< Tingtoeng 129 >
1 Tangtlaeng Laa Ka camoe lamloh kai mat n'daengdaeh he Israel loh thui laeh saeh.
En vallfartssång. Mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom -- så säge Israel --
2 Ka camoe lamloh kai he mat n'daengdaeh uh dae kai he n'noeng moenih.
mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom, dock blevo de mig ej övermäktiga.
3 Ka uen soah a thoe a thoe uh tih a hma sokah a hma te a yoe uh.
På min rygg hava plöjare plöjt och dragit upp långa fåror.
4 Aka dueng BOEIPA loh halang rhoek kah rhuivaeh te a tlueh pah.
Men HERREN är rättfärdig och har huggit av de ogudaktigas band.
5 Zion aka thiinah rhoek boeih tah yahpok uh saeh lamtah a hnuk la balkhong uh saeh.
De skola komma på skam och vika tillbaka, så många som hata Sion.
6 Imphu kah sulrham bangla om saeh. Te tah amah hmuen ah a rhae la a phuk.
De skola bliva lika gräs på taken, som vissnar, förrän det har vuxit upp;
7 Te te a ah tih a ban neh a kulup akhaw a kutpha dongah a bae moenih.
ingen skördeman fyller därmed sin hand, ingen kärvbindare sin famn,
8 Te vaengah aka kongpa rhoek loh, “Nangmih soah BOEIPA kah yoethennah om saeh. BOEIPA ming neh nangmih te yoethen kan paek uh,” ti uh boel saeh.
och de som gå där fram kunna icke säga: »HERRENS välsignelse vare över eder! Vi välsigna eder i HERRENS namn.»