< Tingtoeng 139 >

1 [Aka mawt ham David kah Tingtoenglung] BOEIPA aw kai nan khe tih nan ming coeng.
En Psalm Davids, till att föresjunga. Herre, du utransakar mig, och känner mig.
2 Namah loh ka ngol ka pai khaw na ming tih ka mangtaengnah te a hla lamloh na yakming.
Ehvad jag sitter eller uppstår, vetst du det; du förstår mina tankar fjerran.
3 Ka yiin tih ka yalh ah khaw nan dangrhoek tih ka longpuei khaw boeih na hmaiben coeng.
Ehvad jag går, eller ligger, så äst du omkring mig, och ser alla mina vägar.
4 BOEIPA aw boeih na ming bangla ka lai dongah ol a om moenih he.
Ty si, det är intet ord på mine tungo, det du, Herre, icke allt vetst.
5 A hnuk a hmai la kai nan thingthung tih kai soah na kut nan tloeng thil.
Du skaffar hvad jag både förr och efter gör, och håller dina hand öfver mig.
6 Mingnah loh mangvawt la mangvawt coeng tih kai lakah a pomdoep te tah ka pha moenih.
Sådana kunskap är mig för underlig, och för hög; jag kan icke begripat.
7 Na Mueihla taeng lamloh melam ka pongpa vetih na mikhmuh lamloh melam ka yong eh?
Hvart skall jag gå för dinom anda? Och hvart skall jag fly för ditt ansigte?
8 Vaan la ka luei cakhaw namah hnap, Saelkhui ah thingkong ka phaih cakhaw namah hnap na om. (Sheol h7585)
Fore jag upp i himmelen, så äst du der. Bäddade jag åt mig i helvete, si, så äst du ock der. (Sheol h7585)
9 Mincang phae ka phuel tih tuitun rhalvang ah kho ka sak.
Toge jag morgonrodnans vingar, och blefve ytterst i hafvet,
10 Teah pataeng na kut loh kai m'mawt vetih na bantang kut loh kai n'tuuk ni.
Så skulle dock din hand der föra mig, och din högra hand hålla mig.
11 “Khohmuep loh kai n'thing,” ka ti ngawn cakhaw khoyin he ka taengvai ah vangnah la poeh.
Om jag sade: Mörker må betäcka mig, så måste natten ock vara ljus omkring mig.
12 Khohmuep pataeng namah taengah hmuep pawh. Te dongah khoyin te khothaih bangla, tamyin khaw khosae bangla sae ni.
Ty ock mörkret är icke mörkt när dig, och natten lyser såsom dagen; mörkret är såsom ljuset.
13 Namah loh ka kuel khaw na lai tih a nu bungko khuiah kai nan cun coeng.
Du hafver mina njurar i dine magt; du vast öfver mig i moderlifvet.
14 Namah te kang hiin dongah ni kang uem. Na bibi khaw khobaerhambae la khobaerhambae coeng tih ka hinglu loh phaeng a ming.
Jag tackar dig derföre, att jag underliga gjord är. Underlig äro din verk, och det besinnar min själ väl.
15 Ka thaa khaw namah taeng lamloh a thuh moenih. A huephael ah n'saii tih diklai laedil ah n'hlom.
Mine ben voro dig intet fördolde, då jag uti det hemliga gjord var; då jag skapad vardt nedre i jordene.
16 Ka pumho he na mik loh a hmuh coeng. Te boeih te na cabu khuila a daek uh vaengah khohnin khaw saii uh hlan tih amih te pakhat khaw om hlan.
Din ögon sågo mig, då jag ännu oberedd var; och alla dagar voro uti dine bok skrefne, de ännu varda skulle, och ingen af dem kommen var.
17 Te dongah Pathen namah na mangtaengnah tah kai ham bahoeng a phutlo tih a hnun bahoeng ting.
Men huru kostelige äro för mig, Gud, dina tankar! O! huru stort är deras tal!
18 Te te ka tae ham khaw laivin lakah puh. Ka haenghang vaengah kai khaw namah taengla ka om pueng.
Skulle jag räkna dem, så vorde de flere än sanden. När jag uppvaknar, är jag ändå när dig.
19 Pathen aw halang ke na rhaem oeh atah hlang thii he kai taeng lamloh khoe mai.
Ack! Gud, att du dråpe de ogudaktiga, och de blodgirige ifrå mig vika måste.
20 Namah te tangkhuepnah neh a thui tih na rhal rhoek loh a poeyoek la a phueih.
Ty de tala om dig försmädeliga, och dine ovänner upphäfva sig utan sak.
21 BOEIPA nang aka thiinah rhoek pawt nim ka thiinah tih nang aka tloelh rhoek taengah ka ko a oek?
Jag hatar ju, Herre, de som dig hata, och mig förtryter om dem, att de sig emot dig sätta.
22 Ka taengah thunkha la a om uh dongah amih te hmuhuetnah neh a khuetnah ka thiinah.
Jag hatar dem med rätt allvar; derföre äro de mig hätske.
23 Pathen aw kai n'khe lamtah ka thinko ming lah. Kai noemcai lamtah ka mangvawtnah he ming lah.
Utransaka mig, Gud, och få veta mitt hjerta. Bepröfva mig, och förnim, huru jag menar det;
24 Tedae ka khuikah tloh longpuei hmu lamtah kumhal longpuei ah kai m'mawt lah.
Och se till, om jag på enom ondom väg är, och led mig på den eviga vägen.

< Tingtoeng 139 >