Tingtoeng 107
1 A sitlohnah tah kumhal hil ham a then dongah BOEIPA te uem uh lah.
Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.
2 Rhal kut lamkah a tlan hlang loh BOEIPA kah a tlan te thui saeh.
Så säge HERRENS förlossade, de som han har förlossat ur nöden,
3 Te vaengah amih te khocuk, khotlak, tlangpuei, tuitunli, khohmuen lamkah a coi.
de som han har församlat ifrån länderna, från öster och från väster, från norr och från havssidan.
4 Khosoek khopong ah khopuei tolrhum longpuei a hmuh uh mueh la kho a hmang uh.
De irrade omkring i öknen på öde stigar, de funno ingen stad där de kunde bo;
5 Bungpong neh tuihalh la a khuiah a hinglu te rhae.
de hungrade och törstade, deras själ försmäktade i dem.
6 Kho a bing vaengah BOEIPA te a khue uh tih khobing khui lamkah amih te a huul.
Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han räddade dem ur deras trångmål.
7 Te dongah amih te tolrhum khopuei la caeh ham a thuem longpuei neh a hoihaeng.
Och han ledde dem på en rätt väg, så att de kommo till en stad där de kunde bo.
8 Hlang koca rhoek ham a sitlohnah neh khobaerhambae aka sai BOEIPA te uem uh pai saeh.
De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,
9 A hinglu aka halthi te tuihalh a dip pah sak tih a hinglu aka pongnaeng te khaw hnothen a cung sak.
att han mättade den försmäktande själen och uppfyllde den hungrande själen med sitt goda.
10 Hlangvang tah khohmuep neh dueknah hlipkhup kah thirhui neh phacipphabaem la aka ngol thongtla la coeng uh.
De sutto i mörker och dödsskugga, fångna i elände och järnbojor,
11 Pathen kah olka te a koek uh tih Khohni kah cilsuep khaw a tlaitlaek uh.
därför att de hade varit gensträviga mot Guds ord och hade föraktat den Högstes råd.
12 Te dongah thakthaenah dongla a kunyun sak tih a lungbuei a toh uh vaengah bom pawh.
Han kuvade deras hjärtan med olycka; de kommo på fall och hade ingen hjälpare.
13 Tedae kho a bing uh vaengah BOEIPA taengla pang uh tih amih te khobing khui lamkah koep a khang.
Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål;
14 Amih te khohmuep neh dueknah hlipkhup lamkah a poh tih a kuelrhui khaw a bawt pah.
han förde dem ut ur mörkret och dödsskuggan, och deras bojor slet han sönder.
15 Hlang koca rhoek ham a sitlohnah neh khobaerhambae aka saii BOEIPA te uem uh pai saeh.
De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,
16 Rhohum thohkhaih te a phil tih thicung thohkalh khaw a tloek.
att han krossade kopparportarna och bröt sönder järnbommarna.
17 Amih tah boekoek longpuei kah hlang ang neh amamih kah thaesainah dongah phaep uh.
De voro oförnuftiga, ty de vandrade i överträdelse, och blevo nu plågade för sina missgärningars skull;
18 A hinglu loh caak boeih a tuei pah uh tih dueknah vongka te a paan uh.
deras själ vämjdes vid all mat, och de voro nära dödens portar.
19 Kho a bing vaengah BOEIPA taengah pang uh tih amih te khobing khui lamkah a khang.
Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål.
20 A ol a hlah phoeiah amih a hoeih sak tih amih rhomhmop te a poeng a hal sak.
Han sände sitt ord och botade dem och räddade dem från graven.
21 Hlang koca rhoek ham a sitlohnah neh khobaerhambae aka saii BOEIPA te uem uh pai saeh.
De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;
22 Te dongah uemonah hmueih te nawn uh saeh lamtah tamlung neh a bibi te doek uh saeh.
de må offra lovets offer och förtälja hans verk med jubel.
