1 Khawrin 11
1 Khrih kah mueiloh neh ka om bangla kai kah mueiloh la om uh.
Varen I mina efterföljare, såsom jag är Kristi.
2 Tahae ah nangmih loh a cungkuem la kai nan poek uh dongah kan koeh. Nangmih taengah kan tloeng vanbangla singyoe te na tuuk uh.
Jag prisar eder för det att I i alla stycken haven mig i minne och hållen fast vid mina lärdomar, såsom de äro eder givna av mig.
3 Tedae tongpa boeih kah a lu tah Khrih ni tila nangmih te ming sak ham ka ngaih. Tongpa tah huta kah a lu la om. Pathen tah Khrih kah a lu la om.
Men jag vill att I skolen inse detta, att Kristus är envar mans huvud, och att mannen är kvinnans huvud, och att Gud är Kristi huvud.
4 Tongpa boeih loh thangthui vaengah khaw, olphong vaengah khaw a lu a khuk atah a lu te yah a poh sak.
Var och en man som har sitt huvud betäckt, när han beder eller profeterar, han vanärar sitt huvud.
5 Tedae huta boeih loh a lu te sampham la thangthui tih, a phong vaengah a lu te yah a poh sak. Pakhat long khaw te tlam te a om vaengah tah amah te samvo la om coeng.
Men var kvinna som beder eller profeterar med ohöljt huvud, hon vanärar sitt huvud, ty det är då alldeles som om hon hade sitt hår avrakat.
6 Te dongah huta loh sam a khoem pawt atah rhuep saeh. Tedae a rhuep khaw a vok khaw huta ham a rhaidaeng oeh atah khoem saeh.
Om en kvinna icke vill hölja sig, så kan hon lika väl låta skära av sitt hår; men eftersom det är en skam för en kvinna att låta skära av sitt hår eller att låta raka av det, så må hon hölja sig.
7 Tongpa ngawn tah Pathen kah mueimae neh thangpomnah la a om dongah lu a muek ham a kuek moenih. Tedae huta tah tongpa kah thangpomnah ni.
En man är icke pliktig att hölja sitt huvud, eftersom han är Guds avbild och återspeglar hans härlighet, då kvinnan däremot återspeglar mannens härlighet.
8 tongpa tah huta lamloh om pawt tih huta ni tongpa lamloh aka om.
Ty mannen är icke av kvinnan, utan kvinnan av mannen.
9 tongpa tah huta kongah khaw suen pawt tih tongpa kongah huta a suen.
Icke heller skapades mannen för kvinnans skull, utan kvinnan för mannens skull.
10 Te dongah puencawn rhoek rhangneh huta loh lu soah saithainah a khueh ham a kuek.
Därför bör kvinnan på sitt huvud hava en "makt", för änglarnas skull.
11 Tedae Boeipa dongah tongpa mueh la huta om thai pawt tih huta mueh la tongpa om thai pawh.
Dock är det i Herren så, att varken kvinnan är till utan mannen, eller mannen utan kvinnan.
12 Huta tah tongpa lamkah a om vanbangla tongpa tah huta lamloh om van bal. Tedae a cungkuem tah Pathen taeng lamkah ni a om.
Ty såsom kvinnan är av mannen, så är ock mannen genom kvinnan; men alltsammans är av Gud. --
13 Nangmih khuiah anih te laitloek uh lah. Huta loh Pathen taengah sampham la a thangthui ham te rhoep nim?
Dömen själva: höves det en kvinnan att ohöljd bedja till Gud?
14 Tongpa loh a hlun atah amah ham rhaidaeng la om. Te a coengnah loh nangmih n'thuituen mahnim?
Lär icke själva naturen eder att det länder en man till vanheder, om han har långt hår,
15 Tedae huta loh a hlun atah amah ham thangpomnah la om. Samtoel te anih ham himbai la a paek.
men att det länder en kvinna till ära, om hon har långt hår? Håret är ju henne givet såsom slöja.
16 Tedae khat khat loh olpungkacan la om tila a poek atah kaimih loh tebang khosing ka khueh uh moenih. Pathen kah hlangboel rhoek long khaw a khueh uh moenih.
Om nu likväl någon vill vara genstridig, så mån han veta att vi för vår del icke hava en sådan sedvänja, ej heller andra Guds församlingar.
17 He he kang uen vaengah kang koeh pawt khaw a then ham pawt tih a thae ham na khoong uh dongah ni.
Detta bjuder jag eder nu. Men vad jag icke kan prisa är att I kommen tillsammans, icke till förbättring, utan till försämring.
18 Lamhma ah ngawn tah hlangboel la na tingtun uh. Tedae nangmih taengah paekboenah om tila ka yaak tih cungvang ah ka tangnah.
