Tingtoeng 105
1 BOEIPA te uem uh lah. A ming te khue uh lah. A khoboe te pilnam rhoek taengah tukkil uh lah.
Tacker Herranom, och prediker hans Namn; förkunner hans verk ibland folken.
2 Amah te hlai uh lah. Amah te tingtoeng uh lamtah amah kah khobaerhambae boeih te lolmang taeng uh lah.
Sjunger om honom, och lofver honom; taler om all hans under.
3 A ming cim neh thangthen uh lamtah, BOEIPA aka tlap rhoek kah a lungbuei tah a kohoe saeh.
Lofver hans helga Namn; deras hjerta, som Herran söka, glädje sig.
4 BOEIPA neh amah kah a sarhi te tlap lah. A maelhmai khaw tlap taitu lah.
Fråger efter Herranom, och efter hans magt; söker hans ansigte alltid.
5 A kopoekrhainah a saii neh a ka dongkah laitloeknah bangla anih khobaerhambae khaw,
Tänker uppå hans underliga verk, som han gjort hafver; uppå hans under, och uppå hans ord;
6 A sal Abraham tiingan neh a coelh Jakob koca rhoek loh thoelh uh lah.
I Abrahams hans tjenares säd, I Jacobs hans utkorades barn.
7 BOEIPA amah ni mamih kah Pathen coeng. A laitloeknah khaw diklai pum ah om.
Han är Herren vår Gud; han dömer i hela verldene.
8 A paipi tekumhal duela a thoelh dongah cadilcahma thawngkhat ham olka a uen.
Han tänker evinnerliga uppå sitt förbund; på det ord han lofvat hafver till mång tusend, slägte ifrå slägte;
9 Abraham neh Isaak taengah a saii a olhlo te,
Det han gjort hafver med Abraham; och på eden med Isaac;
10 Jakob taengah oltlueh la, Israel taengah kumhal paipi la a sut pah.
Och satte det Jacob till en rätt, och Israel till ett evigt förbund;
11 Te dongah, “Kanaan kho rhi te na rho la nang taengah kam paek ni,” na ti nah.
Och sade: Dig vill jag gifva det landet Canaan, edars arfs lott;
12 A hlang kah hlangmi te a sii la om pueng tih, a khuiah bakuep uh.
Då de få och ringa voro, och främlingar derinne.
13 Te vaengah namtom taeng lamkah namtom taengla, ram pakhat lamkah pilnam pakhat taengla poengdoe uh.
Och de foro ifrå folk till folk; ifrå det ena riket till annat folk.
14 Amih aka hnaemtaek ham hlang khueh pah pawt tih amih kongah manghai rhoek khaw a tluung pah.
Han lät ingen menniska göra dem skada, och näpste Konungar för deras skull:
15 Ka koelh soah ben boel lamtah ka tonghma rhoek te thaehuet thil boeh,” a ti nah.
Kommer intet vid mina smorda, och görer intet ondt minom Prophetom.
16 Khokha a khue vaengah kho khuiah conghol neh caak boeih te a phae pah.
Och han lät en dyr tid komma i landet, och förtog dem allt bröds uppehälle.
17 Amih hmai kah a tueih hlang, Joseph te sal bangla a yoih.
Han sände en man framför dem; Joseph vardt såld till en träl.
18 A kho te hlong neh a phaep pah uh a hinglu ah thicung loh a toeh.
De tvingade hans fötter i fjettrar; hans kropp måste jern ligga;
19 A olthui a thoeng tue a pha due BOEIPA kah olthui loh ol loh anih te a cil a poe.
Tilldess hans ord kom, och Herrans tal pröfvade honom.
20 Manghai loh a tah dongah pilnam aka taem loh anih a doek tih a hlah.
Då sände Konungen bort, och lät gifva honom lös; herren öfver folken böd låta honom ut.
21 Amah im kah boei neh a hnopai boeih aka taemrhai hamla,
Han satte honom till en herra öfver sitt hus; till en föreståndare öfver alla sina ägodelar;
22 A hinglu bangla a mangpa rhoek te khoh tih a hamca rhoek te cueih sak ham te a khueh.
Att han skulle undervisa hans Förstar, efter sitt sätt, och lära hans äldsta vishet.
23 Te vaengah Israel loh Egypt la kun tih Jakob loh Ham kho ah bakuep.
Och Israel for in uti Egypten, och Jacob vardt en främling i Hams land.
