Ezekiel 44
1 Kai te khothoeng la aka mael poengben rhokso vongka longpuei la n'mael puei vaengah te te ana khai uh pueng.
Och han hade mig åter intill yttra porten åt helgedomen österut; men han var tillsluten.
2 Te vaengah BOEIPA loh kai taengah, “Vongka a khaih he ana om saeh. Ong boel saeh lamtah he lamloh hlang kun boel saeh. Israel Pathen BOEIPA he te lamloh a kun lalah a khaih uh dongah ana om saeh.
Och Herren sade till mig: Denne porten skall blifva tillyckt, och icke upplåten varda, och der skall ingen gå igenom, utan allena Herren Israels Gud, och skall dock tillyckt blifva;
3 BOEIPA mikhmuh ah buh aka ca aka ca ham khoboei, khoboei mah a khuiah ngol saeh. Vongka kah ngalha long kun saeh lamtah amah long ah cet saeh,” a ti.
Undantagen Förstan; ty Försten skall sitta deri, till att äta bröd inför Herranom; genom förhuset skall han ingå, och genom det samma åter utgå igen.
4 Te phoeiah im hmai kah tlangpuei vongka longpuei la kai n'khuen. Ka sawt vaengah BOEIPA im te BOEIPA kah thangpomnah tarha bae tih ka maelhmai neh ka bakop.
Sedan hade han mig bort till den porten för husena norrut; och jag såg, och si, Herrans hus vardt fullt med Herrans härlighet, och jag föll neder på mitt ansigte.
5 Tedae BOEIPA loh kai taengah, “Hlang capa aw na lungbuei ah khueh lamtah na mik neh hmu laeh. Na hna neh ya laeh. A cungkuem dongah kai loh nang te BOEIPA im kah khosing boeih neh a olkhueng dongkah olkhueng cungkuem te kang uen coeng. Te dongah na lungbuei te a im vongrhai rhokso kah a thoengnah cungkuem taengah khueh laeh.
Och Herren sade till mig: Du menniskobarn, märk grant till, och se och hör granneliga på allt det jag dig säga vill, om alla seder och ordningar i Herrans hus, och gif akt uppå, huru man sig i helgedomenom hålla skall.
6 Ka Boeipa Yahovah loh a thui he, Israel imkhui boekoek taengah thui pah. Israel imkhui nang kah tueilaehkoi cungkuem te nangmih taengah temah laeh saeh.
Och säg de ohörsamma Israels huse: Så säger Herren Herren: I af Israels hus hafven nog med bedrifvit med all edor styggelse.
7 Lungbuei pumdul rhoek neh pumsa kah pumdul, kholong ca rhoek te ka rhokso ah om ham nang khuen uh. A tha neh a thii te ka buh la na nawn vaengah ka im te a poeih tih nangmih tueilaehkoi cungkuem loh ka paipi te a phae.
Ty I läten komma främmande folk, de ett oomskoret hjerta och oomskoret kött hafva, in uti min helgedom, der I med ohelgen mitt hus, när I offren mitt bröd, talg och blod, och bryten alltså mitt förbund med all edor styggelse;
8 Ka cimcaihnah loh a kuek te na ngaithuen uh pawt dongah ka rhokso dongkah ka kuek te aka ngaithuen la nangmih na khueh uh thae.
Och hållen icke mins helgedoms sätt; utan gören eder sjelfve ett nytt sätt i minom helgedom.
9 Ka Boeipa Yahovah loh he ni a thui. Lungbuei pumdul neh pumsa pumdul, kholong ca boeih tah Israel ca lakli kah kholong ca boeih khaw ka rhokso la mop boel saeh.
Derföre säger Herren Herren alltså: Ingen främmande af oomskoret hjerta och oomskoret kött skall komma in uti min helgedom, af allom främmandom, som ibland Israels barn äro;
10 Te dongah Levi pataeng kai taeng lamloh a lakhla vaengah tah Israel loh kho a hmang. Kho a hmang vaengah kai taeng lamloh a mueirhol hnuk a vai uh dongah amamih kathaesainah te phuei uh saeh.
