Joba 34
1 Elihu loh koep a doo tih,
Och Elihu svarade, och sade:
2 Aka cueih rhoek ka ol hnatun uh lamtah aka ming rhoek loh kai taengla hnakaeng uh.
Hörer, I vise, mitt tal, och I förståndige, akter på mig;
3 Hna loh olthui a nuemnai tih lai loh caak te a ten.
Ty örat pröfvar talet, och munnen smakar maten.
4 Tiktamnah te mamih ham coelh uh sih lamtah a then te mamih lakli ah ming uh sih.
Låt oss utvälja en dom, att vi måge emellan oss känna hvad godt är.
5 Job loh,'Ka tang lalah Pathen loh ka tiktamnah a hnawt.
Ty Job hafver sagt: Jag är rättfärdig, och Gud hafver förvägrat mig min rätt.
6 Ka tiktamnah khaw ka laithae bang mai la boekoeknah pawt mai ah ka thaltang loh rhawp coeng,’ a ti.
Jag måste ljuga, om jag än rätt hade; jag varder plågad af min skott, om jag än det intet förskyllat hade.
7 Tui bangla tamdaengnah aka o Job bang hlang he om nim.
Ho är en sådana, som Job; som gabberi dricker såsom vatten,
8 Boethae aka saii neh rhoihui bangla yiin tih halang hlang rhoek taengah khaw pongpa.
Och går på vägenom med illgerningsmän, så att han vandrar med ogudaktiga män?
9 'Pathen taengah a ngaingaih vaengah hlang hmaiben pawh,’ a ti.
Ty han hafver sagt: Om än någor rätt färdig vore, så gäller han dock intet när Gudi.
10 Te dongah thinko aka khueh hlang rhoek loh kai taengah hnatun uh. Halangnah he Pathen lamloh savisava tih Tlungthang he dumlai neh savisava coeng.
Hörer mig, I vise män: Bort det, att Gud skulle vara ogudaktig, och den Allsmägtige orättvis;
11 Hlang kah bisai he amah taengla a thuung tih hlang a caehlong bangla amah loh a hmuh.
Utan han lönar menniskone, efter som hon hafver förtjent; och drabbar uppå hvar och en efter hans gerningar.
12 Pathen tah boe tueng pawt tih Tlungthang loh tiktamnah te a khun sak moenih.
Utan tvifvel, Gud fördömer ingen med orätt, och den Allsmägtige böjer icke rätten.
13 Amah loh diklai ah unim a khueh tih lunglai he a pum la u taengah nim a tloeng.
Ho hafver skickat det uppå jordene är, och ho hafver satt hela jordenes krets?
14 Amah taengkah loh a khueh a lungbuei, a mueihla neh a hiil te amah taengla khoem koinih,
Om han det toge sig före, kunde han allas anda och lif till sig samla;
15 Pumsa boeih he rhenten pal vetih hlang he laipi la mael ni.
Allt kött vorde tillhopa förgåendes, och menniskan vorde åter till asko igen.
16 Yakmingnah a om atah he he hnatun lamtah ka olthui ol he hnakaeng lah.
Hafver du förstånd, så hör detta, och gif akt på mins tals röst.
17 Tiktamnah aka thiinah aisat loh a ngoldoelh tih aka dueng khuet loh m'boe sak aya?
Skulle någon fördenskull tvinga rätten, att han hatar honom? Och derföre att du stolt äst, skulle du fördenskull fördöma den rättfärdiga?
18 Manghai te,'hlang muen,’ hlangcong te 'Halang,’ a ti nah nim?
Skulle någor säga till Konungen: Du Belial? och till Förstarna: I ogudaktige?
19 Amah loh mangpa maelhmai dan pawt tih tattloel maelhmai lakah rhoeikhang kah a hmat tloe moenih. Amih boeih te amah kut dongah kutngo ni.
Den dock icke ser på Förstarnas person, och känner icke mer den härliga än den fattiga; förty de äro alle hans handaverk.