24 Tedae a pilnam te muep a pungtai sak tih a rhal rhoek lakah a yet sak.
Och han lät sitt folk svåliga växa, och gjorde dem mägtigare än deras fiender.
25 BOEIPA loh a sal rhoek te rhaithi sak tih, a pilnam aka hmuhuet ham Egypt rhoek kah lungbuei te a maelh pah.
Han förvände deras hjerta, så att de hans folk hätske vordo, och tänkte till att förtrycka hans tjenare med list.
26 A sal Moses neh anih ham a coelh Aron te a tueih.
Han sände sin tjenare Mose; Aaron, den han utvalt hade.
27 Amih rhoi loh Egypt rhoek taengah Boeipa kah miknoek olka a tueng sak rhoi tih, Ham kho ah khaw kopoekrhai hno te a tueng sak rhoi.
De samme gjorde hans tecken ibland dem, och hans under i Hams land.
28 Khohmuep a tueih tih a hmuep sak dongah Boeipa kah olthui olka te koek uh thai pawh.
Han lät mörker komma, och gjordet mörkt; och de voro icke hans ordom ohörsamme.
29 A tui te thii la a poeh sak tih a nga khaw a duek sak.
Han förvände deras vatten i blod, och dräp deras fiskar.
30 A kho kah bukak rhoek te a manghai rhoek kah imkhui la a khae sak.
Deras land gaf myckna paddor ifrå sig; ja, uti deras Konungars kamrar.
31 Amah loh a uen tih a khorhi tom ah pil neh pilhlip uihli tlung.
Han sade, då kom ohyra; löss uti alla deras landsändar.
32 Khonal te rhael la a poeh sak tih a kho ah hmaisai hmai la coeng.
Han gaf dem hagel till regn; eldslåga uti deras land;
33 A misur neh a thaibu te khaw a haih pah tih a khorhi kah thing te a khaem pah.
Och slog deras vinträ och fikonaträ, och förderfvade trän i deras landsändar.
34 A uen bal tih kaisih neh lungang te tae na pawt la halo.
Han sade, då kommo gräshoppor, gräsmatkar otalige;
35 Te vaengah a kho kah baelhing boeih a caak tih a khohmuen kah a thaihtae khaw a caak pah.
Och de uppåto allt gräset i deras land, och uppfrätte frukten på deras mark;
36 A kho khuikah caming boeih neh a thahuem boeih khuikah a thaihcuek te a ngawn pah.
Och slog allt förstfödt uti deras land, alla deras första arfvingar.
37 Te vaengah amih te cak neh, sui neh ham pawk puei dongah amah koca rhoek khuikah tah paloe pawh.
Och han förde dem ut med silfver och guld, och ibland deras slägter var ingen krank.
38 Amih Egypt rhoek te birhihnah loh a vuei tih amih rhoek a nong vaengah a kohoe uh.
Egypten var glad, att de utdrogo; ty deras fruktan var uppå dem fallen.
39 Himbaiyan bangla cingmai a yaal pah tih khoyin ah hmai a vang pah.
Han utsträckte en molnsky till skjul, och eld om nattena till att lysa.
40 A bih vaengah tanghuem a khuen pah tih vaan kah buh te amih a kum sak.
De bådo, och han lät komma åkerhöns; och han mättade dem med himmelsbröd.
41 Lungpang a ong vaengah tui ha phuet tih rhamrhae ah tuiva la a long sak te,
Han öppnade bergsklippona, och vatten flöt derut, så att bäcker flöto i torra öknene.
42 a sal Abraham taengkah a olkhueh cim te a poek dongah ni.
Ty han tänkte på sitt helga ord, det han till Abraham sin tjenare talat hade.
43 A pilnam khaw omngaihnah tamlung a coelh neh a khuen.
Alltså förde han sitt folk ut med fröjd, och sina utkorade med glädje;
44 Te vaengah namtu rhoek kah a thakthaenah namtom khohmuen te a paek tih a pang uh te,
Och gaf dem Hedningarnas land, så att de folks gods intogo;
45 a oltlueh ngaithuen sak ham neh a olkhueng te kueinah sak ham ni. BOEIPA te thangthen lah.
På det de skulle hålla hans rätter, och bevara hans lag. Halleluja.
