Tingtoeng 89
1 Ezrakhi Ethan kah Hlohlai BOEIPA kah sitlohnah te, cadilcahma phoeikah cadilcahma duela, kumhal ah ka hlai ni. Namah kah uepomnah te, ka ka neh ka tukkil ni.
En undervisning Ethans, dens Esrahitens. Jag vill sjunga om Herrans nåde evinnerliga, och hans sanning förkunna med minom mun, ifrå slägte till slägte;
2 Sitlohnah loh vaan a khoeng tih, a khuiah na uepomnah na soepboe te kumhal ah ka thui ni.
Och säger alltså, att en evig nåd skall uppgå; och du varder dina sanning i himmelen troliga hållandes.
3 Ka coelh taengah moi ka boh tih ka sal David taengah ka toemngam coeng.
Jag hafver gjort ett förbund med minom utkorade; minom tjenare David hafver jag svorit:
4 Na tiingan te kumhal duela ka thoh vetih na ngolkhoel te cadilcahma phoeikah cadilcahma ham ka hol pah ni. (Selah)
Jag skall förskaffa dig en evig säd, och bygga din stol ifrå slägte till slägte. (Sela)
5 Te dongah BOEIPA nang kah khobaerhambae te vaan rhoek loh, na uepomnah khaw a cim hlangping khuiah a uem uh.
Och himlarna, Herre, skola prisa din under, och dina sanning, uti de heligas församling.
6 BOEIPA neh khomong dongah unim aka tluk tih vaan hlang khuiah BOEIPA te u long nim a puet?
Ty ho kan i skyn liknas vid Herran; och ibland gudarnas barn Herranom lik vara?
7 Pathen taengah tah, boeiping hlangcim kah baecenol nen khaw a sarhing pai. Te dongah a kaepvai boeih lakah a rhih om pai.
Gud är fast mägtig uti de heligas församling, och underlig öfver alla de som omkring honom äro.
8 Caempuei Pathen, BOEIPA namah bangla unim aka om? BOEIPA tah tlung tih na kaepvai ah na uepomnah om.
Herre Gud Zebaoth, ho är såsom du, en mägtig Herre? Och din sanning är allt omkring dig.
9 Tuitunli kah a hoemdamnah te aka taemrhai khaw namah ni. Tuilae a thoh vaengah amih te na domyok sak.
Du råder öfver det stormande hafvet; du styrer dess böljor, när de upphäfva sig.
10 Nang loh Rahab na ngawn bangla na bantha neh na phop tih na thunkha rhoek te na sarhi neh na yaal.
Du slår Rahab till döds; du förströr dina fiendar, med dinom starka arm.
11 Vaan rhoek khaw nang kah, diklai khaw nang kah bal. Lunglai neh anih dongkah aka om boeih namah loh na suen.
Himmel och jord äro din; du hafver grundat jordenes krets, och hvad deruti är.
12 Tlangpuei neh bantang khaw namah loh na suen. Tabor neh Hermon loh na ming neh tamhoe rhoi.
Norr och söder hafver du skapat; Thabor och Hermon fröjdar sig i ditt Namn.
13 Na ban te thayung thamal sai tih na kut khaw tanglue. Te dongah na bantang kut tah a pomsang.
Du hafver en väldig arm; stark är din hand, och hög är din högra hand.
14 Na ngolkhoel hmuen la duengnah neh tiktamnah om tih sitlohnah neh oltak loh na hmai ah n'doe.
Rättfärdighet och dom är dins stols stadfästelse; nåd och sanning äro för ditt ansigte.
15 BOEIPA kah tamlung aka ming tih na mikhmuh kah vangnah khuiah aka pongpa pilnam tah a yoethen pai saeh.
Väl är de folke, som fröjdas kan; Herre, de skola vandra i dins ansigtes ljus.
16 Na ming neh hnin takuem omngaih uh tih na duengnah neh pomsang uh.
De skola dagliga öfver ditt Namn glade vara, och i dine rättfärdighet härlige vara.
