Tingtoeng 78
1 Asaph kah Hlohlai Ka pilnam aw ka olkhueng he hnatun uh lah. Ka ka lamkah olthui dongah na hna hooi uh lah.
En undervisning Assaphs. Hör, mitt folk, min lag; böjer edor öron till mins muns tal.
2 Hlamat lamkah olkael te ka ka dongkah neh ka ong vetih ka thaa dae ni.
Jag vill öppna min mun till ordspråk, och vill förtälja gamla hemligheter;
3 Tekah te n'yaak uh tih m'ming uh vanbangl a a pa rhoek loh mamih taengah han thui uh.
De vi hört hafve och vetom, och våra fäder oss förtäljt hafva;
4 BOEIPA koehnah, a tlungalnah neh khobaerhambae a saii te, aka thui rhoek loh a ca rhoek lamkah hmailong cadilcahma taengah khaw phah uh boel sih.
Att vi det icke fördölja skulle deras barnom, som efter komma skulle; utan förkunna Herrans lof, och hans magt och under, som han gjort hafver.
5 Jakob ham laipainah a khueng tih Israel dongah olkhueng la a ling te ni a ca rhoek taengah patoeng ming sak ham a pa rhoek a uen.
Han upprättade ett vittnesbörd i Jacob, och gaf en lag i Israel, den han våra fäder böd, till att lära deras barn;
6 Te daengah ni caldilcahma loh a ming uh eh. Hmailong ah a cun camoe rhoek long khaw a thoh uh puei vetih a ca rhoek taengah a tae pa eh.
På det att efterkommanderna måtte det lära, och de barn, som ännu skulle födde varda; då de uppkommo, att de ock förkunnade det sinom barnom;
7 Te vaengah a uepnah khaw Pathen pum ah a khueh uh vetih Pathen kah khoboe te hnilh uh mah pawh. A olpaek khaw a kueinah uh.
Att de skulle sätta sitt hopp till Gud, och icke förgäta Guds verk, och hålla hans bud;
8 A napa rhoek bangla thinthah neh hlang koek cadil, a lungbuei aka cikngae pawt tih a mueihla loh Pathen aka tangnah mueh cadil la om uh pawt sue.
Och icke varda, såsom deras fäder, en affällig och ohörsam art; hvilkom deras hjerta icke fast var, och deras ande höll sig icke troliga till Gud;
9 Liv a aka muk tih aka kaap Ephraim ca rhoek khaw caemrhal tue vaengah a hnuk la bung uh.
Såsom Ephraims barn, som väpnade voro och förde bågan, föllo af i stridstidenom.
10 Pathen kah paipi te ngaithuen uh pawt tih a olkhueng neh pongpa ham khaw a aal uh.
De höllo icke Guds förbund, och ville icke vandra i hans lag;
11 Te dongah amah kah bibi neh khobaerhambae amih a tueng te a hnilh uh.
Och förgåto hans verk, och hans under, som han dem bevist hade.
12 Egypt kho Zoan hmuen kah a napa rhoek mikhmuh ah khobaerhambae a saii pah.
För deras fäder gjorde han under, i Egypti land, på den markene Zoan.
13 Tuitunli te a phih pah tih amih a kat puei vaengah tui khaw som bangla pai.
Han åtskiljde hafvet, och lät dem gå derigenom, och satte vattnet såsom en mur.
14 Te phoeiah amih te khothaih ah cingmai neh khoyin puet te hmai vang neh a mawt.
Han ledde dem om dagen med en molnsky, och om nattena med en klar eld.
15 Khosoek ah lungpang rhoek te a hep pah tih tuidung bangla muep a tul.
Han lät bergsklippona remna i öknene, och gaf dem dricka vatten tillfyllest;
16 Thaelpang khuikah tuicip a thoeng sak tih tuiva tui bangla a hlawn.
Och lät bäcker flyta utu bergsklippone, att de flöto derut, såsom vattuströmmar.