23 Sangpho neh tuitunli ah suntla uh tih tui puei ah bitat aka saii rhoek loh,
De foro på havet med skepp och drevo sin handel på stora vatten;
24 BOEIPA kah bibi neh a laedil kah khobaerhambae te a hmuh uh.
där fingo de se HERRENS gärningar och hans under på havsdjupet.
25 A voek vaengah hlipuei khohli thoo tih tuilae khaw samboek.
Med sitt ord uppväckte han stormvinden, så att den hävde upp dess böljor.
26 Vaan la luei uh tih tuidung la a suntlak uh vaengah a hinglu tah yoethaenah neh paci uh.
De foro upp mot himmelen, ned i djupen; deras själ upplöstes av ångest.
27 Yurhui bangla lam uh tih a yoka dongah a cueihnah boeih hma uh.
De raglade och stapplade såsom druckna, och all deras vishet blev till intet.
28 Kho a bing vaengah BOEIPA taengla pang uh tih amih te khobing khui lamkah a poh.
Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han förde dem ut ur deras trångmål.
29 Hlipuei te bidip la a duem sak tih tuiphu rhoek khaw ngam uh.
Han förbytte stormen i lugn, så att böljorna omkring dem tystnade.
30 Tuiphu a sap vaengah a kohoe uh tih amamih kah a naepnah langdai la a mawt.
Och de blevo glada att det vart stilla, och han förde dem till den hamn dit de ville.
31 Hlang koca rhoek ham a sitlohnah neh khobaerhambae aka saii BOEIPA te uem uh pai saeh.
De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;
32 Te dongah pilnam hlangping lakliah amah te pomsang uh saeh lamtah patong rhoek kah tolrhum ah thangthen uh saeh.
de må upphöja honom i folkets församling och lova honom där de äldste sitta.
33 Tuiva te khosoek la, tuiphuet tui khaw tuihang la a khueh.
Han gjorde strömmar till öken, källsprång till torr mark,
34 Cangthen kho khaw boethae loh kho a sak thil dongah lungkaehlai la,
bördigt land till salthed, för dess inbyggares ondskas skull.
35 khosoek te tuibap tui la, rhamrhae lai khaw tuiphuet tui la a khueh.
Han gjorde öknen till en vattenrik sjö och torrt land till källsprång.
36 Teah te bungpong rhoek kho a sak sak tih tolrhum khopuei a thong uh.
Och han lät de hungrande bo där, och de byggde en stad där de kunde bo.
37 Te vaengah khohmuen a tawn uh tih misur a tue dongah a vuei a thaih cuen.
De besådde åkrar och planterade vingårdar, som gåvo dem sin frukt i avkastning.
38 Amih te yoethen a paek tih muep a ping uh vaengah a rhamsa khaw polpai sak pawh.
Han välsignade dem, och de förökades storligen, och deras boskapshjordar lät han icke förminskas.
39 Tedae a polpai uh vaengah caya yoethae neh kothae dongah ngam uh sut.
Väl blevo de sedan ringa och nedböjda, i det olycka och bedrövelse tryckte dem,
40 Hlangcong rhoek te nueihbu a hawk thil tih long mueng hinghong la kho a hmang sak.
men han som utgjuter förakt över furstar och låter dem irra omkring i väglösa ödemarker,
41 Tedae khodaeng te phacipphabaem lamkah a hoeptlang tih a hui a ko te boiva bangla a khueh.
han upphöjde då den fattige ur eländet och lät släkterna växa till såsom fårhjordar.
42 Aka thuem rhoek loh a hmuh uh vaengah a kohoe uh dae dumlai boeih long tah a ka khoep a buem.
De redliga se det och glädja sig, och all orättfärdighet måste tillsluta sin mun.
43 U khaw aka cueih long tah hekah he kuem saeh lamtah BOEIPA kah sitlohnah te yakming uh saeh.
Den som är vis, han akte härpå och besinne HERRENS nådegärningar.
