Joba 33
1 Job, ka olthui hnatun dae lamtah ka ol boeih he hnakaeng thil laeh.
Hör dock, Job, mitt tal, och gif akt på all min ord.
2 Ka ka ong coeng he. Ka ka khuikah ka lai loh a thui.
Si, jag låter min mun upp, och min tunga skall tala i minom mun;
3 Ka ol he ka lungbuei dueng lamkah tih ka hmuilai kah mingnah loh cimphan la a thui.
Mitt hjerta skall tala rätt, och mine läppar skola säga ett rent förstånd.
4 Pathen Mueihla loh kai n'saii tih Tlungthang kah hiil loh kai n'hing sak.
Guds Ande hafver gjort mig, och dens Allsmägtigas Ande hafver gifvit mig lif.
5 Kai thuung hamla na coeng mak atah tawn uh lamtah ka mikhmuh ah pai laeh.
Kan du, så svara mig; kom fram jemte mig.
6 Pathen taengah kai he nang ka bangla ka om tih kai khaw dikpo lamkah ni m'pet.
Si, jag hörer Gudi till, såsom du säger, och utaf jord är jag också gjord.
7 Kai he mueirhih moenih nang n'let sak mako. Ka kut long khaw nang n'nan thil mahpawh.
Dock du torf icke förfäras för mig, och min hand skall icke vara dig för svår.
8 Tedae ka hna ah na thui tih olthui ol khaw ka yaak.
Du hafver talat för min öron; dins ords röst måste jag höra.
9 “Ka cil tih boekoek ka khueh moenih. Ka caih tih kai taengah thaesainah om moenih.
Jag är ren och utan all last, oskyldig, och hafver ingen synd.
10 Te cakhaw kai taengkah noihhainah a hmuh vaengah kai amah kah thunkha bangla a moeh.
Si, han hafver funnit en sak emot mig, derföre håller han mig för sin fienda;
11 Ka kho he hloong dongah a buen tih ka caehlong boeih a dawn,” na ti.
Han hafver satt min fot i stocken, och förvarat alla mina vägar.
12 Tedae na tang moenih he. Pathen he hlanghing lakah a len dongah nang te kan doo.
Si, rätt derutaf besluter jag emot dig, att du icke äst rättfärdig; ty Gud är mer än en menniska.
13 Balae tih amah te na ho. A ol te boeih n'doo moenih ta.
Hvi vill du träta med honom, att han icke gör dig räkenskap på allt det han gör?
14 Pathen loh pakhat la a thui dae a hmuhming pawt atah hnavoei la a thui.
Om Gud en gång något befaller, skall man då icke först se derefter, om det rätt är.
15 Ih loh hlang a hnah vaengkah khoyin olphong mueimang ah khaw, thingkong dongkah a ngam vaengah khaw,
Uti synenes dröm om nattene, när sömnen faller uppå menniskorna, när de sofva på sängene;
16 Hlang hna te a khui sak tih amih kah rhalrhingnah neh a daeng pah.
Då öppnar han menniskors öra; och förskräcker dem, och näpser dem;
17 Hlang loh a khoboe lamkah a nong sak tih hlang lamkah koevoeinah a khuk pah.
På det han skall vända menniskona ifrån olycko, och förvara henne för öfvermod.
18 A hinglu te vaam khui lamloh, a hingnah te pumcumnah loh a paan khui lamkah a hoeptlang.
Han skonar hennes själ för förderf, och hans lif, att det icke skall falla i svärdet;
19 A thingkong dongah nganboh neh a tluung tih tuituknah loh a rhuhrhong boeih te phat a thuek pah.
Och näpser honom med sveda uppå hans säng, och all hans ben mägteliga;
20 A hingnah loh buh te khaw a hinglu loh hoehhamnah maeh khaw a lawt pah.
Och far så med honom, att honom vämjes vid maten, och hans sjal icke hafver lust till att äta.
21 A saa te caphoei cuk bangla mueihmuh ah a khah tih a rhuh a hmuh pawt khaw a ming sak.
Hans kött försvinner, så att man intet ser det, och hans ben förkrossas, så att man icke gerna ser dem;
22 A hinglu loh vaam khuila, a hingnah te aka duek rhoek taengla pawk.
Att hans själ nalkas till förderf, och hans lif till de döda.
23 Anih kah duengnah te hlang taengah aka puen la thawngkhat lamkah pakhat ngawn tah amah taengah puencawn oldoe om khaming.
Om nu en Ängel, en af tusende, trädde fram för honom, till att förkunna menniskone Guds rättfärdighet;
24 Te dongah anih te a rhen mai vetih, 'Tlansum ka dang tih hlan kah aka suntla khui lamloh anih he doek laeh,’ ti mai koinih.
Då skall han förbarma sig öfver honom, och säga: Han skall förlossad varda, att han icke skall fara neder i förderfvet; ty jag hafver funnit en försoning.
25 A saa te camoe bangla noe vetih a cacawn tue vaengkah bangla saibawn suidae.
Hans kött komme sig till igen, såsom i ungdomen, och låt honom åter varda ung igen.
26 Pathen taengah a thangthui vanbangla anih te a moeithen ta. A maelhmai te tamlung neh a hmuh vaengah tah anih te hlanghing taengah duengnah neh a mael sak.
Han skall bedja Gud, den skall bevisa honom nåder; han skall se sitt ansigte med glädje, och skall vedergälla menniskone hennes rättfärdighet.
27 Hlang rhoek taengla a mae tih, “Ka tholh tih a thuem te a paihaeh sak dae kai taengah n'yook sak moenih.
Han skall för menniskomen bekänna, och säga: Jag hafver syndat och illa gjort, och mig är ännu för litet skedt.
28 Kamah hinglu, hinglu van tah hlan a paan khui lamloh a lat. Te dongah ka hingnah neh a hingnah loh vangnah te hmu saeh.
Han hafver förlossat mina själ, att hon icke skulle komma i förderf; utan mitt lif skulle få se ljuset.
29 He boeih he Pathen loh hlang taengah voei nit voei thum a saii ne.
Si, allt detta gör Gud två eller tre gångor med hvarjom och enom;
30 Hlan khui lamkah a hinglu te hingnah khosae neh tue hamla a mael sak.
På det han skall hemta hans själ igen utu förderfvet; och upplyser honom med de lefvandes ljuse.
31 Job nang hnatung lamtah kai ol he hnatun. Hilphah lamtah kai loh kan thui eh.
Gif akt häruppå, Job, och hör härtill, och tig, att jag må tala.
32 Kai nan thuung ham ol a om atah thui lah. Nang tang sak ham ka ngaih dongah ni.
Men hafver du något att tala, så svara mig. Säg, äst du rättfärdig; jag vill gerna hörat.
33 Kai taengkah he na hnatun pawt atah hilphah lamtah nang te cueihnah kan cang sak bitni,” a ti nah.
Hafver du ock intet, så hör mig, och tig; jag vill lära dig visdom.