17 Tedae rhamrhae ah Khohni te a koek uh tih a taengah tholh ham koep a koei uh.
Likväl syndade de ännu emot honom, och förtörnade den Högsta i öknene;
18 Amih kah hinglu dongah caak a hoe uh te khaw a thinko neh Pathen ni a noemcai uh.
Och försökte Gud, i deras hjerta, att de spis beddes till deras själar;
19 Pathen taengah khaw, “Khosoek khuiah caboei phaih ham Pathen te coeng thai aya?
Och talade emot Gud, och sade: Ja, skulle väl Gud kunna bereda ett bord i öknene?
20 Lungpang a boh tih tui a phuet vaengah soklong la long coeng ke. A pilnam ham buh khaw a paek thai vetih maeh a tael pah venim?,” a ti uh tih a thui uh.
Si, han hafver väl slagit bergsklippona, att vatten utflöt, och bäcker sig utgåfvo; men huru kan han gifva bröd, och skaffa sino folke kött?
21 BOEIPA loh a yaak vaengah a paan tih Jakob te hmai neh a kolh. Israel taengah khaw thintoek a khuen bal.
Då nu Herren det hörde, vardt han upptänd; och eld gick upp i Jacob, och vrede kom öfver Israel;
22 Pathen te tangnah uh pawt tih Boeipa kah khangnah dongah a pangtung uh pawt dongah ni.
Att de icke trodde uppå Gud, och hoppades icke uppå hans hjelp.
23 Tedae a sokah khomong te a uen tih vaan thohkhaih rhoi te a ong.
Och han böd skyarna ofvantill, och upplät himmelens dörrar;
24 Te dongah amih kah a cak ham manna a tlan sak tih amih te vaan cangpai a paek.
Och lät regna Man till dem till mats, och gaf dem himmelsbröd.
25 Hlang loh rhaelnu buh a caak tih lampu khaw amih ham kodam la a thak pah.
De åto änglabröd; han sände dem mat tillfyllest.
26 Vaan lamkah kanghawn a hlah tih a sarhi neh tuithim yilh khaw a thawn.
Han lät blåsa östanväder under himmelen, och genom sina starkhet upprörde sunnanväder;
27 Te dongah maeh loh laipi bangla, vaa mul long khaw tuitunli kah laivin bangla amih soah tlan tih,
Och lät kött regna uppå dem såsom stoft, och foglar såsom sanden i hafvet;
28 a dap kaepvai kah a lambong lakli ah a hlak pah.
Och lät dem falla i deras lägre, allestäds der de bodde.
29 Te dongah a caak uh tih muep cung uh. Amih kah ngaihlihnah vanbangla amih te a paek.
Då åto de, och vordo för mätte; han lät dem släcka sin lusta.
30 A ka dongah caak a paem uh pueng akhaw amamih kah hoehhamnah te kholong uh tak pawh.
Då de ännu sin lusta icke släckt hade, och de ännu åto deraf,
31 Te dongah Pathen thintoek amih taengla pai. Te vaengah amih khuikah thaomthathueng rhoek te a ngawn tih Israel cadongcaloe rhoek te a tulh.
Så kom Guds vrede öfver dem; och drap de yppersta ibland dem, och nederslog de bästa i Israel.
32 Te boeih khui lamkah tholh uh bal pueng tih Boeipa kah khobaerhambae te tangnah uh pawh.
Men öfver allt detta syndade de ännu mer, och trodde intet uppå hans under.
33 Te dongah amih kah khohnin loh a honghi la, a kum khaw lungmitnah neh thok.
Derföre lät han dem dö bort, så att de intet fingo, och måste i deras lifsdagar plågade varda.
