2 Samuel 22
1 A thunkha cungkuem kut lamkah oe, Saul kut lamkah BOEIPA loh anih a huul hnin vaengah, David loh BOEIPA taengah hekah laa lung he a thui.
Och David talade för Herranom denna visones ord, den tid då Herren hade hulpit honom ifrån alla hans fiendars hand, och ifrå Sauls hand;
2 Te vaengah, “BOEIPA tah ka thaelpang neh ka rhalvong neh kai ham tah kai aka hlawt la om.
Och sade: Herren är min klippa, och min borg, och min Frälsare.
3 Ka lungpang Pathen amah dongah ni ka ying, ka photling neh khangnah ki, ka imsang neh ka thuhaelnah, khangkung loh kai he kuthlahnah lamloh nan khang.
Gud är min tröst, på honom vill jag trösta; min sköld och mine helsos horn; mitt beskärm, och min tillflykt, min Frälsare, du som mig hjelper ifrån orätt.
4 Thangthen ham tueng BOEIPA te ka khue dongah ka thunkha rhoek taeng lamloh ng'khang.
Jag vill lofva och åkalla Herran, så blifver jag ifrå mina fiendar förlossad.
5 Dueknah tuiphu loh kai n'li tih, aka muen soklong loh n'sak he.
Ty dödsens förderf hade omhvärft mig; och Belials bäcker hade förskräckt mig.
Helvetes band omhvärfde mig; och dödsens snaror öfverföllo mig. (Sheol h7585)
7 Ka kho a bing vaengah BOEIPA te ka khue tih ka Pathen taengah ka pang. Te vaengah ka pang ol te a bawkim lamloh a hna neh a yaak.
När jag bedröfvad är, vill jag åkalla Herran, och ropa till min Gud, så hörer han mina röst utaf sitt tempel; och mitt rop kommer för honom i hans öron.
8 Te vaengah diklai te tuen la tuen tih hinghuen. Anih taengah a sai dongah vaan kah a yung te tlai tih tuen.
Jorden bäfvade och skalf; himmelens grundvalar hafva sig rört, och gifvit sig, då han var vred.
9 A hnarhong lamkah hmaikhu thoeng tih, a ka lamkah hmai loh a laeh vaengah hmai-alh khaw tak.
Rök gick upp utaf hans näso, och förtärande eld utaf hans mun; så att det ljungade deraf.
10 Te phoeiah vaan a koiloep tih, a suntlak vaengah yinnah tah a kho hmuila pawk.
Himmelen böjde han, och steg neder; och mörker var under hans fötter.
11 Cherub dongah ngol bal tih a ding vaengah khohli phae sola phoe.
Och han steg på Cherub, och flög, och syntes på vädrens vingar.
12 A kaepvai khohmuep neh khomong khomai dongkah tui tun te dungtlungim la a khueh.
Hans tjäll kringom honom var mörker, och svart tjockt moln.
13 Amah hmaikah a aa loh a hmai-alh te a dom.
Af skenet för honom brann det med ljungande.
14 BOEIPA te vaan lamloh a kawk vaengah Khohni loh a ol a huel.
Herren dundrade af himmelen; och den Högste lät utgå sitt dunder.
15 Thaltang a kah tih amih te a taekyak phoeiah, amih te rhaek neh a khawkkhek la a khawkkhek.
Han sköt sina pilar, och förströdde dem; han lät ljunga, och förskräckte dem.
16 BOEIPA kah tluungnah neh a hiil dongkah a thintoek yilh loh lunglai kah yung hoep tih sokca tuipuei khaw tueng.
Då såg man vattnet uppvälla; och jordenes grund vardt blottad genom Herrans straff, och genom hans näsos anda och blåst.
17 A sang lamloh yueng uh tih tui dueng khui lamkah kai he n'tuuk tih n'doek.
Han sände utaf höjdene, och hemtade mig, och drog mig utu stor vatten.