20 Mikhaptok ah a duek dongah pilnam khoyin pathung ah tuen tih khum uh. Kut nen pawt akhaw aka lueng a khoe uh.
Med hast måste menniskorna dö, och om midnattstid förskräckas och förgås; de mägtige varda kraftlöse borttagne.
21 A mik te hlang kah longpuei dongah a khueh tih a khokan boeih te a hmuh.
Ty hans ögon se uppå hvars och ens vägar, och han skådar alla deras gånger.
22 Boethae aka saii rhoek thuh hamla hmaisuep om pawt tih dueknah hlipkhup khaw a om moenih.
Intet mörker eller skygd är, att ogerningsmän måga sig der fördölja;
23 Pathen taengkah laitloeknah dongla a pha ham coeng dongah hlang te koep a cae moenih.
Ty det varder ingom tillstadt, att han kommer med Gud till rätta.
24 Aka khuet khenah a om pawt ah a phaek tih amih yueng la a tloe a khueh.
Han förgör många stolta, som icke stå till att räkna; och sätter andra i deras stad;
25 Amih kah khoboe te a hmat dongah khoyin ah a maelh tih pop uh.
Derföre, att han känner deras gerningar; och omstörter dem om nattena, att de skola sönderkrossade varda.
26 Halang rhoek ham tah hmuh nah hmuen ah amih te kut a paeng thil.
Han kastar de ogudaktiga uti en hop, der man gerna ser det;
27 Te dongah ni a hnuk lamloh nong uh tangloeng tih a longpuei boeih te cangbam uh pawh.
Derföre, att de icke hafva följt honom efter, och förstodo ingen af hans vägar;
28 tattloel kah pangngawlnah te a taengla pawk tih mangdaeng kah pangngawlnah a yaak.
Att de fattigas rop skulle komma inför honom, och han dens eländas rop höra måtte.
29 Tedae amah te mong tih ulong a boe sak. Maelhmai a thuh vaengah ulong anih a mae? Tedae namtom so neh hlang khat soah khaw rhenten om ta.
Om han frid gifver, ho vill fördöma? Och om han förskyler anletet, ho vill se uppå honom ibland folken och menniskorna?
30 Lailak hlang a manghai khaw pilnam ham hlaeh la poeh.
Så låter han nu en skrymtare regera, till att plåga folket.
31 Pathen taengah tah,'Ka laikoi pawt khaw ka phueih.
För Guds skull vill jag lida talet, och icke förmenat.
32 Nang kam hmuh pawt ah kai nan thuinuet coeng. Dumlai ka saii mai cakhaw ka koei voel boel eh?,’ a ti nama thui coeng.
Hafver jag icke drabbat rätt, lär du mig bättre; hafver jag orätt handlat, vill jag icke göra så mer.
33 Na hnawt coeng dongah te kah te namah taeng lamloh na thuung aya? Namah loh na coelh coeng, kai long moenih. Te dongah na ming te thui to.
Man vänter nu svar af dig; ty du förkastar all ting, och du hafver begynt det, och icke jag. Vetst du nu något, så tala.
34 Thinko aka khueh hlang rhoek loh kai taengah thui uh lamtah hlang cueih loh kai taengkah he hnatun saeh.
Visa män låter jag väl tala, och en vis man hörer mig.
35 Job he mingnah neh cal pawt tih a ol long a cangbam moenih.
Men Job talar ovisliga, och hans ord äro icke vis.
36 A pa nae, boethae hlang kah taikhaih dongah Job loh a yoeyah la loepdak saeh.
Min Fader, låt Job försökt varda allt intill ändan, derföre att han vänder sig till orättfärdiga menniskor.
37 A tholhnah te mamih laklo ah boekoek neh a koei uh tih kut a paeng dongah Pathen taengah a ol pung,” a ti.
Han hafver utöfver sina synd ännu dertill hädat; derföre låt honom inför oss slagen varda; och träte sedan med sinom ordom inför Gud.