34 Amih te a ngawn van daengah ni Boeipa te a tlap uh. Mael uh tih Pathen a toem uh.
När han drap dem, sökte de honom, och vände sig bittida till Gud;
35 Te daengah amih kah lungpang Pathen neh amih aka tlan Khohni Pathen te a ngaidam uh.
Och tänkte, att Gud är deras tröst, och Gud den Högste deras förlösare;
36 Tedae amah te a ka neh a hloih uh tih a lai neh a taengah laithae uh.
Och skrymtade för honom med deras mun, och lögo för honom med deras tungo.
37 Amih kah lungbuei te khaw Boeipa taengah hong pawt tih a paipi te tangnah uh pawh.
Men deras hjerta var icke fast intill honom, och höllo sig icke troliga intill hans förbund.
38 A thinphoei lothaesainah khaw a dawth tih amih te phae pawh. Te dongah a thintoek khaw puet a hnop tih a kosi khaw boeih sah pawh.
Men han var barmhertig, och förlät missgerningarna, och förgjorde dem icke; och afvände ofta sina vrede, och lät icke alla sina vrede gå.
39 Amih te pumsa lah om tih yilh loh a khum phoeiah ha mael pawt te khaw a poek.
Ty han tänkte att de äro kött; ett väder, som bortfar, och kommer intet igen.
40 Khosoek ah Boeipa mat a koek uh vanbangla khopong ah Boeipa te a noih uh.
De förtörnade honom ganska ofta i öknene, och bekymrade honom i ödemarkene.
41 Te dongah Pathen te koekthoek a noemcai uh tih Israel kah hlang Cim te a phen uh.
De försökte Gud framgent, och rette den Heliga i Israel.
42 Rhal khui lamkah Boeipa kut loh amih a lat khohnin te poek uh pawh.
De tänkte intet uppå hans hand, den dagen då han förlöste dem ifrå fienderna;
43 Amah kah miknoek te Egypt ah, kopoekrhai hno khaw Zoan hmuen ah a tueng sak.
Såsom han sina tecken gjort hade uti Egypten, och sina under i det landet Zoan.
44 A sokko khaw thii la a poeh sak tih tuicip kangna khaw o uh thai pawh.
Då han deras vatten i blod vände; så att de af deras bäcker icke dricka kunde.
45 Amih aka yok ham pil neh amih aka phae ham bukak khaw a hlah pah.
Då han ohyro ibland dem sände, som dem åto, och paddor, som dem förderfvade;
46 A cangthaih te phol taengla, a thaphu khaw kaisih taengla a paek pah.
Och gaf deras frukt gräsmatkom, och deras säd gräshoppom.
47 Amih kah misur te rhael neh, a thaihae khaw tlansing neh a ngawn pah.
Då han deras vinträ med hagel förderfvade, och deras mulbärsträ med stort hagel.
48 A rhamsa te rhael taengla, a boiva khaw rhaekhmai taengla a uup pah.
Då han deras boskap slog med hagel, och deras hjordar med ljungande.
49 A thintoek thinsa kah a thinpom khaw, yoethae puencawn rhoi at kah kosi neh citcai te khaw amih taengah a sah.
Då han i sina grymma vrede sände ibland dem onda änglar, och lät dem härja och förderfva, och skada göra.
50 A thintoek ham a hawn a saelh coeng. Amih kah hinglu te dueknah lamkah khaw hnaih pawh. Te dongah a hingnah te duektahaw taengla a paek pah.
Då han lät sina vrede gå, och icke skonade deras själom för dödenom, och lät deras boskap dö af pestilentie.
51 Egypt kah caming boeih neh Ham dap kah thahuem tanglue te a ngawn pah.
Då han i Egypten allt förstfödt slog, de första arfvingar i Hams hyddom;
52 Tedae a pilnam te boiva bangla a khuen tih khosoek khuiah tuping bangla a hmaithawn.
Och lät sitt folk utdraga såsom får, och förde dem såsom en hjord i öknene.
