Joba 11
1 Naamathi Zophar loh a doo tih,
Då svarade Zophar af Naema, och sade:
2 “Ol cungkuem te a doo moenih a? Hlang he a hmuilai ngawn tah tang dae ta.
När en hafver länge talat, måste han ock icke höra? Eller skall en sqvallrare alltid hafva rätt?
3 Na olsai te hlang loh ngam vetih na tamdaeng vaengah a hmaithae mahpawt nim?
Måste man tiga för dig allena, att du försmäder, och ingen skall genhöfta dig?
4 Te vaengah, “Ka rhingtuknah he cil tih na mikhmuh ah a caih la ka om,” na ti.
Du säger: Min lärdom är ren, och klar är jag för din ögon.
5 Nang taengah aka thui la Pathen loh unim dawk a paek tih a hmuilai ong koinih.
Ack! att Gud talade med dig, och uppläte sina läppar;
6 Lungming cueihnah he rhaepnit a lo dongah cueihnah olhuep te nang taengah a thui pawn ko. Namah kathaesainah lamloh Pathen loh nang n'hnilh te ming.
Och tedde dig hvad han ännu hemliga vet; ty han hade ännu väl mer med dig; på det att du måtte veta, att han icke tänker på alla dina synder.
7 Pathen kah khenah na hmuh tih Tlungthang kah a khuetnah hil na hmuh a?
Menar du, att du vetst så mycket som Gud vet; och vill alltså fullkomliga råkat, såsom den Allsmägtige?
Han är högre än himmelen, hvad vill du göra? djupare än helvetet, huru kan du kännan? (Sheol h7585)
9 A himbaidok loh diklai lakah a puet tih tuitunli lakah dangka ngai.
Längre än jorden, och bredare än hafvet.
10 A hil tih a tlaeng tih a tingtun sak phoeiah tah ulong anih a mael sak.
Om han all ting omvände eller fördolde, eller kastade dem i en hop, ho vill förmena honom det?
11 Amah loh a poeyoek hlang rhoek khaw a ming ngawn dae boethae a hmuh vaengah yakming pawh.
Han känner de fåfängeliga män, och ser odygdena, och skulle han icke förståt?
12 Tedae tuihong hlang loh hloih koinih kohong marhang neh laak te hlang la a sak khaming.
En fåfängelig man högmodas, och en född menniska vill vara såsom en ung vildåsne.
13 Na lungbuei na cikngae tih a taengla na kut na phuel koinih,
Hade du ställt ditt hjerta ( till Gud ), och uppräckt dina händer till honom;
14 Na kut dongkah boethae te na lakhla tak tih na dap ah dumlai na khueh pawt atah,
Hade du långt ifrå dig bortkastat missgerningena, som är i din hand, att ingen orätt hade bott i dine hyddo;
15 A lolhmaih kolla na maelhmai na ludoeng van bitni. Na om vaengah khaw tluektluek na long vetih na rhih om mahpawh.
Så måtte du upplyft ditt ansigte utan last, och vorde fast ståndandes, och intet fruktandes.
16 Nang ham tah thakthaenah te na hnilh vetih tui aka long voelh bangla na poek bitni.
Så vorde du ock förgätandes uselhetena, och såsom det vattnet, som framlupet är, komme du det icke ihåg;
17 Na khosak khaw khothun lakah sae vetih, a hmuep khaw mincang bangla om ni.
Och din lifstid vorde uppgångandes såsom en middag, och vorde skinandes såsom en morgon.
18 Ngaiuepnah a om dongah na pangtung vetih ngaikhuek la na too phoeiah na yalh bitni.
Och du måtte förtrösta dig, att hopp vore på färde; och vorde med rolighet kommandes i grafvena.
19 Na kol vaengah na lakueng neh na maelhmai muep thae voel mahpawh.
Och du skulle lägga dig, och ingen skulle rädda dig; och månge skulle knekta dig.
20 Tedae halang kah mik tah kha vetih thuhaelnah khaw amih lamloh bing ni, a ngaiuepnah khaw hinglu polpainah la om ni,” a ti nah.
Men de ogudaktigas ögon skola försmäkta, och skola icke undkomma kunna; ty deras hopp skall fela deras själ.
