Joba 5
1 Khue laeh nang aka doo om nim? U hlangcim taengah na mael ve.
Ropa fritt; vem finnes, som svarar dig, och till vilken av de heliga kan du vända dig?
2 Aka ang te konoinah loh a ngawn tih hloih loh thatlainah a duek sak.
Se, dåren dräpes av sin grämelse, och den fåkunnige dödas av sin bitterhet.
3 Aka ang loh a yung a hlak ka hmuh vaengah a tolkhoeng buengrhuet ka tap.
Jag såg en dåre, fast var han rotad, men plötsligt måste jag ropa ve över hans boning.
4 A ca rhoek te khangnah lamloh lakhla tih vongka ah a phop uh vaengah aka huul om pawh.
Ty hans barn gå nu fjärran ifrån frälsning, de förtrampas i porten utan räddning.
5 A cangah te bungpong loh a caak pah tih hlinghang lamkah a loh dae a thadueng te tuihal loh a mam pah.
Av hans skörd äter vem som är hungrig, den rövas bort, om och hägnad med törnen; efter hans rikedom gapar ett giller.
6 Laipi lamloh boethae thoeng pawt tih diklai lamloh thakthaenah a poe bal moenih.
Ty icke upp ur stoftet kommer fördärvet, ej ur marken skjuter olyckan upp;
7 Tedae hlang he thakthaenah khuiah a sak tih rhaek ca rhoek bangla ding hang.
nej, människan varder född till olycka, såsom eldgnistor måste flyga mot höjden.
8 Tedae kai tah Pathen te ka toem vetih Pathen taengah ni ka dumlai khaw ka hal eh.
Men vore det nu jag, så sökte jag nåd hos Gud, åt Gud hemställde jag min sak,
9 A len la a saii vaengah khobaerhambae te khenah lek pawh, tae lek pawh.
åt honom som gör stora och outrannsakliga ting, under, flera än någon kan räkna,
10 Diklai hman ah khotlan a paek tih lohma li ah tui a hlah.
åt honom som låter regnet falla på jorden och sänder vatten ned över markerna,
11 Tlarhoel rhoek te hmuensang ah a khueh tih kopang rhoek te khangnah khuila a hoeptlang.
när han vill upphöja de ringa och förhjälpa de sörjande till frälsning.
12 Aka thaai kah kopoek te a phae tih a kut loh lungming cueihnah saii thai pawh.
Han är den som gör de klokas anslag om intet, så att deras händer intet uträtta med förnuft;
13 Aka cueih khaw amah kah rhaithinah neh a tuuk tih aka hlang hnuei kah cilsuep he hma paitok.
han fångar de visa i deras klokskap och låter de illfundiga förhasta sig i sina rådslag:
14 Khothaih ah a hmuep neh hum uh tih khothun ah khoyin bangla a phatuem uh.
mitt på dagen råka de ut för mörker och famla mitt i ljuset, likasom vore det natt.
15 Khodaeng te amih ka dongkah cunghang lamlong khaw tlungluen kut lamloh a khang.
Så frälsar han från deras tungors svärd, han frälsar den fattige ur den övermäktiges hand.
16 Te dongah tattloel ham ngaiuepnah om dae dumlai loh amah ka a buem.
Den arme kan så åter hava ett hopp, och orättfärdigheten måste tillsluta sin mun.
17 Pathen loh a toel hlanghing he a yoethen tih Tlungthang kah thuituennah sit boeh.
Ja, säll är den människa som Gud agar; den Allsmäktiges tuktan må du icke förkasta.
18 Amah loh a tloh sak dae a hma te a poi pah tih a kut dongah hoeih uh.
Ty om han och sargar, så förbinder han ock, om han slår, så hela ock hans händer.
19 Citcai parhuk lamloh nang n'huul vetih a parhih ah yoethae loh nang soah m'ben mahpawh.
Sex gånger räddar han dig ur nöden, ja, sju gånger avvändes olyckan från dig.
20 Nang te khokha vaengah dueknah lamloh, caemtloek vaengah cunghang kut lamloh n'lat ni.
I hungerstid förlossar han dig från döden och i krig undan svärdets våld.
21 Olka dongkah rhuihet lamloh n'thuh vetih rhoelrhanah a pai vaengah na rhih mahpawh.
När tungor svänga gisslet, gömmes du undan; du har intet att frukta, när förhärjelse kommer.
22 Rhoelrhanah khui neh khokha rhamling khuiah na luem vetih diklai mulhing te na rhih mahpawh.
Ja, åt förhärjelse och dyr tid kan du då le, för vilddjur behöver du ej heller känna fruktan;
23 Na paipi te khohmuen lungto taengah om vetih kohong mulhing loh nang taengah n'thuung ni.
ty med markens stenar står du i förbund, och med djuren på marken har du ingått fred.
24 Na dap kah rhoepnah te na ming vetih na tolkhoeng na soep vaengah na hmaai mahpawh.
Och du får se huru din hydda står trygg; när du synar din boning, saknas intet däri.
25 Na tiingan muep na ming vetih na cadil cahma te khohmuen baelhing bangla om ni.
Du får ock se huru din ätt förökas, huru din avkomma bliver såsom markens örter.
26 A tue vaengkah canghlom a coi bangla na hminkhah vaengah phuel te na paan ni.
I graven kommer du, när du har hunnit din mognad, såsom sädesskylen bärgas, då dess tid är inne.
27 He tah amah la n'khe uh tangloeng he ne. He he hnatun lamtah namah loh namah dongah ming,” a ti nah.
Se, detta hava vi utrannsakat, och så är det; hör därpå och betänk det väl.
