< Tingtoeng 91 >

1 Khohni kah a huephael ah kho aka sa tah Tlungthang hlip ah rhaehrhong van ni.
Den der under dens Högstas bekärm sitter, och under dens Allsmägtigas skugga blifver,
2 BOEIPA te, “Ka hlipyingnah neh ka rhalvong,” ka ti eh. Ka Pathen amah dongah ka pangtung eh.
Han säger till Herran: Mitt hopp och min borg; min Gud, den jag hoppas uppå.
3 Sayuep kah pael neh talnah duektahaw khui lamkah nang te amah loh n'huul ni.
Ty han frälsar dig ifrå jägarens snaro, och ifrå den skadeliga pestilentie.
4 A phaemul neh nang n'dah vaengah a phae hmuikah oltak photlinglen neh caempho khuiah na ying ni.
Han skall betäcka dig med sina fjädrar, och ditt hopp skall vara under hans vingar; hans sanning är spjut och sköld;
5 Khoyin kah birhihnah khaw, khothaih kah aka thui thaltang te khaw,
Att du icke torf förskräckas för nattenes stygghet; för de skott, som om dagen flyga;
6 Khohmuep ah aka pongpa duektahaw khaw, khothun ah aka rhoelrhak sak lucik khaw rhih boeh.
För pestilentie, som i mörkrena vankar; för den sjuko, som om middagen förderfvar.
7 Na kaep ah thawngkhat, na bantang ah thawngrha cungku mai cakhaw nang taengla ha thoeih mahpawh.
Om tusende falla vid dina sido, och tiotusende vid dina högra sido, så skall det dock intet drabba uppå dig.
8 Na mik neh dawk na paelki vaengah halang rhoek kah a phainah te na hmu ni.
Ja, du skall med din ögon se lust, och skåda huru dem ogudaktigom vedergullet varder.
9 Namah loh, “BOEIPA tah ka hlipyingnah koinih,” na ti tih Khohni te na khuirhung la na khueh coeng.
Ty Herren är ditt hopp; den Högste är din tillflykt.
10 Yoethae te nang taengla cuhu pawt vetih tlohtat loh na dap taengla ha moe mahpawh.
Dig varder intet ondt vederfarandes, och ingen plåga skall nalkas dine hyddo.
11 Na longpuei boeih ah nang aka dawn ham a puencawn rhoek te a uen ni.
Ty han hafver befallt sinom Änglom om dig, att de skola bevara dig på allom dinom vägom.
12 A kut neh nang n'dom uh bitni, lungto dongah na kho na khuek ve.
De skola bära dig på händerna, att du icke stöter din fot på stenen.
13 Sathuengca neh minta soah na cangdoek vetih, sathuengca neh tuihnam khaw na taelh ni.
På lejon och huggormar skall du gå, och trampa uppå det unga lejonet och drakan.
14 Kai taengah a ven uh dongah, anih te ka hlawt van ni. Ka ming a ming dongah, anih te ka hoeptlang ni.
Han begärar mig, ty vill jag uthjelpa honom; han känner mitt Namn, derföre vill jag beskydda honom.
15 Kai n'khue vaengah anih te a taengah ka doo ni. Kai loh citcai khuiah khaw anih te ka pumcum sak vetih, amah ka thangpom ni.
Han åkallar mig, ty vill jag höra honom; jag är när honom i nödene; jag skall taga honom derut, och låta honom till äro komma.
16 Anih khohnin sen neh ka kodam sak vetih, kamah kah khangnah te ka hmuh sak ni.
Jag skall mätta honom med långt lit, och skall bete honom mina salighet.

< Tingtoeng 91 >