Ty först och främst hör jag sägas att vid edra församlingsmöten söndringar yppa sig bland eder. Och till en del tror jag att så är.
19 Te dongah nangmih ah buhlaelh khaw a om ham a kuek. Te daengah ni nangmih khuikah ueppang hlang te khaw mingpha la a om eh.
Ty partier måste ju finnas bland eder, för att det skall bliva uppenbart vilka bland eder som hålla provet.
20 Hmuen pakhat la na khoong uh tangloeng dae Boeipa hlaembuh na caak uh moenih a?
När I alltså kommen tillsammans med varandra, kan ingen Herrens måltid hållas;
21 Hlaembuh a caak uh vaengah amah amah loh rhip a sawn uh. Te vaengah pakhat tah pong tih pakhat tah rhui.
ty vid måltiden tager var och en i förväg själv den mat han har medfört, och så får den ene hungra, medan den andre får för mycket.
22 Te dongah caak ham neh ok ham te im na khueh uh pawt moenih a? Pathen kah hlangboel khaw na poeih uh. Aka khueh mueh rhoek te khaw yah na poh sakuh. Nangmih ham balae ka thui lah eh. Hekah dongah nangmih te kan koeh venim. Kan koeh pawt venim.
Haven I då icke edra hem, där I kunnen äta ock dricka? Eller är det så, att I förakten Guds församling och viljen komma dem att blygas, som intet hava? Vad skall jag då säga till eder? Skall jag prisa eder? Nej, i detta stycke prisar jag eder icke.
23 Kai tah Boeipa taengkah ka dang te ni nangmih kan doe van. Boeipa Jesuh loh a voeih hlaem ah vaidam a loh tih,
Ty jag har från Herren undfått detta, som jag ock har meddelat eder: I den natt då Herren Jesus blev förrådd tog han ett bröd
24 a uem phoeiah a aeh tih, “Ka pum he tah nangmih ham ni. Kai poekkoepnah ham hekah he saii uh,” a ti.
och tackade Gud och bröt det och sade: "Detta är min lekamen, som varder utgiven för eder. Gören detta till min åminnelse."
25 Te vanbangla a vael uh phoeiah boengloeng te khaw a loh tih, “Hekah boengloeng tah ka thii dongkah paipi thai ni. Na ok uh takuem ah kai poekkoepnah ham hekah he saii uh,” a ti.
Sammalunda tog han ock kalken, efter måltiden, och sade: "Denna kalk är det nya förbundet, i mitt blod. Så ofta I dricken den, så gören detta till min åminnelse."
26 He vaidam he na caak uh tih boengloeng na ok uh takuem atah Boeipa kah dueknah te amah ha pawk duela doek uh.
Ty så ofta I äten detta bröd och dricken kalken, förkunnen I Herrens död, till dess att han kommer.
27 Te dongah pahoeh palaeh la vaidam aka ca tih Boeipa boengloeng aka o te tah Boeipa kah a pum neh a thii te yook kuekluek saeh.
Den som nu på ett ovärdigt sätt äter detta bröd eller dricker Herrens kalk, han försyndar sig på Herrens lekamen och blod.
28 Tedae hlang loh amah te a nuemnai phoeiah vaidam khaw ca saeh lamtah boengloeng khaw o saeh.
Pröve då människan sig själv, och äte så av brödet och dricke av kalken.
29 Aka ca tih aka o loh a pum te a boelhkhoeh muehla a caak a ok vaengah amah taengah lai la om.
Ty den som äter och dricker, utan att göra åtskillnad mellan Herrens lekamen och annan spis, han äter och dricker en dom över sig.
30 He kongah nangmih khuikah a yet loh na tattloel uh tih a ngen tah na tlo uh tih na ip uh.
Därför finnas ock bland eder många som äro svaga och sjuka, och ganska många äro avsomnade.
31 Te dongah amah la m'boelhkhoeh uh atah laitloek uh boel mai sih.
Om vi ginge till doms med oss själva, så bleve vi icke dömda.
32 Tedae Boeipa lamkah a laitloek loh n'ueih sak uh daengah ni Diklai taengah m'boe pawt eh.
Men då vi nu bliva dömda, så är detta en Herrens tuktan, som drabbar oss, för att vi icke skola bliva fördömda tillika med världen.
33 Te dongah ka manuca rhoek, caak ham na khoong uh vaengah khat neh khat rhing uh thae.
Alltså, mina bröder, när I kommen tillsammans för att hålla måltid, så vänten på varandra.
34 Pakhat loh a pong atah a im ah han ca saeh. Te daengah ni laitloek la na khoong uh pawt eh. A tloe te ka pawk vaengah khaw kang uen uh bitni.
Om någon är hungrig, då må han äta hemma, så att eder sammankomst icke bliver eder till en dom. Om det övriga skall jag förordna, när jag kommer.
