< Isaiah 50 >
1 BOEIPA loh, “Na manu ka tueih vaengkah yuuhlak cabu te ta melae. Nangmih taengah kan yoih vaengkah kai kah lai aka ba te unim. Namamih kathaesainah loh n'yoih tih na boekoek long ni na nu khaw a tueih ne.
Så säger HERREN: Var är eder moders skiljebrev, det, varmed jag skulle hava förskjutit henne? Eller finnes bland mina borgenärer någon som jag har sålt eder åt? Nej, genom edra missgärningar bleven I sålda, och för edra överträdelsers skull blev eder moder förskjuten.
2 Balae tih ka pawk vaengah hlang ana om pawh? Ka khue vaengah aka doo om pawh? Tlannah ham te ka kut ngun khaw ngun a? Nang huul ham te ka khuiah thadueng a om moenih a? Kai kah tluungnah dongah tuipuei khaw ka khah. Tuiva khaw khosoek la ka khueh tih a nga khaw rhim. Tui om pawt tih tuihalh loh a duek sak.
Varför var ingen tillstädes, när jag kom? Varför svarade ingen, när jag ropade? Har då min arm blivit för kort, så att den ej kan förlossa, eller finnes hos mig ingen kraft till att hjälpa? Med min näpst uttorkar jag ju havet, och strömmarna gör jag till torrt land, så att fiskarna ruttna och dö av törst, eftersom vattnet är borta;
3 Vaan ke a muem ka khuk tih tlamhni te a himbai la ka khueh pah.
själva himmelen kläder jag i mörker och giver den sorgdräkt att bära.
4 Lamlum he olka nen khaw tungduel ham neh ming sak ham ka Boeipa Yahovah loh kai taengah lolmang cil m'paek. Mincang bal, mincang bal amah haenghang coeng. Kamah khaw ka hna ah lolmang la yaak sak ham n'haeng.
Herren, HERREN har givit mig en tunga med lärdom, så att jag förstår att genom mina ord hugsvala den trötte; han väcker var morgon mitt öra, han väcker det till att höra på lärjungesätt.
5 Ka Boeipa Yahovah loh ka hna han cah dongah ka koek pawh, a hnuk la ka balkhong pawh.
Ja, Herren, HERREN har öppnat mitt öra, och jag har ej varit gensträvig, jag har ej vikit tillbaka.
6 Kai aka taam rhoek taengah ka nam, ka maelhmai aka thool sak ham ka kam kaduen pah. Mingthae neh timthoeih khaw ka thuh tak pawh.
Jag höll fram min rygg åt dem som slogo mig och mina kinder åt dem som ryckte mig i skägget; jag skylde icke mitt ansikte mot smädelse och spott.
7 Ka Boeipa Yahovah loh kai m'bom dongah ka hmaithae mahpawh. Te dongah ka maelhmai he hmailung bangla ka khueh tih yah ka poh mahpawh tila ka ming.
Men Herren, HERREN hjälper mig, därför kände jag ej smädelsen, därför gjorde jag min panna hård såsom sten; jag visste ju, att jag ej skulle komma på skam.
8 Kai aka tang sak khaw yoei ngawn. Unim kai taengah aka oelh eh? Tun pai uh sih. Ka kah laitloek boei te unim? Kai taengla ha mop saeh.
Den som dömer mig fri är nära, vem vill då gå till rätta med mig? Må han träda fram jämte mig. Vem vill vara min anklagare? Må han komma hit till mig.
9 Ka Boeipa Yahovah loh kai m'bom ta he. U amah long nim kai m'boe sak eh? Amih ke himbai bangla boeih hmawn vetih bungbo long ni a caak eh.
Se, Herren, HERREN hjälper mig; vem vill då döma mig skyldig? Se, de skola allasammans falla sönder såsom en klädnad; mal skall förtära dem.
10 Nangmih khuiah BOEIPA aka rhih tih a sal kah ol aka hnatun te unim? Tamyin ah aka pongpa te tah anih ham a aa om pawh. Yahweh ming dongah pangtung saeh lamtah a Pathen dongah hangdang saeh.
Vem bland eder, som fruktar HERREN och hör hans tjänares röst? Om han än vandrar i mörkret och icke ser någon ljusning, så förtröste han dock på HERRENS namn och stödje sig vid sin Gud.
11 Nangmih boeih loh hmai aka hlae tih hmaipom aka vah rhoek loh namamih kah hmaipuei hmai khuiah pongpa uh. Ka kut lamkah hmaipom na tok te namah taengla ha pak vetih kosilungnan la na yalh bitni,” a ti.
Men se, I alla som tänden upp en brand och väpnen eder med glödande pilar, I hemfallen själva åt lågorna från eder brand och åt pilarna som I haven antänt. Av min hand skall detta vederfaras eder; i kval skolen I komma att ligga.