Ja, ej heller de Leviter, som ifrå mig trädde, och med Israel efter deras afgudar ville gångne äro; derföre skola de bära sina synd.
11 Te daengah ni ka rhokso ah om uh vetih im vongka kah cawhkung la aka thotat neh im ah aka thotat la a om uh eh. Te rhoek loh pilnam ham hmueihhlutnah neh hmueih te ngawn pah saeh. Te rhoek te amih bong ham amih mikhmuh ah pai saeh.
Men de skola vakta dörrena uppå mins helgedoms hus, och der göra tjenstena, och skola slagta bränneoffer och annat offer, som folket frambär, och stå för Prestomen, att de skola tjena dem.
12 Amih loh a mueirhol hmai ah a thohtat uh khaw Israel imkhui ham tathaesainah hmuitoel la poeh uh. Te dongah ni ka kut he amih ka phuel thil. He tah ka Boeipa Yahovah kah olphong ni. Te dongah amamih kathaesainah te phuei uh saeh.
Derföre, att de hafva tjent dem för deras afgudom, och gifvit Israels huse en förargelse till synd; derföre hafver jag räckt ut mina hand öfver dem, säger Herren Herren, att de måste bära sina synd;
13 Kai taengah khosoih bi ham ka taengla ha mop uh boel saeh. Cimcaihnah khui lamakh cimcaihnah ni kai kah cimcaihnah cungkuem khuiah ha mop eh. Te dongah amamih kah mingthae neh amamih kah tueilaehkoi a saii uh te phuei uh saeh.
Och skola icke offra för mig eller vara mine Prester, ej heller i min helgedom komma till det aldrahelgasta; utan skola bära sina skam och sin styggelse, som de gjort hafva.
14 Tedae amih te a thohtatnah cungkuem dongah ka im kah a kuek aka ngaithuen tih a khuiah a cungkuem aka saii la ka khueh ni.
Derföre hafver jag gjort dem till dörravaktare i husens tjenst, och till allt som der göras skall.
15 Tedae Zadok koca, Levi khosoih rhoek loh ka rhokso kah a kuek te ngaithuen uh saeh. Te daengah ni amih Israel ca loh kai taeng lamkah kho a hmang vaengah kai aka bong la kai taengah ha mop uh vetih kai taengah maehtha neh thii nawn ham te ka mikhmuh ah a pai uh eh. He tah ka Boeipa Yahovah kah olphong ni.
Men de Prester af Leviterna, Zadoks slägte, som mins helgedoms sätt hållit hafva, då Israels barn afföllo, de skola gå framför mig, och tjena mig, och stå för mig, att de skola offra mig talg och blod, säger Herren Herren.
16 Amih ni ka rhokso la a kun uh eh. Te phoeiah amih ni kai aka bong ham ka caboei taengah ha mop uh vetih ka kuek te a ngaithuen uh eh.
Och de skola ingå uti min helgedom, och träda inför mitt bord, till att tjena mig, och hålla mitt sätt.
17 Amih te a khui kah vongtung vongka khuila kun ham a om vaengah hlamik himbai mah bai uh saeh. Amih te khuiben vongup vongka neh ka im ah a thohtat uh vaengah tah a pum dongah tumul khuen boel saeh.
Och då de vilja ingå genom en port åt den inra gården, så skola de draga linnkläder uppå, och hafva intet ullet uppå, så länge de derinne i inra gårdenom tjena;
18 Hlamik lukhuem te a lu dongah khuem uh saeh lamtah hlamik hnii te a cinghen ah na uh saeh. Himbai-bae la vah uh boel saeh.
Och skola hafva linna hufvor på sin hufvud, och linna nederkläde om sina länder, och skola icke omgjorda sig allt för hårdt.
19 Amih poengben vongtung taengla aka cet loh poengben vongtung kah pilnam taengla a caeh atah a bibi vaengkah a himbai te pit uh saeh. Te te cimcaihnah imkhan ah khueh uh saeh lamtah himbai tloe bai uh saeh. Amih kah himbai lamloh pilnam khaw vik ciim uh pawt ve.
