Jeremiah 35

1 Judah manghai Josiah capa Jehoiakim tue vaengah BOEIPA taeng lamkah ol he Jeremiah taengla ha pawk.

Detta är det ord, som af Herranom skedde till Jeremia, i Jojakims, Josia sons, Juda Konungs, tid, och sade:

2 “Rekhah imkhui la cet lamtah amih te thui pah. Amih BOEIPA im kah imkhui pakhat la khuen lamtah amih te misurtui tul lah,” a ti.

Gack bort uti de Rechabiters hus, och tala med dem, och haf dem in uti Herrans hus uti en kammar, och skänk dem vin.

3 Te dongah Habazziniah koca Jeremiah capa Jaazaniah neh amah boeinaphung, amah koca boeih neh Rekhah imkhui boeih te ka khuen.

Då tog jag Jaasanja, Jeremia son, Habazinia sons, samt med hans bröder, och alla hans söner, och hela de Rechabiters hus;

4 Amih te BOEIPA im ah tah Pathen kah hlang Igdaliah koca Hanan ca rhoek kah imkhui la ka khuen. A taengah cingkhaa aka tawt Shallum capa Maaseiah imkhan soah mangpa rhoek kah imkhan om.

Och hade dem in uti Herrans hus, uti Hanans barnas, Jigdalja sons, den Guds mansens, kammar, hvilken vid Förstarnas kammar är, ofvanför Maaseja, Sallums sons, dörravaktarens kammar.

5 Te vaengah Rekhah imkhui koca mikhmuh ah misurtui te bunang dongah a bae la boengloeng neh ka tawn pah tih amih te, “Misurtui O uh,” ka ti nah.

Och jag satte de Rechabiters hus barnom kannor före, fulla med vin, och skålar, och sade till dem: Dricker vin.

6 Tedae, “Misurtui ka ok uh moenih. A pa Rekhab capa Jonadab oh kaimih ng'uen coeng. Namah neh na ca rhoek khaw kumhal due misurtui na o loengloeng mahpawh.

Men de svarade: Vi dricke intet vin; ty vår fader Jonadab, Rechabs son, hafver budit oss, och sagt: I och edor barn skolen aldrig något vin dricka;

7 Im khaw sa boeh, cangti khaw tuh boeh, misurdum khaw tue boeh, na taengah om sak boeh. Namah khohnin boeih te dap khuiah khosa uh. Te daengah ni diklai mikhmuh kah na bakuep uh rhuet vaengah khohnin muep na hing uh eh,’ a ti.

Och intet hus bygga, ingen säd så, ingen vingård plantera, eller hafva; utan skolen bo i tjäll i alla edra lifsdagar; på det I mågen länge lefva i landena, der I uti vandren.

8 Kaimih ng'uen boeih te tah a pa Rekhab capa Jehonadab ol ni ka hnatun uh. Te dongah kamah tue khuiah tah kamamih khaw, ka yuu rhoek, ka capa rhoek, ka canu rhoek khaw misurtui a ok moenih.

Alltså lydom vi vår faders röst, Jonadabs, Rechabs sons, i allt det han oss budit hafver, så att vi intet vin dricke i våra lifsdagar, hvarken vi eller våra hustrur, eller söner, eller döttrar;

9 Kaimih om nah ham im ka sa uh pawt tih kai taengah misurdum neh khohmuen khaw cangtii khaw om pawh.

Och byggom ej heller någor hus, der vi uti bo, och hafvom hvarken vingårdar, eller åkrar, eller säd;

10 Tedae dap ah ka om uh tih a pa Jonadab kah ng'uen te boeih ka hnatun uh tih ka saii uh.

Utan bom uti tjäll, och lydom, och görom all ting, såsom vår fader Jonadab oss budit hafver.

11 Te om vaengah he khohmuen ah Babylon manghai Nebukhanezar ha pongpa vaengah, “Ha mop uh latmah Khalden tatthai mikhmuh neh Aram tatthai mikhmuh ah Jerusalem la cet uh sih,” a ti uh dongah ni Jerusalem ah kho ka sak uh,” a ti uh.

Men då NebuchadNezar, Konungen i Babel, drog hitupp i landet, sade vi: Kommer, låter oss draga till Jerusalem, för de Chaldeers och Syrers här; och så hafve vi sedan blifvit här i Jerusalem.

