Sunglatnah 11
1 BOEIPA loh Moses te, “Pharaoh so neh Egypt soah tloh pakhat ka khuen pueng ni. Te phoeiah nangmih te he lamloh n'hlah vetih n'tueih vaengah khaw a boeih hil nangmih te he lamloh m'haek rhoe n'haek ni.
Och Herren sade till Mose: Jag vill ännu låta komma ena plågo öfver Pharao och Egypten, sedan skall han släppa eder hädan; och skall ej allenast släppa eder, utan ock drifva eder hädan.
2 Pilnam hna ah thui pah laeh. Te daengah ni ngun hnopai neh sui hnopai he tongpa loh a hui taengah, huta long khaw amah hui taengah a hoe thai eh.
Så säg nu till folket, att hvar och en man bedes af sin nästa, och hvar och en qvinna af sine nästo, silfver och gyldene tyg;
3 BOEIPA loh pilnam te Egypt mikhmuh ah mikdaithen la a khueh. Moses khaw Egypt kho kah Pharaoh sal mikhmuh neh pilnam mikhmuh ah hlang tanglue la bahoeng a poek.
Ty Herren varder gifvandes folkena nåd för de Egyptier. Och Mose var en ganska myndig man i Egypti land, för Pharaos tjenare, och för folkena.
4 Te dongah Moses loh, “BOEIPA loh he ni a thui. Khoyin pathung ah Egypt khui la ka pawk ni.
Och Mose sade: Detta säger Herren: Jag vill på midnattstid utgå i Egypti land.
5 Te vaengah Egypt Egypt kho kah caming boeih tah, a ngolkhoel dongah aka ngol Pharaoh caming lamloh kuelhsum taengah aka ngol salnu caming neh rhamsa caming boeih te duek ni.
Och allt det förstfödt är i Egypti land skall blifva dödt, ifrå Pharaos förstfödda son, den på hans stol sitter, allt intill tjensteqvinnones förstfödda son, som är vid qvarnena; och allt det förstfödt är ibland boskapen.
6 Egypt kho tom ah pangngawlnah bahoeng om ni. Te bang te om vai pawt tih te bang te koep khoep mahpawh.
Och ett stort rop skall vara i hela Egypti lande, hvilkets like icke varit hafver, ej heller varder.
7 Tedae Israel ca boeih taengah tah ui long pataeng hlang neh rhamsa te a ol neh naak mahpawh. Te daengah ni BOEIPA loh Egypt laklo neh Israel laklo ah a hoep tila na ming uh eh.
Men när Israels barnom skall icke en hund krätta med sine tungo, ifrå menniskom, allt intill boskapen; på det I skolen förnimma, huru Herren åtskiljer Egypten och Israel.
8 Na sal rhoek boeih he kai taengah ha suntla uh vetih, 'Namah neh na kho kung kah pilnam boeih te khuen,” aka ti ham ka taengah a bakop uh daengah ni ka nong eh?,” a ti nah tih Pharaoh taeng lamloh thintoek thinling neh nong.
Då skola alle desse dine tjenare gå ned till mig, och falla mig till fota, och säga: Far ut, du och allt folket, som under dig är. Sedan vill jag fara ut. Och han gick ifrå Pharao ganska vreder.
9 Te phoeiah BOEIPA loh Moses te, “Egypt kho ah kai kah kopoekrhai te ping sak ham ni Pharaoh loh nangmih rhoi ol a hnatun pawt eh?,” a ti nah.
Men Herren sade till Mose: Pharao hörer eder intet, på det mycken under skola ske i Egypti lande.
10 Moses neh Aaron loh kopoekrhai cungkuem he Pharaoh mikhmuh ah a saii rhoi tangloeng dae Pharaoh lungbuei te BOEIPA loh a moem pah pueng dongah Israel ca te a khohmuen lamloh hlah pawh.
Och Mose och Aaron gjorde all dessa under inför Pharao; men Herren förstockade honom hans hjerta, att han icke ville släppa Israels barn utu sitt land.