Och då de gå utu den yttra gårdenom till folket, skola de draga utaf de kläder, som de hafva uti tjent, och lägga dem uti helgedomens sacristie, och åter draga de andra kläden uppå, att folket icke skall synda uppå deras helga kläder.
20 A lu khaw vo uh boel saeh lamtah sammuei khaw sen boel saeh. A lu te rhuep la rhuep uh saeh.
Sitt hufvud skola de icke raka, och skola ej heller låta växa håret långt, utan skola låta om klippa sig.
21 Khosoih boeih long tah khuiben vongtung la a kun vaengah misurtui o uh boel saeh.
Och der skall ej heller någor Prest dricka vin, då de uti inra gårdenom tjena skola;
22 Nuhmai neh vama khaw a yuu la lo uh boel saeh. Tedae Israel imkhui kah tiingan lamloh oila neh nuhmai khaw khosoih kah yurho la aka om tah lo uh saeh.
Och skola icke taga någon enko eller bortdrefna till ägtenskap; utan en jungfru utaf Israels huses säd, eller en Prests efterlefda enko.
23 Ka pilnam te a laklo ah rhongingnah lamloh cimcaihnah te thuinuet uh. A laklo ah cuemcaih khui lamkah rhalawt hno te tueng uh saeh.
Och de skola lära mitt folk hålla en åtskilnad emellan heligt och oheligt, och emellan rent och orent.
24 Tuituknah dongah khaw amih tah kai kah laitloeknah dongah pai uh saeh lamtah tiktamnah ham laitloek uh saeh. Laitloek long khaw ka olkhueng bangla laitloek uh saeh. Ka khoning cungkuem dongah khaw ka khosing te ngaithuen uh saeh lamtah ka Sabbath te ciim uh saeh.
Och när en sak för dem kommer, så skola de stå och döma, och tala efter mina rätter, och hålla min bud och sätt, och hålla mina högtider och Sabbather;
25 Hlang duek taengah mop boel saeh vik poeih uh ve. Te dongah, napa long khaw, manu long khaw, capa long khaw, canu long khaw, manuca neh tanu long khaw va aka om pawt te poeih koinih,
Och skola icke gå till någon dödan och orena sig, undantagno allenast till fader och moder, son eller dotter, broder eller syster, den ännu ingen man haft hafver; på dem måga de orena sig;
26 Te dongah anih kah ciimnah te hnin rhih phoeiah ni anih ham a tae pah eh.
Dock att, sedan de äro renade, skall man räkna dem i sju dagar långt.
27 Hmuencim ah thohtat ham khuiben vongup kah hmuencim la a mop hnin ah a boirhaem te nawn saeh. He tah ka Boeipa Yahovah kah olphong ni.
Och när han åter går in uti helgedomen i inra gården, till att tjena i helgedomenom, så skall han offra sitt syndoffer, säger Herren Herren.
28 Te te amih taengah rho la om saeh. Ka he amih kah rho coeng ni. Te dongah Israel kah khohut te amih taengah pae boeh. Kai he amih kah khohut coeng ni.
Men den arfvedel, som de hafva skola, den vill jag sjelf vara; derföre skolen I intet eget land gifva dem i Israel; ty jag är deras arfvedel.
29 Khocang, boirhaem neh hmaithennah te a caak uh vetih Israel khuiah yaehtaboeih boeih te amih ham om bitni.
De skola hafva deras uppehälle af spisoffer, syndoffer och skuldoffer, och allt spillgifvet i Israel skall vara deras.
30 A tanglue cungkuem neh a thaihcuek boeih, khocang boeih neh na khosaa cungkuem lamkah boeih te khosoih rhoek ham om saeh. Na buhhuem tanglue te khosoih rhoek taengla na paek daengah ni yoethennah te na im ah a pai eh.
Och all första frukt och förstföding af all häfoffer skall höra Prestomen till; I skolen ock gifva Prestomen förstlingen af allt det man äter, på det att välsignelse må blifva uti ditt hus.
31 Maehrhok neh saha boeih tah vaa khaw rhamsa khaw khosoih loh ca boel saeh,” a ti.
Men det som ett as är eller rifvet, ehvad det är af fogel eller djur, det skola Presterna icke äta.
