< Joba 20 >

1 Te phoeiah Naamathi Zophar loh a doo tih,
Därefter tog Sofar från Naama till orda och sade:
2 “Te dongah ka pomnah kai n'thuung tih kamah khuiah ka tawn uh coeng dongah ni.
På sådant tal giva mina tankar mig ett svar, än mer, då jag nu är så upprörd i mitt inre.
3 Ka thuituennah he mingthae la ka yaak dongah ka yakmingnah dongah mueihla loh kai n'doo.
Smädlig tillrättavisning måste jag höra, och man svarar mig med munväder på förståndigt tal.
4 Suen lamloh diklai dongah hlang a khueh parhi te na ming a?
Vet du då icke att så har varit från evig tid, från den stund då människor sattes på jorden:
5 Halang kah omngaih laa tah yoei tih lailak kah kohoenah khaw mikhaptok hil mai ni.
att de ogudaktigas jubel varar helt kort och den gudlöses glädje ett ögonblick?
6 A thinlennah te vaan duela cet tih a lu loh khomai duela puet cakhaw,
Om än hans förhävelse stiger upp till himmelen och hans huvud når intill molnen,
7 a aek bangla a yoeyah la milh vetih anih aka hmu rhoek loh, “Anih ta?” a ti uh ni.
Så förgås han dock för alltid och aktas lik sin träck; de som sågo honom måste fråga: "Var är han?"
8 Mang bangla a ding phoeiah tah anih te hmu uh pawh. Khoyin kah olphong bangla khum hmata.
Lik en dröm flyger han bort, och ingen finner honom mer; han förjagas såsom en syn om natten.
9 A mik loh a hmuh khaw rhaep mahpawh. Anih te amah hmuen ah mae voel mahpawh.
Det öga som såg honom ser honom icke åter, och hans plats får ej skåda honom mer.
10 A ca rhoek loh tattloel rhoek te a moeithen uh tih a kut loh a thahuem te a mael uh.
Hans barn måste gottgöra hans skulder till de arma, hans händer återbära hans vinning.
11 A rhuh tah a cacawn rhoek bangla hah uh dae a cacawn rhoek khaw amah neh laipi dongah ni a yalh eh.
Bäst ungdomskraften fyller hans ben, skall den ligga i stoftet med honom.
12 A ka dongah tui mai cakhaw boethae te a lai hmui ah a thuh.
Om än ondskan smakar ljuvligt i hans mun, så att han gömmer den under sin tunga,
13 Te te a hnaih tih a toeng pawt dongah a ka khui la a ma-uem.
är rädd om den och ej vill gå miste därom, utan håller den förvarad inom sin gom,
14 A bung khuikah a buh te a khui ah minta sue la poeh ni.
så förvandlas denna kost i hans inre, bliver huggormsetter i hans liv.
15 Khuehtawn a dolh vaengah a bung khui lamloh lok vetih anih te Pathen loh a talh ni.
Den rikedom han har slukat måste han utspy; av Gud drives den ut ur hans buk.
16 Minta sue loh a khut vetih rhulthae lai loh amah a ngawn ni.
Ja, huggormsgift kommer han att dricka, av etterormens tunga bliver han dräpt.
17 Soklong, tuiva neh khorha kah khoitui neh suknaeng te hmuh mahpawh.
Ingen bäck får vederkvicka hans syn, ingen ström med flöden av honung och gräddmjölk.
18 Thatloh phu te a thuung akhaw a hnothung kah thadueng bangla a dolh pawt dongah yoka pawh.
Sitt fördärv måste han återbära, han får ej njuta därav; hans fröjd svarar ej mot den rikedom han har vunnit.
19 tattloel te a neet phoeiah amah loh a sak mueh im te a hnoo sak tih a rawth pah.
Ty mot de arma övade han våld och lät dem ligga där; han rev till sig hus som han ej kan hålla vid makt.
20 A bungko lamkah thayoeituipan te ming pawt tih a nai nen khaw loeih pawh.
Han visste ej av någon ro för sin buk, men han skall icke rädda sig med sina skatter.
21 A caak ham caknoi om pawh. Te dongah a thennah poem hae mahpawh.
Intet slapp undan hans glupskhet, därför äger och hans lycka intet bestånd.
22 A khuehtawn neh a hah vaengah anih te a daengdaeh vetih thakthaekung kah kut boeih te anih soah thoeng ni.
Mitt i hans överflöd påkommer honom nöd, och envar eländig vänder då mot honom sin hand.
23 Anih bung hah sak ham a taengah amah kah thintoek thinsa a tueih pah vetih a buhcak te anih soah a tlan sak.
Ja, så måste ske, för att hans buk må bliva fylld; sin vredes glöd skall Gud sända över honom och låta den tränga såsom ett regn in i hans kropp.
24 Thicung lungpok haica lamloh yong dae anih te rhohum lii loh a kah.
Om han flyr undan för vapen av järn, så genomborras han av kopparbågens skott.
25 A yueh vaengah a pumpu lamloh a pawlh pah. Te vaengah a hmuet khui lamkah mueirhih te amah soah rhaek la a caeh pah ni.
När han då drager i pilen och den kommer ut ur hans rygg, när den ljungande udden kommer fram ur hans galla, då falla dödsfasorna över honom.
26 Hmaisuep cungkuem te khoem hamla a tung. A hmuh mueh hmai loh anih te a hlawp vetih a dap kah rhaengnaeng khaw a talh pah ni.
Idel mörker är förvarat åt hans skatter; till mat gives honom eld som brinner utan pust, den förtär vad som är kvar i hans hydda.
27 Anih kathaesainah te vaan loh a hliphen uh vetih diklai loh amah taengah a tai pah ni.
Himmelen lägger hans missgärning i dagen, och jorden reser sig upp emot honom.
28 A thintoeknah hnin ah tah a im kah cangpai khaw a poelyoe pah vetih a hawk pah ni.
Vad som har samlats i hans hus far åter sin kos, likt förrinnande vatten, på vredens dag.
29 Halang hlang loh tebang khoyo te Pathen taeng lamkah a dang tih Pathen loh a ol rho la a khueh pah,” a ti.
Sådan lott får en ogudaktig människa av Gud, sådan arvedel har av Gud blivit bestämd åt henne.

< Joba 20 >