Joba 27
1 Job loh amah kah a huel ham te a koei tih,
Och Job höll talet fram; hof upp sitt ordspråk, och sade:
2 “Pathen kah hingnah loh kai kah laitloeknah a khoe tih Tlungthang lo ka hinglu a phaep.
Så sant som Gud lefver, den mig min rätt förvägrar, och den Allsmägtige, som mina själ bedröfvar;
3 Ka khuikah ka hiil boeih neh ka hnarhong khuikah he Pathen mueihla ni.
Så länge min ande i mig är, och andedrägten af Gudi i mino näso är;
4 Ka hmuilai loh dumlai thui boel saeh lamtah ka lai loh palyal la caitawk boel saeh.
Mine läppar skola intet orätt tala, och min tunga skall intet bedrägeri för händer hafva.
5 Nangmih te kan tang sak atah kai ham savisava. Ka pal duela ka muelhtuetnah he kamah lamloh ka khoe mahpawh.
Bort det ifrå mig, att jag skulle gifva eder rätt; intilldess min ände kommer, skall jag icke vika ifrå mine fromhet.
6 Ka duengnah te ka kop vetih ka hlah mahpawh. Kamah tue lamlong tah ka thinko he veet voel mahpawh.
Ifrå mine rättfärdighet, som jag håller vill jag icke gå; mitt samvet gnager mig intet för alla mina lifsdagar.
7 Ka thunkha te a halang bangla, kai aka tlai thil khaw a boethae bangla om saeh.
Men min fiende varder funnen ogudaktig, och min motståndare orättvis.
8 Lailak kah ngaiuepnah tah menim? A mueluem tih Pathen loh a hinglu a bong pah.
Ty hvad är ens skrymtares hopp, att han så girig är; och Gud rycker dock hans själ bort?
9 A soah citcai loh a pai vaengah a pangngawlnah te Pathen loh a hnatun nim?
Menar du, att Gud skall höra hans röst, när ångest kommer honom uppå?
10 Tlungthang dongah pang a dok vetih, a tue boeih ah Pathen a khue bitni.
Huru kan han hafva lust till den Allsmägtiga, och något åkalla honom?
11 Pathen kah kut te nangmih kan thuinuet phoe vetih, Tlungthang taengkah te ka phah mahpawh.
Jag vill lära eder om Guds hand, och hvad för dem Allsmäktiga gäller, vill jag icke dölja.
12 Nangmih boeih khaw na hmuh vaengah balae tih a honghi neh na hoemdawk he.
Si, I hållen eder alle, att I ären vise; hvi gifven I då sådana onyttig ting före?
13 Halang hlang loh Pathen taeng lamkah khoyo neh hlanghaeng loh Tlungthang taeng lamkah rho a dang he,
Detta är en ogudaktig menniskos lön när Gudi, och de tyranners arf, som de af dem Allsmägtiga få skola.
14 a ca te cunghang hamla a ping pah tih a cadil cahma khaw buh cung uh mahpawh.
Om han får mång barn, så skola de höra svärdet till; och hans afföda skall icke af bröd mätt varda.
15 A rhaengnaeng, a rhaengnaeng te dueknah loh a up vetih a nuhmai rhoek loh rhah uh mahpawh.
Hans återlefde skola i dödenom begrafne varda, och hans enkor skola intet gråta.
16 Cak te laipi bangla hmoeng vetih hnicu te dikpo bangla soe ni.
Om han samkar penningar tillhopa såsom stoft, och tillreder sig kläder såsom ler,
17 Tawn cakhaw aka dueng loh a bai vetih cak te ommongsitoe loh a tael ni.
Så skall han väl tillredat; men den rättfärdige skall kläda sig deruti, och den oskyldige skall utskifta penningarna.
18 A im te ning bangla a sak tih dungtlungim bangla rhalrhing a khueh.
Han bygger sitt hus såsom en spindel, såsom en väktare gör sig ett skjul.
19 Hlanglen la yalh dae khoem uh mahpawh. A mik a dai dae amah om voel pawh.
När den rike nedläggs, skall han intet få med sig; han skall upplåta sin ögon, och finna intet.
20 Anih te tui bangla mueirhih loh a phatawt khoyin ah cangpalam loh a pom.
Honom skall öfverfalla förskräckelse såsom vatten; om nattena skall stormväder taga honom bort;
21 Anih te kanghawn loh a khuen tih khum. Te vaengah anih te amah hmuen lamloh a yawn.
Östanväder skall föra honom bort, att han skall förgås; och oväder skall drifva honom af hans rum.
22 Anih te a voeih tih lungma a ti pawt dongah a kut lamloh yong la yong coeng.
Detta skall han låta komma öfver honom, och skall intet skona honom; allt skall det gå honom ifrå hända.
23 A taengah a kut a paeng uh tih anih te amah hmuen lamloh kut a ving thil.
Man skall klappa händer tillhopa öfver honom, och hvissla öfver honom, der han varit hafver.
