< Caeltueih 4 >

1 Pilnam ham a thui uh vaengah khosoih rhoek, bawkim kah imtawt boei neh Sadducee rhoek loh amih te a paan uh.
Medan de ännu talade till folket, kommo prästerna och tempelvaktens befälhavare och sadducéerna över dem.
2 Pilnam a thuituen tih duek lamloh thohkoepnah te Jesuh rhangneh a doek dongah a yakdam uh.
Ty det förtröt dem att du undervisade folket och i Jesus förkunnade uppståndelsen från de döda.
3 Te dongah amih rhoi te kut a hlah thil uh tih a vuen duela thongim ah a khueh uh. Te vaengah hlaemhmah la om coeng.
Därför grepo de dem nu och satte dem i fängsligt förvar till följande dag, eftersom det redan var afton.
4 Tedae ol aka hnatun rhoek a yet ngai long tah a tangnah uh dongah hlang he hlangmi la thawng nga tluk lo uh.
Men många av dem som hade hört vad som hade talats kommo till tro; och antalet av männen uppgick nu till vid pass fem tusen.
5 A vuen a pha vaengah a boei rhoek, patong rhoek neh cadaek rhoek te Jerusalem ah tingtun uh.
Dagen därefter församlade sig deras rådsherrar och äldste och skriftlärde i Jerusalem;
6 Te vaengah khosoihham Annas neh Kaiaphas, Johan, Alexander neh namtom khuikah khosoihpuei khaw boeih om uh.
där voro då ock Hannas, översteprästen, och Kaifas och Johannes och Alexander och alla som voro av översteprästerlig släkt.
7 Amih rhoi te a laklung ah a pai sak uh tih, “Mebang thaomnah, u ming nen lae he he na saii rhoi, “tila a cae uh.
Och de läto föra fram dem inför sig och frågade dem: "Av vilken makt eller i genom vilket namn haven I gjort detta?"
8 Peter tah mueihla cim neh a bae dongah amih te, “Pilnam kah boei rhoek neh patong rhoek,
Då sade Petrus till dem, uppfylld av helig ande: "I folkets rådsherrar och äldste,
9 Tattloel hlang pakhat sokah bibi then kongah tihnin ah boelh la ka om rhoi atah, ba nen lae anih a hoeih.
eftersom vi i dag underkastas rannsakning för en god gärning mot en sjuk man och tillfrågas varigenom denne har blivit botad,
10 Nazareth Jesuh Khrih ming nen ni tila nangmih boeih neh Israel pilnam boeih loh hmat la om saeh. Anih te na tai uh dae a Pathen loh duek khui lamkah a thoh coeng. Anih rhangnen ni he hlangtlo loh nangmih hmaiah sading la a pai.
så mån I veta, I alla och hela Israels folk, att det är genom Jesu Kristi, nasaréens, namn, hans som I haven korsfäst, men som Gud har uppväckt från de döda -- att det är genom det namnet som denne man står inför eder frisk och färdig.
11 Amah tah nangmih imsa rhoek loh a hnaelcoe lungto la om dae imkil kah tlungyun la poeh coeng.
Han är 'den stenen som av byggningsmännen' -- av eder själva -- 'aktades för intet, men som har blivit en hörnsten'.
12 Te dongah khangnah long he a tloe mebang dongah khaw a om moenih. Mamih aka khang ham a kuek tih vaan hmuikah hlang lakliah a paek he ming tloe a om moenih,” a ti nah.
Och i ingen annan finnes frälsning; ej heller finnes under himmelen något annat namn, bland människor givet, genom vilket vi kunna bliva frälsta."
13 Te vaengah Peter neh Johan kah a sayalh te a hmuh uh tih caa aka ming mueh hlang neh hlangthawt ni tite a hmuhming uh. Te phoeiah amih rhoi te Jesuh taengah om rhoi ti khaw a ming uh tih a ngai hmanguh.
När de sågo Petrus och Johannes vara så frimodiga och förnummo att de voro olärda män ur folket, förundrade de sig. Men så kände de igen dem och påminde sig att de hade varit med Jesus.
14 Aka hoeih tih amih rhoi taengah aka pai hlang te khaw a hmuh uh dongah oelh ham khaw om voel pawh.
Och när de sågo mannen som hade blivit botad stå där bredvid dem, kunde de icke säga något däremot.
15 Te dongah amih rhoi te khoboei im kah poengla caeh ham ol a paek uh.
De befallde dem alltså att gå ut från rådsförsamlingen. Sedan överlade de med varandra
16 Khat neh khat a nuemnai uh tih, “Hekah hlang rhoi he metlam n'saii uh eh. Amih rhoi pum dongah miknoek loh a poekhloep la tueng coeng tih Jerusalem kah khosa rhoek boeih ham khaw rhep a mingpha coeng dongah hnawt ham a coeng moenih.
och sade: "Vad skola vi göra med dessa män? Att ett märkligt tecken har blivit gjort av dem, det är ju uppenbart för alla Jerusalems invånare, och vi kunna icke förneka det.
17 Tedae pilnam taengla yilh a caeh voel pawt ham, a ming neh hlang pakhat taengah khaw thui pawt ham mah amih he hihham uh sih,” a ti uh.
Men för att detta icke ännu mer skall komma ut bland folket, må vi strängeligen förbjuda dem att hädanefter i det namnet tala för någon människa."
18 Te dongah amih rhoi te a khue uh tih Jesuh ming dongah thuituen pawt ham neh thui loengloeng pawt ham a uen uh.
Därefter kallade de in dem och förbjödo dem helt och hållet att tala eller undervisa i Jesu namn.
19 Tedae amih te Peter neh Johan loh a doo tih, “Pathen ol lakah nangmih ol hnatun lat ham Pathen hmaiah a thuem atah namamih loh laitloek uh nawn.
