Joba 23
1 Job loh a doo tih,
Job svarade, och sade:
2 Tihnin ah khaw boekoek bangla ka kohuetnah loh ka kut he ka hueinah neh a nan.
Mitt tal blifver ännu bedröfvadt; min magt är svag för mitt suckandes skull.
3 U loh n'khueh khaw ka ming vetih amah te ka hmuh phoeiah amah kah hmuenmol la ka pha lah mako?
Ack! det jag visste, huru jag skulle finna honom, och komma till hans stol;
4 A mikhmuh ah laitloeknah ka khueng lah vetih ka ka ah toelthamnah ka paem lah mako.
Och sätta min rätt fram för honom, och uppfylla min mun med straff;
5 Olthui te ka ming tih kai n'doo vaengkah kai hamla a thui te ka yakming lah mako.
Och förfara hvad ord han mig svara ville, och förnimma hvad han mig sägandes vorde!
6 Thadueng cungkuem neh kai n'ho saeh a? Amah loh kai taengah khueh het mahpawt a?
Vill han med stora magt träta med mig? Han ställe sig icke så emot mig;
7 Aka thuem te a hmaiah a tluung pahoi lah vetih kai he laitloek khui lamloh a yoeyah la ka loeih mako.
Utan lägge mig före hvad likt är, så vill jag väl vinna min rätt.
8 Khothoeng la ka caeh mai akhaw amah a om moenih. A hnuk ah khaw anih te ka yakming moenih.
Men går jag rätt framåt, så är han der intet; går jag tillbaka, så varder jag honom intet varse.
9 Banvoei ah a saii vaengah ka hmuh moenih. Bantang la a mael vaengah ka hmuh moenih.
Är han på venstra sidone, så fattar jag honom intet; förgömmer han sig på högra sidone, så ser jag honom intet.
10 Tedae longpuei a ming dongah kai he ka taengah n'noemcai tih sui bangla ka thoeng.
Men han känner väl min väg; han försöke mig, så skall jag funnen varda såsom guld;
11 A khokan te ka khopha loh a vai. A longpuei te ka ngaithuen tih ka phael moenih.
Ty jag sätter min fot uppå hans fjät, och håller hans väg, och viker intet deraf;
12 A hmuilai kah olpaek khaw ka hlong pawt tih ka buhvae lakah a ka lamkah ol ni ka khoem.
Och träder intet ifrå hans läppars bud, och bevarar hans muns ord, mer än jag skyldig är.
13 Tedae amah tah pakhat la om tih ulong anih a mael thil thai? Te dongah a hinglu kah a ngaih bangla a saii.
Han är enig; ho vill svara honom? Och han gör allt som han vill.
14 Ka oltlueh te a thuung tih te bang te amah taengah yet.
Och om han mig än vedergäller hvad jag förtjent hafver, så står ändå för honom mycket tillbaka.
15 Te dongah a mikhmuh lamloh ka let coeng. Ka yakming dongah amah te ka rhih.
Derföre är jag förskräckt för honom, och när jag det märker, så fruktar jag mig för honom.
16 Pathen loh kai lungbuei a phoena sak tih tlungthang loh kai n'let sak.
Gud hafver gjort mitt hjerta blödigt, och den Allsmägtige hafver mig förskräckt;
17 Tedae a hmuep kah maelhmai loh m'biit pawt tih ka maelhmai te a khohmuep loh a dah moenih.
Ty mörkret vänder icke åter med mig, och mörker vill för mig intet bortgömdt varda.
