Joba 8
1 Shuhi Bildad loh a doo tih,
Därefter tog Bildad från Sua till orda och sade:
2 “He he me hil nim na thui ve? Na ka kah ol tah khohli bangla khuet coeng.
Huru länge vill du hålla på med sådant tal och låta din muns ord komma såsom en väldig storm?
3 Pathen loh tiktamnah he a khun sak tih Tlungthang loh duengnah te a khun sak mai a?
Skulle väl Gud kunna kränka rätten? Kan den Allsmäktige kränka rättfärdigheten?
4 Na ca rhoek te anih taengah a tholh vaengah amih te amamih kah boekoek kut dongla a tueih.
Om dina barn hava syndat mot honom och han gav dem i sina överträdelsers våld,
5 Namah loh Pathen te na toem tih Tlungthang te na hloep mak atah,
så vet, att om du själv söker Gud och beder till den Allsmäktige om misskund,
6 Na cil tih na thuem koinih nang yueng la haenghang vetih na duengnah rhamtlim te n'thuung pataeng pawn ni.
då, om du är ren och rättsinnig, ja, då skall han vakna upp till din räddning och upprätta din boning, så att du bor där i rättfärdighet;
7 Na tongnah te a yiit om cakhaw na hmailong te muep rhoeng ni.
och så skall din första tid synas ringa, då nu din sista tid har blivit så stor.
8 Lamhma kah cadil taengah dawt laeh lamtah a napa rhoek khenah te soepsoei laeh.
Ty fråga framfarna släkten, och akta på vad fäderna hava utrönt
9 Mamih loh n'hlaem paek kah long khaw m'ming uh moenih, mamih kah khohnin diklai dongkah mueihlip banghui ni.
-- vi själva äro ju från i går och veta intet, en skugga äro våra dagar på jorden;
10 Amih te na thuinuet pawt tih a, nang taengah a thui vetih amih kah lungbuei lamloh olthui te a khueh eh?
men de skola undervisa dig och säga dig det, ur sina hjärtan skola de hämta fram svar:
11 Nongtui pawt ah talik thawn tih tui om mueh ah capu rhoeng a?
»Icke kan röret växa högt, där marken ej är sank, eller vassen skjuta i höjden, där vatten ej finnes?
12 Te te a duei pueng ah a hlaek pawt akhaw sulrham boeih hmai ah rhae coeng.
Nej, bäst den står grön, ej mogen för skörd, måste den då vissna, före allt annat gräs.
13 Pathen aka hnilh boeih kah caehlong neh lailak kah ngaiuepnah tah bing tangloeng.
Så går det alla som förgäta Gud; den gudlöses hopp måste varda om intet.
14 A uepnah neh a pangtungnah bumba im te khaw bawtboeng.
Ty hans tillförsikt visar sig bräcklig och hans förtröstan lik spindelns väv.
15 A im dongah hangdang dae pai thai pawh. Te te a kuel dae thoo pawh.
Han förlitar sig på sitt hus, men det har intet bestånd; han tryggar sig därvid, men det äger ingen fasthet.
16 Anih te khosae li ah thingsup tih a dum ah a dawn sai.
Lik en frodig planta växer han i solens sken, ut över lustgården sträcka sig hans skott;
17 A yung loh lungkuk dongah a ven tih lungto im te a hmuh.
kring stenröset slingra sig hans rötter, mellan stenarna bryter han sig fram.
18 Te te a hmuen lamloh a phuk van vaengah, “Nang kam hmu moenih,” anih te a namnah.
Men när så Gud rycker bort honom från hans plats, då förnekar den honom: 'Aldrig har jag sett dig.'
19 He he a longpuei kah omthennah coeng koinih laipi tloe lamloh a poe uh khaming.
Ja, så går det med hans levnads fröjd, och ur mullen få andra växa upp.»
20 Pathen loh cuemthuek hnawt ngawn pawt tih thaehuet kut te a moem moenih.
Se, Gud föraktar icke den som är ostrafflig, han håller ej heller de onda vid handen.
21 Na ka dongah nueihbu neh na hmui dongah tamlung bae.
Så bida då, till dess han fyller din mun med löje och dina läppar med jubel.
22 Na lunguet rhoek loh yahpohnah a bai uh vetih halang kah dap tah om mahpawh,” a ti.
De som hata dig varda då höljda med skam, och de ogudaktigas hyddor skola ej mer vara till.