Men Petrus och Johannes svarade och sade till dem: "Om det är rätt inför Gud att vi hörsamma eder mer är Gud, därom mån I själva döma;
20 Ka hmuh neh ka yaak uh te ka thui pawt koinih a coeng moenih,” a ti nah.
vi för vår del kunna icke underlåta att tala vad vi hava sett och hört."
21 Amih te metla a cawh ham khaw a hmuh uh pawt dongah a hihham uh tih a tueih uh. Tekah aka thoeng hno kongah pilnam pum loh Pathen te a thangpom uh.
Då förbjödo de dem detsamma ännu strängare, men läto dem sedan gå. Ty eftersom alla prisade Gud för det som hade skett, kunde de, för folkets skull, icke finna någon utväg genom att straffa dem.
22 Hoeihnah miknoek loh a thoeng thil hlang te tah a kum sawmli hlai a lo coeng dongah ni.
Mannen som genom detta tecken hade blivit botad var nämligen över fyrtio år gammal.
23 A loeih phoeiah amah rhoek taengla pawk rhoi tih khosoihham rhoek neh patong rhoek loh a thui boeih te amih taengah puen rhoi.
När de alltså hade blivit lösgivna, kommo de till sina egna och omtalade för dem allt vad översteprästerna och de äldste hade sagt dem.
24 A yaak uh vaengah Pathen taengah ol huek a huel uh tih, “Boeikung, namah loh vaan neh diklai, tuitunli neh a khuikah boeih na saii.
Då de hörde detta, ropade de endräktigt till Gud och sade: "Herre, det är du som har gjort himmelen och jorden och havet och allt vad i dem är.
25 A pa rhoek kah Pathen loh na tueihyoeih David kah a ka dongah Mueihla Cim neh, 'Balae tih namtom rhoek loh a sundaep uh tih pilnam loh a tlongtlaih la a mangtuk uh.
Och du har genom vår fader Davids, din tjänares, mun sagt genom helig ande: 'Varför larmade hedningarna och tänkte folken fåfänglighet?
26 Diklai manghai rhoek neh boei rhoek tah amamih te tingtun uh tih BOEIPA neh a Khrih te a pai thil uh,” a ti.
Jordens konungar trädde fram, och furstarna samlade sig tillhopa mot Herren och hans Smorde.'
27 Te dongah ni na koelh tangtae Jesuh, na taengom cim te Herod neh Pontius Pilat, namtom neh Israel pilnam loh, oltak la khopuei khuiah a tingtun thil uh.
Ja, i sanning, de församlade sig i denna stad mot din helige tjänare Jesus, mot honom som du har smort: Herodes och Pontius Pilatus med hedningarna och Israels folkstammar;
28 Na kut loh a saii tih aka thoeng ham koi boeih te na mangtaengnah loh a nuen coeng.
de församlade sig till att utföra allt vad din hand och ditt rådslut förut hade bestämt skola ske.
29 Te dongah aw Boeipa, amih te hihhamnah he so lamtah na ol aka thui ham na sal rhoek te sayalh la boeih khueh laeh.
Och nu, Herre, se till deras hotelser, och giv dina tjänare att de med all frimodighet må förkunna ditt ord,
30 Hoeihnah ham na kut na yueng li vaengah na tueihyoeih cim Jesuh ming dongah miknoek neh khobae rhambae khaw thoeng coeng,” a ti uh.
i det att du uträcker din hand till att bota de sjuka, och till att låta tecken och under ske genom din helige tjänare Jesu namn."
31 A thangthui uh dongah tun a om nah hmuen khaw hinghoek uh tih Cim Mueihla neh boeih baetawt uh. Te dongah sayalh la Pathen kah ol khaw a thui uh.
När de hade slutat att bedja, skakades platsen där de voro församlade, och de blevo alla uppfyllda av den helige Ande, och de förkunnade Guds ord med frimodighet.
32 Te dongah aka tangnah rhoek khuikah rhaengpuei tah thinko hinglu pakhat la a khueh uh. A khuehtawn te amah bueng ham ni aka ti u pakhat khaw om pawh. Tedae a cungkuem te amih ham tun om coeng.
Och i hela skaran av dem som trodde var ett hjärta och en själ. Ingen enda kallade något av det han ägde för sitt, utan du hade allting gemensamt.
33 Boeipa Jesuh thohkoepnah te caeltueih rhoek loh a laipai neh thaomnah a len la a thuung uh vaengah amih boeih soah khaw lungvatnah muep om.
Och med stor kraft framburo apostlarna vittnesbördet om Herren Jesu uppståndelse; och stor nåd var över dem alla.
34 Im kung lo kung la aka om boeih loh a im a lo a yoih uh.
Bland dem fanns ingen som led nöd; ty alla som ägde något jordstycke eller något hus sålde detta och buro fram betalningen för det sålda
35 a yoih phu te caeltueih rhoek kah kho kung la a khuen uh tih a tloeng uh. Te phoeiah hlang boeih loh a ngoe tarhing ah rhip a tael uh dongah amih khuikah aka om boeih loh daeng voel pawh.
och lade den för apostlarnas fötter, och man delade ut därav, så att var och en fick efter som han behövde.
36 Te vaengah caeltueih rhoek loh Barnabas Te tah thaphohnah capa ni a thuingaih la a khue, Kuporos kah Levi hoel Joseph loh,
Josef, som av apostlarna ock kallades Barnabas (det betyder förmanaren), en levit som var bördig från Cypern,
37 a lo khueh te a yoih vaengah tangka a khuen tih caeltueih rhoek kah kho kung ah a tloeng.
också han sålde en åker som han ägde och bar fram penningarna och lade dem för apostlarnas fötter.

< Caeltueih 4 >