18 Kai ham tah tlung uh dae ka thunkha hlangtlung neh ka lunguet taeng lamkah kai n'huul.
Han frälste mig ifrå mina starka fiendar; ifrå mina hatare, som mig för mägtige voro;
19 Ka rhainah hnin ah kai m'mah uh cakhaw BOEIPA tah kai ham tukcawt longkhawn la om.
De mig öfverföllo i mine olyckos tid; och Herren är min tröst vorden.
20 Kai khuiah a naep dongah kai he hoengpoeknah la kai n'khuen tih n'pumcum sak.
Han hafver utfört mig på rymdena. Han tog mig ut; förty han hade lust till mig.
21 Ka duengnah bangla BOEIPA loh kai n'thung tih, ka kut kah a cimcaihnah vanbangla kamah taengla ham mael coeng.
Herren gör väl vid mig efter mina rättfärdighet; han betalar mig efter mina händers renhet.
22 BOEIPA kah longpuei te ka ngaithuen tih ka Pathen taeng lamloh ka poehlip van pawh.
Ty jag håller Herrans vägar, och är icke ogudaktig vorden emot min Gud.
23 Amah kah laitloeknah boeih te tah a laitloeknah bangla ka hmaiah ka khueh tih a khosing lamloh ka phael pawh.
Förty alla hans rätter hafver jag för ögon; och hans bud kastar jag icke ifrå mig.
24 A hmaiah cuemthuek la ka om tih ka thaesainah lamkah khaw ka cue uh.
Men jag är utan vank för honom, och bevarar mig för synd.
25 A mikhmuh kah ka duengnah, ka cimcaihnah vanbangla BOEIPA loh ka taengah han thuung coeng.
Derföre vedergäller mig Herren efter min rättfärdighet; efter min renhet för hans ögon.
26 Hingcim taengah uepom la na om tih, cuemthuek hlangrhalh taengah na cungkuem coeng.
Med de heliga äst du helig; med de fromma äst du from.
27 Aka meet uh taengah na meet uh tih, voeldak te tah na hnueih.
Med de rena äst du ren; och vid de afvoga ställer du dig afvog.
28 Pilnam mangdaeng te na khang tih, na mikhmuh kah aka pomsang rhoek te na kunyun sak.
Ty du hjelper det elända folk; och med din ögon förnedrar du de höga.
29 BOEIPA namah tah ka hmaithoi la na om tih, ka hmaisuep khaw BOEIPA loh a tue coeng.
Ty du, Herre, äst min lykta; Herren upplyser mitt mörker.
30 Namah nen tah caem khaw ka poeng tih, ka Pathen nen tah pangbueng khaw ka poe thai.
Förty med dig kan jag nederslå krigsfolk; och genom min Gud springa öfver muren.
31 Pathen tah a longpuei khangmai tih, BOEIPA kah olthui a cimcaih dongah anih khuiah aka ying boeih ham tah photling la a om pah.
Guds vägar äro utan brist; Herrans tal är genomluttradt; han är en sköld allom dem som hoppas till honom.
32 BOEIPA phoeikah Pathen te unim? Mamih kah Pathen phoeiah tah unim lungpang bal?
Ty hvilken är en Gud, utan Herren? Och hvilken är en tröst, utan vår Gud?
33 Ka lunghim Pathen tah ka thadueng la om tih, amah kah longpuei te ka longpuei ham a khangmai la khueh.
Gud styrker mig med kraft, och visar mig en väg utan brist.
34 Ka kho sayuk kho bangla a khueh tih, ka hmuensang ah kai m'pai sak.
Han gör mina fötter lika som hjortars; och sätter mig uppå mina höjder.
35 Ka kut he caemtloek ham a cang tih ka ban loh rhohum lii khaw a phuk thai.
Han lärer mina händer strida, och drifver mina armars kopparbåga.
