Joba 39
1 Thaelpang kah sathai a piil tue na ming tih sayuk a rhai na dawn a?
Vet du tiden för stengetterna att föda, vakar du över när hindarna bör kalva?
2 Hla a cup la na tae tih a piil tue na ming a?
Räknar du månaderna som de skola gå dräktiga, ja, vet du tiden för dem att föda?
3 A ca rhoek loh a koisu uh tih a huel daengah a bungtloh loh a hlah.
De böja sig ned, de avbörda sig sina foster, hastigt göra de sig fria ifrån födslovåndan.
4 A ca a man uh te cangpai neh rhoeng tih a caeh uh phoeiah tah amih taengla mael uh pawh.
Deras ungar frodas och växa till på marken, så springa de sin väg och vända ej tillbaka.
5 Sayalh la kohong marhang aka hlah te unim? Laak lueng kah kuelrhui aka hlam te unim?
Vem har skänkt vildåsnan hennes frihet, vem har lossat den skyggas band?
6 A im te kolken la, a dungtlungim te lungkaehlai la ka khueh.
Se, hedmarken gav jag henne till hem, och saltöknen blev hennes boning.
7 Khorha kah hlangping te a lawn tih aka tueihno kah pang ol hnatun pawh.
Hon ler åt larmet i staden, hon hör ingen pådrivares rop.
8 A luemnah tlang te a cawt tih sulhing boeih te a yoep.
Vad hon spanar upp på berget har hon till bete, hon letar efter allt som är grönt.
9 Cung loh nang taengah a thohtat hamla a huem vetih na kongduk dongah rhaeh aya?
Skall vildoxen finnas hågad att tjäna dig och att stanna över natten invid din krubba?
10 Cung te a rhuivaeh kong ah na pael vetih nang hnukah tuikol te a thoe aya?
Kan du tvinga vildoxen att gå i fåran efter töm och förmå honom att i ditt spår harva markerna jämna?
11 A thadueng a len dongah a soah na pangtung vetih na thaphu te a taengah na hnoo aya?
Kan du lita på honom, då ju hans kraft är så stor, kan du betro åt honom ditt arbetes frukt?
12 Na cangti te a khuen, a khuen vetih na cangtilhmuen a coi ni tila te te na tangnah a?
Överlåter du åt honom att föra hem din säd och att hämta den tillhopa till din loge?
13 Kalaukva kah phae loh yoka cakhaw bungrho phaemul neh a dii aih nim.
Strutshonans vingar flaxa med fröjd, men vad modersömhet visa väl hennes pennor, hennes fjädrar?
14 A duei te diklai dongah a hnoo tih laipi khuiah a awp.
Åt jorden överlåter hon ju sina ägg och ruvar dem ovanpå sanden.
15 A kho loh a hep te a hnilh tih kohong mulhing long khaw te te a til.
Hon bryr sig ej om att en fot kan krossa dem, att ett vilddjur kan trampa dem sönder.
16 A ca rhoek te amah kah pawt bangla a hit sak tih a poeyoek la a thaphu te birhihnah pawh.
Hård är hon mot sin avkomma, såsom vore den ej hennes; att hennes avel kan gå under, det bekymrar henne ej.
17 Pathen loh anih te cueihnah a hnilh sak tih a taengah yakmingnah tael pah pawh.
Ty Gud har gjort henne glömsk för vishet, han har ej tilldelat henne förstånd.
18 Hmuensang la a phuel uh tue vaegah tah marhang neh a sokah aka ngol te a nueih thil.
Men när det gäller, piskar hon sig själv upp till språng; då ler hon åt både häst och man.
19 Marhang taengah thayung thamal na paek a? A rhawn te a hnoo neh na thing pah a?
Är det du som giver åt hästen hans styrka och kläder hans hals med brusande man?
20 Anih te kaisih bangla na pet sak a? A phit vaengkah mueithennah khaw mueirhih la poeh.
Är det du som lär honom gräshoppans språng? Hans stolta frustning, en förskräckelse är den!
21 Tuikol te a phuet uh vaengah thadueng neh a ngaingaih lungpok haica doe hamla pawk.
Han skrapar marken och fröjdar sig i sin kraft och rusar så fram mot väpnade skaror.
22 Rhihnah te a nueih thil tih a rhihyawp pawt dongah cunghang ha lamloh a mael moenih.
Han ler åt fruktan och känner ej förfäran, han ryggar icke tillbaka för svärd.
23 A taengah liva a khoek tih caai neh soe kaw hmaihluei la om.
Omkring honom ljuder ett rassel av koger, av ljungande spjut och lans.
24 Hinghuen neh khoponah neh diklai a coih tih tuki ol te tangnah pawh.
Han skakas och rasar och uppslukar marken, han kan icke styra sig, när basunen har ljudit.
25 Tuki te a rhoeh la, “Ahuei,” a ti nah tih caemtloek vaengkah mangpa khohum neh tamlung te a hla lamloh a huep.
För var basunstöt frustar han: Huj! Ännu i fjärran vädrar han striden, anförarnas rop och larmet av härskrin.
26 Nang kah yakmingnah dongah nim mutlo loh a phae a phuel tih a ding, a phae te tuithim la a phuel?
Är det ett verk av ditt förstånd, att falken svingar sig upp och breder ut sina vingar till flykt mot söder?
27 Nang kah ka dongah atha te sang hang tih a bu a pomsang a?
Eller är det på ditt bud som örnen stiger så högt och bygger sitt näste i höjden?
28 Thaelpang ah kho a sak tih thaelpang hmuisum neh rhalvong ah khaw rhaeh ta.
På klippan bor han, där har han sitt tillhåll, på klippans spets och på branta berget.
29 Te lamloh caak a thaih tih a hla lamkah te a mik loh a paelki.
Därifrån spanar han efter sitt byte, långt bort i fjärran skådar hans ögon.
30 Te vaengah a vapuel, a vapuel loh thii a caep uh tih rhok om nah ah hnap om,” a ti nah.
Hans ungar frossa på blod, och där slagna ligga, där finner man honom.