12 Te vaengah BOEIPA ol te Jeremiah taengla ha pawk tih,

Då skedde Herrans ord till Jeremia, och sade:

13 Israel Pathen Caempuei BOEIPA loh he ni a thui. Cet lamtah Judah hlang taeng neh Jerusalem khosa rhoek taengah thui pah. Ka ol he hnatun ham thuituennah te na doe mahpawt nim? He tah BOEIPA kah olphong ni. He tah BOEIPA kah olphong ni.

Detta säger Herren Zebaoth, Israels Gud: Gack bort, och säg till dem i Juda, och till de inbyggare i Jerusalem: Viljen I då icke bättra eder, så att I lyden min ord? säger Herren.

14 Rekhab capa Jehonadab loh amah koca rhoek taengah misurtui ok pawt ham a uen ol te ana thoh puei. A napa kah olpaek te a hnatun uh dongah ni tahae khohnin duela a ok uh pawh. Tedae kai loh nangmih taengah na thoh neh a thui khaw kan thui dae kai taengkah he na hnatun uh moenih.

Jonadabs ord, Rechabs sons, som han sinom barnom budit hafver, att de intet vin dricka skulle, de varda hållen, så att de dricka intet vin intill denna dag, derföre att de lyda deras faders bud; men jag hafver tidigt låtit predika eder, likväl hören I mig intet.

15 Ka sal boeih te nangmih taengah ni ka tueih. Tonghma rhoek te a thoh neh kan tueih tih, 'Hlang he a boethae longpuei lamloh mael laeh saeh. Na khoboe te hlawt uh. Amih thothueng la pathen tloe hnukah pongpa uh boeh. Nangmih taeng neh na pa rhoek taengah kam paek khohmuen ah te khosa uh,’ a ti. Tedae na hna te na kaeng uh pawt tih kai taengkah he na hnatun uh moenih.

Så hafver jag ock tidigt sändt till eder alla mina tjenare Propheterna, och låtit säga: Vänder eder om, hvar och en ifrå sitt onda väsende, och bättrer edart lefverne, och efterföljer icke andra gudar, till att tjena dem, så skolen I blifva i landena, som jag eder och edra fäder gifvit hafver; men I villen icke böja edor öron dertill, eller höra mig;

16 Rekhab capa Jehonadab koca rhoek tah amih a uen bangla a napa kah olpaek te a thoh puei uh. Tedae he pilnam loh kai taengkah he a hnatun uh moenih.

Ändock Jonadabs barn, Rechabs sons, sins faders bud hållit hafva, som han dem budit hafver; men detta, folket hörer mig Intet.

17 Israel Pathen caempuei Pathen BOEIPA loh he ni a thui tangloeng van. Judah so neh Jerusalem khosa boeih soah boethae cungkuem ka thui te amamih taengah ka thoeng sak he. Amih ham ka thui dae a hnatun uh pawt dongah amih ka khue vaengah khaw n'doo uh pawh.

Derföre så säger Herren Gud Zebaoth, och Israels Gud: Si, jag skall låta komma öfver Juda, och alla Jerusalems inbyggare, all den olycko, som jag emot dem talat hafver; derföre, att jag hafver talat till dem, och de ville intet höra; jag hafver ropat, men de ville intet svara mig.

18 Te dongah Rekhah imkhui te Jeremiah loh, “Israel Pathen caempuei BOEIPA loh he ni a thui. Na pa Jehonadab kah olpaek te na hnatun uh tih a olpaek boeih te na ngaithuen uh dongah nangmih n'uen bangla boeih na saii uh.

Och till de Rechabiters hus sade Jeremia: Detta säger Herren Zebaoth, Israels Gud; derföre att I edars faders Jonadabs bud lydt hafven, och hållit all hans bud, och allt det gjort, som han eder budit hafver;

19 Te dongah Israel Pathen caempuei BOEIPA a thui tangloeng coeng he. Rekhab koca Jonadab kah a hlang tah amah tue khuiah tah ka mikhmuh ah pongtho vetih pat mahpawh.

Derföre säger Herren Zebaoth, Israels Gud, alltså: Det skall aldrig fela Jonadab, Rechabs sone, att ju någor af hans säd alltid för mig stå skall.