< Tingtoeng 52 >

1 Edom Doeg loh cet tih Saul la, “David te Ahimelek im la cet coeng,” a ti nah tih a puen vaengkah, aka mawt ham David kah hlohlai. Hlangrhalh nang loh boethae neh bahamlae na thangthen uh. Pathen kah sitlohnah he hnin takuem ah cak.
En undervisning Davids, till att föresjunga; Då Doeg den Edomeen kom, och bebådade Saul, och sade: David är uti Ahimelechs hus kommen. Hvad högmodas du, tyrann, att du kan skada göra? efter dock Guds godhet ännu dagliga varar.
2 Na lai loh a talnah a moeh. Palyal neh paihat bangla haat tih a hlueng.
Din tunga far efter skada, och skär med lögn, såsom en skarp rakoknif.
3 Hno then lakah boethae na lungnah. Duengnah lakah a honghi te na thui. (Selah)
Du talar heldre ondt än godt, och heldre falskt än rätt. (Sela)
4 Hlangthai palat kah a lai loh dolhnah ol boeih te a lungnah.
Du talar gerna allt det som till förderf tjenar, med falska tungo.
5 Te cakhaw Pathen loh nang te a yoeyah la m'voeih vetih, nang te m'poep ni. Te vaengah dap khui lamkah nang te m'phuk vetih, mulhing rhoek kah khohmuen lamloh nang m'phuk ni.
Derföre skall ock Gud med allo förderfva dig, och sönderkrossa dig, och utu hyddone rycka dig, och utu de lefvandes lande utrota dig. (Sela)
6 Tedae aka dueng rhoek loh a hmuh uh vaengah a rhih uh vetih anih te,
Och de rättfärdige skola det se, och frukta sig, och skola le åt honom.
7 “Hlang khaw ke, Pathen vik amah kah lunghim la khueh pawt tih a khuehtawn cangpai dongah pangtung tih a talnah neh tanglue,” tila a nueih thiluh.
Si, det är den man, som icke höll Gud för sina tröst; utan förlät sig uppå sin stora rikedom, och var mägtig till att göra skada.
8 Tedae kai tah Pathen im kah olive thinghing bangla kumhal ah Pathen kah sitlohnah te ka pangtung yoeyah.
Men jag skall blifva såsom ett grönt; oliveträ i Guds hus; jag förlåter mig på Guds godhet alltid och förutan ända.
9 Namah loh na saii coeng dongah kumhal ah nang kan uem vetih na then dongah na ming te na hlangcim rhoek hmuh ah ka lamtawn ni.
Jag tackar dig evinnerliga, ty du kan väl görat, och vill förbida ditt Namn, ty dine helige hafva der fröjd utinnan.

< Tingtoeng 52 >