53 Amih te ngaikhuek la a mawt tih rhih uh pawt dae a thunkha rhoek te tuitunli loh a khuk.
Och han ledde dem säkra, så att de intet fruktade sig; men deras fiendar öfvertäckte hafvet;
54 Te dongah amah kah bantang kut neh a men tlang cim khorhi la amih te a khuen.
Och lät dem komma i sina helga gränsor, till detta berg, hvilket hans högra hand förvärfvat hafver;
55 Namtom rhoek te amih hmai lamkah a haek pah tih rho la rhilong te a suem pah. Te dongah Israel koca loh amih kah dap ah kho a sakuh.
Och fördref för dem folk, och lät dem utskifta arfvet, och lät Israels slägter bo i deras hyddom.
56 Tedae Khohni Pathen te a noemcai uh tih a koek uh, a olphong khaw khoem uh pawh.
Men de försökte och förtörnade Gud, den Högsta, och höllo intet hans vittnesbörd;
57 A napa rhoek bangla balkhong uh tih hnukpoh uh. Lii a pawl la poeh uh.
Och föllo tillbaka, och föraktade all ting, såsom deras fäder; och höllo intet, såsom en lös båge;
58 A hmuensang neh Boeipa a veet uh tih a mueidaep neh a thatlai sakuh.
Och förtörnade honom med sina höjder, och rette honom med sina afgudar;
59 Pathen loh a yaak vaengah lungoe tih Israel te rhep a hnawt.
Och då Gud det hörde, vardt han upptänd, och förkastade Israel svårliga;
60 Te dongah Shiloh pohmuen neh hlang lakli kah a khueh dap te a phap sut.
Så att han lät fara sina boning i Silo, den hyddo, der han ibland menniskor bodde;
61 A sarhi te tamna la, a thangpomnah khaw rhal kut khuila a paek pah.
Och gaf deras magt uti fängelse, och deras härlighet uti fiendans händer;
62 A pilnam te cunghang taengla a tloeng tih a rho taengah khaw lungoe.
Och öfvergaf sitt folk för svärd, och var upptänd emot sitt arf.
63 Tongpang rhoek te hmai loh a hlawp dongah oila rhoek thangthen uh pawh.
Deras unga män förtärde elden, och deras jungfrur måste ogifta blifva.
64 A khosoih rhoek te cunghang dongah cungku uh tih a nuhmai rhoek khaw rhap uh pawh.
Deras Prester föllo genom svärd, och inga enkor voro, de der gråta skulle.
65 Te vaengah Boeipa loh aka ip muelh bangla, misurtui neh aka tamhoe hlangrhalh bangla haenghang.
Och Herren vaknade upp, såsom en sofvande, och såsom en stark glad är, den ifrå vin kommer;
66 A rhal rhoek te tloep a tloek tih amih te kumhal kokhahnah la a khueh.
Och slog sina fiendar baktill, och hängde en evig skam uppå dem;
67 Joseph kah dap khaw a hnawt tih Ephraim kah mancai te a tuek tloe moenih.
Och förkastade Josephs hyddo, och utvalde icke Ephraims slägte;
68 Tedae a lungnah Zion tlang kah Judah mancai te a tuek.
Utan utvalde Juda slägte, det berget Zion, som han älskade;
69 Te dongah a rhokso te a sang la a sak tih kumhal due diklai bangla a suen.
Och byggde sin helgedom högt, såsom ett land det evinnerliga fast stå skall;
70 A sal David te a tuek dongah boiva vongup lamkah a loh.
Och utvalde sin tjenare David, och tog honom utu fårahusen.
71 A pilnam Jakob neh a rho Israel te luem puei ham ni anih te cacun hnuk lamkah a khuen.
Ifrå de däggande får hemtade han honom, att han hans folk Jacob föda skulle, och hans arf Israel.
72 Te dongah a thinko neh amih te a luem puei tih, a kut kah a lungcuei neh a mawt.
Och han födde dem också med all trohet, och regerade dem med all flit.