17 Amih kah boeimangnah sarhi la nang na om dongah na kolonah neh ka ki khaw na pomsang rhoela na pomsang coeng.
Ty du äst deras starkhets berömmelse, och genom dina nåde skall du upphöja vårt horn.
18 BOEIPA tah kaimih kah photling, Israel kah a cim, kaimih kah manghai ni.
Ty Herren är vår sköld, och den Helige i Israel är vår Konung.
19 Saivai atah, na hlangcim rhoek te mangthui neh na voek tih, “Pilnam khui lamkah ka coelh hlangrhalh taengah bomkung ka mop pah tih ka pomsang coeng.
På den tiden talade du i en syn till dina heliga, och sade: Jag hafver uppväckt en hjelta, den hjelpa skall; jag hafver upphöjt en utkoradan utu folket.
20 Ka sal David te ka hmuh coeng tih kamah kah situi cim neh ka koelh coeng.
Jag hafver funnit min tjenare David; jag hafver smort honom med mina helga oljo.
21 Ka kut te anih taengah tawn uh tih ka ban loh anih a thoh ni.
Min hand uppehåller honom, och min arm skall styrka honom.
22 Anih te thunkha loh phae pawt vetih dumlai ca long khaw phaep mahpawh.
Fienderna skola icke vara honom öfvermägtige, och de orättfärdige skola icke förtrycka honom;
23 Tedae a rhal te anih mikhmuh ah ka phop pah vetih a lunguet khaw ka vuek pah ni.
Utan jag skall slå hans ovänner för honom, och de honom hata, vill jag plåga.
24 Te vaengah anih taengah kai kah uepomnah neh sitlohnah om vetih ka ming neh a ki khaw pomsang uh ni.
Men min sanning och nåd skall när honom vara; och hans horn skall i mitt Namn upphöjdt varda.
25 A kut te tuitunli soah, a bantang kut te tuiva rhoek soah ka khueh pah ni.
Jag skall sätta hans hand uti hafvet, och hans högra hand uti älfverna.
26 Anih loh kai te, “Nang tah ka napa, ka Pathen neh kai ham khangnah lungpang,” lan'khue ni.
Han skall kalla mig alltså: Du äst min fader, min Gud och tröst, den mig hjelper.
27 Kai long khaw anih te caming omthang neh diklai manghai rhoek kah a sangkoek la ka khueh ni.
Och jag skall göra honom till första sonen, den aldrahögsta ibland Konungarna på jordene.
28 Kamah kah sitlohnah te anih ham kumhal duela ka ngaithuen rhoe ka ngaithuen pah vetih, ka paipi he anih taengah cak ni.
Jag vill behålla honom mina nåd evinnerliga, och mitt förbund skall honom fast blifva.
29 Te dongah a tiingan te a yoeyah la ka thoh pah vetih a ngolkhoel loh vaan khohnin bangla om ni.
Jag skall gifva honom en evig säd, och hans stol uppehålla, så länge himmelen varar.
30 A ca rhoek loh ka olkhueng he a hnoo uh tih ka tiktamnah dongah a pongpa uh pawt atah,
Men om hans barn min lag öfvergifva, och i minom rättom icke vandra;
31 ka khosing te a poeih uh tih ka olpaek te a ngaithuen uh pawt atah,
Om de mina stadgar ohelga, och min bud icke hålla;
32 amih kah boekoek te mancai neh, amih thaesainah te khaw tlohthae neh ka cawh thil van ni.
Så vill jag hemsöka deras synd med ris, och deras missgerningar med plågor.
33 Tedae ka sitlohnah he anih taeng lamloh ka phae pah pawt vetih ka uepomnah te rhi ka lat pah mahpawh.
Men mina nåd vill jag icke vända ifrå honom, och icke låta mina sanning fela.
34 Ka paipi he ka poeih pawt vetih ka hmui lamkah aka thoeng khaw ka thovael mahpawh.
Jag vill icke ohelga mitt förbund, och icke ogildt göra hvad af minom mun utgånget är.
