Joba 9
1 Job loh koep a doo tih,
Job svarade och sade:
2 A tueng te ka ming tangloeng dae hlanghing he Pathen taengah metlam a tang thai eh?
Ja, jag vet det fullväl, att så är, att en menniska icke kan bestå rättfärdig för Gud.
3 Amah te oelh ham ngaih cakhaw, anih te thawngkhat ah pakhat long pataeng a doo thai moenih.
Täckes honom träta med honom, så kan han icke svara honom ett emot tusende.
4 A thinko cueih tih a thadueng khaw len rhapsat. A thuung dongah anih taengah unim aka mangkhak?
Han är vis och mägtig; hvem hafver det dock gått väl af, som sig hafver satt emot honom?
5 Tlang khaw haimo coeng tih a thintoek ah amih a maelh te khaw ming uh pawh.
Han försätter bergen, förr än de det förnimma; hvilka han i sine vrede omkastar.
6 Diklai he a hmuen lamloh tlai tih a tung khaw tuen coeng.
Han rörer jordena af sitt rum, så att hennes pelare bäfva.
7 Khomik te a uen tih thoeng pawh, aisi khaw catui tloep a hnah.
Han talar till solena, så går hon intet upp, och han förseglar stjernorna.
8 Vaan ke amah bueng loh a cueh tih tuitunli kah hmuensang dongah a cawt.
Han allena utsträcker himmelen, och går på hafsens vägar.
9 Ning buhol neh airhitbom khaw, tuithim tlungkawt khaw a saii neh.
Han gör Karlavagnen ( på himmelen ) och Orion; sjustjernorna, och de stjernor söderut.
10 Khenah tloel duela hno len a saii tih tae lek pawt hil ah khobaerhambae coeng.
Han gör mägtig ting, som man icke utransaka kan, och under, deruppå intet tal är.
11 Kai taeng long a pah mai akhaw ka hmu pawt tih a tinghil akhaw anih te ka yakming moenih.
Si, han går framom mig, förr än jag varder det varse; och han förvandlar sig, förr än jag det märker.
12 Paco cakhaw ulong anih a mael sak? Ulong long anih te, “Balae na saii,” a ti nah?
Si, om han går hasteliga bort, ho vill hemta honom igen? Ho vill säga till honom: Hvad gör du?
13 Pathen tah a thintoek mael pawt tih Rahab aka bom rhoek khaw a hmui, a hmui ah ngam uh.
Han är Gud, hans vrede kan ingen stilla; under honom måste buga sig de stolta herrar.
14 Te dongah anih aisat te kai loh ka doo thai vetih a taengah ka ol ka coelh thai aya?
Huru skulle jag då svara honom, och finna några ord emot honom?
15 Ka tang cakhaw kai lai aka tloek taengah ka doo thai pawt tih rhennah ni ka bih.
Om jag än rätt hafver, så kan jag dock likväl intet svara honom; utan måste i rättenom bedjas före.
16 Ka khue tih kai n'doo cakhaw ka ol a hnatun tila ka tangnah moenih.
Och om jag än åkallade honom, och han hörde mig; så tror jag dock icke, att han hörer mina röst.
17 Hlithae neh kai kai m'phop tih lunglilungla la ka tloh ping.
Ty han far öfver mig med storm, och gör mig såren mång utan sak.
18 Ka mueihla he mael hamla kai m'pae pawt dae olkhaa ni kai n'kum sak.
Han låter icke min anda vederqvickas, utan gör mig full med bedröfvelse.
19 Thadueng dongah khaw len rhapsat tih laitloeknah dongah khaw unim kai aka tuentah he?
Vill man magt, så är han för mägtig; vill man rätten, ho vill vittna med mig?
20 Ka ka neh ka tang akhaw ka boe hae ni, ka cuemthuek cakhaw ka kawn hae.
Om jag säger att jag är rättfärdig, så fördömer han mig dock; är jag from, så för han mig dock till ondan.
21 Ka cuemthuek dae ka hinglu khaw ka ming pawt tih ka hingnah khaw ka kohnue.
Är jag än from, så tör min själ dock intet hålla sig dervid; jag begärer intet mer lefva.
22 Te dongah pakhat la, “Cuemthuek neh halang khaw amah loh a khah,” a ti.
Det är det som jag sagt hafver; han förgör både den goda, och den ogudaktiga.
23 Rhuihet loh a duek sak buengrhuet kae vaengah ommongsitoe kah noemcainah te a tamdaeng.
När han begynner till att slå, så dräper han straxt, och begabbar de oskyldigas frestelse.
24 Diklai he halang kut ah pae tih a laitloek kah maelhmai te a khuk. Te pawt koinih amah te unim?
Men landet varder gifvet under dens ogudaktigas hand, att han undertrycker dess domare; är det icke så, huru skulle det annars vara.
25 Ka khohnin khaw aka yong lakah bawn tih a yong dongah a then khaw hmuh uh pawh.
Mine dagar hafva varit snarare än en löpare; de hafva flytt, och hafva intet godt sett.
26 Sangpho canghlong bangla tinghil tih, atha bangla caak dongah cu.
De äro förgångne såsom stark skepp; såsom en örn flyger till maten.
27 “Kai he ka kohuetnah ka hnilh pawn eh, ka maelhmai ka hlam saeh lamtah ngaidip saeh,’ ka ti akhaw,
När jag tänker: Jag vill glömma bort min klagan; jag vill förvandla mitt ansigte, och vederqvicka mig;
28 Ka nganboh he boeih ka rhih tih kai nan hmil mahpawh tila ka ming.
Så fruktar jag mig för all min sveda, vetandes, att du icke låter mig vara oskyldig.
29 Kai ka boe coeng dae balae tih a honghi nen he ka kohnue eh?
Är jag nu ogudaktig, hvi hafver jag då sådana onyttiga vedermödo?
30 Vuelsong tui dongah ka hluk vetih ka kut lunghuem neh ka cil cakhaw,
Om jag än tvådde mig i snö, och gjorde mina händer rena i källo;
31 vaam khuila kai nan nuem hae vetih ka himbai neh kamah khaw n'tuei uh ni.
Så doppar du mig dock i träck, och min kläder varda mig illa ståndande.
32 Hlang he kamah bangla a om pawt dongah anih te ka doo koinih laitloeknah la rhenten m'pawk uh ni.
Ty han är icke min like, dem jag svara kunde, att vi måtte både komma för rätten.
33 Mamih laklo ah oltloek tih mamih rhoi soah a kut aka tloeng om pawh.
Det är ingen, som oss åtskiljer; som sätter sina hand emellan oss båda.
34 A cungkui te kai taeng lamloh a khoe mai vetih a mueirhih loh kai n'let sak pawt mako.
Han tage sitt ris ifrå mig, och låte sin förskräckelse komma ifrå mig;
35 Ka thui neh anih ka rhih pawt dae kai he kamah taengah te tlam te ka om moenih.
Att jag må tala, och icke mer torf frukta för honom; ty jag vet mig oskyldig.
