Joba 21
1 Te phoeiah Job loh a doo tih tih,
Job svarade och sade:
2 Ka ol hnatun, hnatun lamtah te te nangmih kah hloephloeinah om saeh.
Hörer dock till min ord, och låter säga eder;
3 Ka thui vaengah kai ol he ueh mai lamtah ka thui hnukah nan tamdaeng akhaw.
Hafver tålamod med mig, att jag ock må tala; och görer sedan spott af mig.
4 Kai khaw ka kohuetnah he hlang hut a? Balae tih ka mueihla loh a ngen pawt mai eh?
Månn jag handla med en mennisko, att min ande icke skulle härutinnan ångse varda?
5 Kai taengla a mael vaengah hal tih a kut neh a ka te a puei.
Vänder eder hit till mig; I skolen förundra eder, och måsten lägga handena på munnen.
6 Ka poek bal vaengah ka let tih ka pumsa he tuennah loh a tuuk.
När jag tänker deruppå, så förskräckes jag; och ett bäfvande kommer uppå mitt kött.
7 Halang rhoek tah haimo la a hing uh akhaw balae tih tatthai la a len uh.
Hvi lefva då de ogudaktige, varda gamle, och växa till i ägodelar?
8 A mikhmuh kah a tiingan rhoek neh a mikhmuh kah a cadil cahma khaw amih taengah a cikngae sak.
Deras säd är säker omkring dem, och deras afföda är när dem.
9 Amih im khaw birhihnah lamloh ngaimongnah la om tih Pathen kah conghol loh amih soah cuk thil pawh.
Deras hus hafver frid för räddhåga, och Guds ris är icke öfver dem.
10 A vaito a pil vaengah a vaito a pom khaw tuei pawt tih thangyah tlaih pawh.
Deras oxa släpper man till, ock missgår icke; deras ko kalfvar, och är icke ofruktsam.
11 A casenca rhoek te boiva bangla a hlah uh tih a camoe rhoek loh soipet uh.
Deras unga barn gå ut såsom en hjord, och deras barn springa.
12 Kamrhing neh rhotoeng te a phueih uh tih phavi ol neh a kohoe uh.
De fröjda sig med trummor och harpor, och äro glade med pipande;
13 Amamih vaengkah tue then khuiah muei uh tih hmawn uh. Mikhaptok ah saelkhui la ael uh. (Sheol h7585)
De varda gamle med göda dagar, och förskräckas som nogast ett ögnablick för helvetet; (Sheol h7585)
14 Tedae Pathen taengah, “Kaimih taeng lamloh nong laeh. Na longpuei ming ham ka ngaih uh moenih.
De dock säga till Gud: Gack bort ifrån oss; vi vilje intet veta af dina vägar;
15 Anih taengah thothueng ham khaw unim tlungthang? A taengah n'cuuk uh ham khaw balae a hoeikhang eh?” a ti uh.
Ho är den Allsmägtige, att vi honom tjena skole? Eller hvad kan det båta oss, om vi löpe emot honom?
16 Amih kah thennah khaw amamih kut ah om pawt lah ko ke. Halang rhoek kah cilsuep te kai lamloh lakhla saeh.
Men si, deras ägodelar stå icke uti deras händer; derföre skall de ogudaktigas sinne vara långt ifrå mig.
17 Halang rhoek kah hmaithoi tah metlam khaw thi tih amamih kah rhainah amamih soah a thoeng pah. A thintoek neh a rhilong a suem pah.
Huru varder de ogudaktigas lykta utsläckt; och deras förderf kommer öfver dem? Han skall utskifta jämmer i sine vrede.
18 Khohli hmai ah cangkong bangla om uh tih cangkik bangla cangpalam loh a khuen.
De skola varda såsom strå för vädret, och såsom agnar, hvilka stormen bortförer.
19 Pathen loh a ca rhoek ham a khoem coeng. A boethae te amah taengah thuung saeh lamtah ming saeh.
Gud förvarar hans barnom bedröfvelse; när han skall löna honom, då skall man förnimmat,
20 A sitlohthamlam te a mik, a mik ah tueng saeh lamtah tlungthang kah kosi te mam sak saeh.
Hans ögon skola se hans förderf, och af dens Allsmägtigas vrede skall han dricka.
21 A hnukah a imkhui ham a kongaih te balae? A hla kah a tarhing khaw bawt coeng.
Ty ho skall hafva behag till hans hus efter honom? Och hans månaders tal skall näppliga halft blifva.
22 Pathen te mingnah a tukkil a? Amah he pomsang tih lai a tloek.
Ho vill lära Gud, den ock dömer de höga?
23 A cungkuem dongah bidipbisok tih thayoeituipan la amah kah thincaknah rhuhrhong neh aka duek he,
Denne dör frisk och helbregda, rik och säll.
24 A rhangsuk khaw suktui buem tih a rhuh hliing khaw sulpuem.
Hans mjölkekar äro full med mjölk, och hans ben varda full med märg.
25 Hinglu khahing la duek tih hnothen aka ca pawt he khaw,
Men en annan dör med bedröfvada själ, och hafver aldrig ätit i glädje.
26 laipi khuiah rhenten yalh tih a rhit loh a soah a yol.
Och de ligga tillhopa med hvarannan i jordene, och matkar öfvertäcka dem.
27 Nangmih kah kopoek ka ming phoeiah tangkhuepnah neh kai soah nan hul ni te.
Si, jag känner väl edra tankar, och edor vrånga anslag emot mig.
28 “Hlangcong im te menim? Halang tolhmuen kah dap te menim?” na ti uh.
Ty I sägen: Hvar är Förstans hus? Och hvar äro hyddorna, der de ogudaktige bodde?
29 Longpuei aka poeng rhoek te na dawt uh pawt tih amih kah miknoek khaw na hmat uh pawt nim?
Talen I dock derom såsom meniga folket; och veten icke hvad de andras väsende betyder?
30 Rhainah khohnin lamloh boethae te a tuem tih thinpom khohnin lamloh a khuen te ta.
Ty den onde varder behållen intill förderfvelsens dag, och intill vredenes dag blifver han.
31 A khoboe te a mikhmuh ah aka phoe pah te unim? A saii bangla a taengah aka thuung te unim?
Ho vill säga hvad han förtjenar, när man det utvärtes anser? Ho vill vedergälla honom hvad han gör?
32 Anih khaw phuel la a khuen vaengah laivuei ni a hak thil.
Men han varder bortdragen till grafvena, och man vaktar efter honom i högomen.
33 Anih ham soklong kah dikmuh khaw tui. Anih hnuk te hlang boeih loh a thoelh tih anih hmai kah hlangmi tae lek pawh.
Bäckaslem behagar honom väl, och alla menniskor varda dragna efter honom; och uppå dem, som för honom varit hafva, är intet tal.
34 Te dongah balae tih a honghi la kai he nan hloep uh? Nangmih kah taikhaih khaw boekoeknah la cul coeng,” a ti.
Huru trösten I mig så fåfängt, och edor svar finnas dock orätt?