35 Ka cimcaihnah neh vai ka toemngam tangtae te David taengah khaw ka laithae mahpawh.
Jag hafver en gång svorit vid mina helighet: Jag vill icke ljuga for David;
36 Anih kah tiingan te kumhal duela om vetih a ngolkhoel loh kai hmaiah khomik bangla om ni.
Hans säd skall evig vara, och hans stol för mig såsom solen.
37 Hl a bangla kumhal ah cikngae vetih khomong soah uepom laipai la om ni,” na ti. (Selah)
Såsom månen skall han evinnerliga vid magt hållen varda, och såsom de vittne i skyn viss vara. (Sela)
38 Tedae na hlahpham tih na hnawt coeng dongah na koelh hlang te na poe.
Men nu bortdrifver du och förkastar, och vredgas med dinom smorda.
39 Na salpa kah paipi te na hai tih a rhuisam khaw diklai neh na poeih pah.
Du bryter dins tjenares förbund, och trampar hans krono neder på jordena.
40 Anih kah tanglung khaw boeih na phae pah tih a hmuencak rhoek khaw porhaknah la na khueh pah.
Du nederrifver alla hans murar, och låter hans fäste afbrytas.
41 Longpuei kah aka pongpa boeih loh anih te a rheth uh dongah a imben rhoek kah kokhahnah coeng.
Honom beröfva alle de der framom gå; han är sinom grannom ett gabberi vorden.
42 A rhal rhoek kah bantang kut te na pomsang pah tih a thunkha boeih kah ko na hoe sak.
Du upphöjer hans ovänners högra hand, och gläder alla hans fiendar.
43 A cunghang taeh khaw na kolong pah sak tih caemtloek vaengah khaw na duel pawh.
Ock hafver du hans svärds kraft borttagit, och låter honom ingen seger vinna i stridene.
44 A caihcilnah te na kangkuen sak tih a ngolkhoel te diklai la na voeih pah.
Du förstörer hans renhet, och kastar hans stol till jordena.
45 A cacawn tue na rhaem pah tih, yah neh na thing. (Selah)
Du förkortar hans ungdoms tid, och betäcker honom med blygd. (Sela)
46 BOEIPA nang mevaeng hil nim na thuh uh vetih, na kosi loh hmai bangla a yoeyah la rhong ve?
Herre, huru länge vill du dig så allstinges fördölja; och låta dina grymhet brinna såsom en eld?
47 Hlang ca rhoek boeih na suen he a poeyoek mai la. Te dongah mebang khosaknah dongah khaw kai he m'poek lah.
Tänk huru stackot mitt lif är; hvi vill du alla menniskor fåfängt skapat hafva?
48 Mebang hlang nim aka hing tih dueknah hmuh pawt ham, saelkhui kut lamkah a hinglu te aka poeng aka hal thai? (Selah) (Sheol h7585)
Hvilken är den der lefver, och intet ser döden; den sina själ friar utu helvetes hand? (Sela) (Sheol h7585)
49 Ka Boeipa aw, lamhma kah na sitlohnah te ta? David taengah na uepomnah neh na toemngam te.
Herre, hvar är den förra din nåd, den du David i dine sanning svorit hafver?
50 Ka Boeipa aw na sal sokah kokhahnah he poek lah. Pilnam kah tuituknah boeih he ka kodang ah ka phueih he.
Tänk, Herre, på dina tjenares försmädelse, den jag bär i mitt sköt, af allom så mångom folkom;
51 BOEIPA aw, na thunkha rhoek loh m'veet uh coeng te, na koelh hlang kah kholaeh khaw a veet uh coeng te.
Dermed, Herre, dine fiender dig försmäda; der de med försmäda, och med fötterna trampa på din smorda.
52 BOEIPA tah kumhal duela a yoethen pai. Amen phoeiah Amen.
Lofvad vare Herren evinnerliga. Amen, Amen.
