongah Jonah te thoo tih BOEIPA ol bangla Nineveh la cet. Te vaengah Nineveh tah Pathen taengah khopuei koek la om tih hnin thum caeh lo.
Då stod Jona upp, och gick bort till Nineve, såsom Herren sagt hade; men Nineve var en Guds stad, tre dagsresor stor;
4 Jonah te hlah tih khopuei khuiah hnin at caeh a pha neh a hoe coeng. Te vaengah, “Hnin sawmli om pueng dae Nineveh a palet coeng,” a ti.
Och då Jona begynte ingå ena dagsreso in i staden, predikade han, och sade: Det är ännu fyratio dagar, och så skall Nineve förgås.
5 Te vaengah Nineveh hlang rhoek loh Pathen te a tangnah uh. Te dongah yaehnah te a hoe uh tih a len lamloh a yit duela tlamhni a bai uh.
Då trodde de Ninevitiske män uppå Gud, och läto predika fasto, och drogo säcker uppå sig, både store och små.
6 Ol loh Nineveh manghai taengla a pha. Te dongah a ngolkhoel lamloh thoo tih a pum dongkah a himbai te a pit. Te phoeiah tlamhni a bai tih hmaiphu lakli ah ngol.
Och då det kom för Konungen i Nineve, stod han upp af sitt säte, och lade af sitt purpur, och tog en säck omkring sig, och satte sig i asko;
7 Te phoeiah pang tih manghai kah omih neh Nineveh ah a thui. A len rhoek taengah, “Hlang neh rhamsa khaw, saelhung neh boiva loh, caak pakhat khaw ten boel saeh lamtah bul boel saeh, tui khaw o boel saeh.
Och lät utropa och säga i Nineve, af Konungens och hans väldigas befallning, alltså: Det skall hvarken menniska eller djur, hvarken fä eller får något smaka; och man skall intet hafva dem i bet, eller låta dem vatten dricka;
8 Hlang neh rhamsa loh tlamhni bai uh saeh lamtah Pathen te thama la khue uh saeh. Hlang he amah kah boethae longpuei lamloh, a kut dongkah kuthlahnah lamloh mael saeh.
Och skola taga säcker om sig, både folk och fä, och ropa stadeliga till Gud; och hvar och en vände sig ifrå sinom onda väg, och ifrå sina händers ondsko.
9 Ulong a ming huek? Pathen he mael tih ko a hlawt khaming. A thintoek thinsa lamloh a mael daengah ni m'milh uh pawt eh?,” a ti nah.
Ho vet? Gud måtte omvända sig, och ångra det, och vända sig ifrå sine grymma vrede, att vi icke förgås.
10 Amih kah boethae longpuei lamloh a mael uh dongah amih khoboe te Pathen loh a hmuh. Te dongah Pathen loh ko a hlawt tih amih soah boethae saii hamla a thui dae saii pawh.
Då nu Gud såg deras gerningar, att de omvände sig ifrå sinom onda väg, ångrade Gudi det onda, som han talat hade att han dem göra ville; och gjorde det intet.