36 Namah kah daemnah photling te ka taengah nam paek tih, namah kah kodonah neh kai nan ping sak.
Och du gifver mig dine helsos sköld; och när du förnedrar mig, gör du mig storan.
37 Ka kungdak kah ka kholaeh khaw na aeh dongah ka kho paloe pawh.
Du gör rum för mig till att gå, att mina fötter icke slinta.
38 Ka thunkha rhoek te ka hloem tih, ka mitmoeng sak vaengah amih ka khah hlanah ka balkhong moenih.
Jag vill jaga efter mina fiendar, och förgöra dem; och vill icke omvända, tilldess jag gör en ända med dem.
39 Amih te ka khah tih ka phop daengah ni thoo uh thai pawt tih ka kho tangah a bakop uh.
Jag vill förgöra dem, och nederslå dem, och de skola icke stå mig emot; de måste falla under mina fötter.
40 Caemtloek ham khaw kai he thadueng nan vah sak tih, kai aka tlai thil rhoek te kamah hmuila na koisu.
Du kan omgjorda mig med kraft till strid; du kan kasta dem under mig, som sätta sig upp emot mig.
41 Te dongah ka thunkha rhoek te kai taengah a rhawn na duen sak tih, ka lunguet khaw ka biit.
Du gifver mig mina fiendar på flyktena, att jag må förstöra dem som mig hata.
42 BOEIPA taengah khaw pang uh coeng dae khang voel pawt tih, amih te doo voel pawh.
De ropa, men der är ingen hjelpare; till Herran, men han svarar dem intet.
43 Te dongah amih te diklai laipi bangla ka neet tih, long kah tangnong bangla ka tip sak phoeiah ka nulh.
Jag skall sönderstöta dem såsom stoft på jordene; såsom träck uppå gatone skall jag göra dem till mull, och förströ dem.
44 Ka pilnam kah tuituknah khui lamkah khaw kai nan hlawt. Namtom kah a lu la kai nan hloe dongah ming pawt pilnam loh kai taengah thotat.
Du hjelper mig ifrå det trätosamma folket; och bevarar mig till ett hufvud öfver Hedningarna. Det folk, som jag intet kände, skall tjena mig.
45 Kholong ca rhoek loh kai taengah mai a tum uh tih, a hna neh a yaak hamla ka ol a hnatun uh.
De främmande barn försaka mig; men desse lyda mig med hörsam öron.
46 Kholong ca rhoek loh tahah uh tih, a vongtung khui lamloh yingyet uh.
De främmande barn äro försmäktade, och brytas i sina bojor.
47 BOEIPA kah hingnah dongah ka lungpang tah a yoethen pai tih, kai ham daemnah lungpang Pathen tah pomsang pai saeh.
Herren lefver, och lofvad vare min tröst; och varde upphöjd Gud, mine helsos tröst.
48 Pathen loh kai hamla tawnlohnah a paek tih, pilnam te kai kungdak la a suntlak sak.
Gud, som gifver mig hämnden, och kastar folk under mig;
49 Ka thunkha rhoek taeng lamkah kai nan poh, kai aka tlai thil rhoek kah a sola kai nan pomsang bal. Hlang kah kuthlahnah lamkah kai nan huul.
Han förer mig ut ifrå mina fiendar, och ifrå dem, som sätta sig emot mig, upphöjer du mig; och ifrå vrångvisa män frälsar du mig.
50 Te dongah BOEIPA nang te namtom taengah kan uem vetih na ming te ka tingtoeng ni.
Derföre vill jag tacka dig, Herre, ibland Hedningarna, och dino Namne lofsjunga;
51 A manghai kah khangnah imsang tah len pai. Te dongah ni sitlohnah he a koelh taengah khaw, David neh a tiingan taengah khaw kumhal duela a saii pah,” a ti.
Den der stor salighet bevisar sinom Konung; och gör väl med David sinom smorda, och med hans säd i evig tid.
