Tingtoeng 102
1 Mangdaeng a rhae vaengah BOEIPA mikhmuh ah a kohuetnah a hawk tih a thangthuinah BOEIPA aw ka thangthuinah he ya lamtah ka pang ol loh nang taengla ham pha saeh.
Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN.
2 Kai kah puencak tue vaengah na maelhmai te kai taeng lamkah thuh boeh. Kang khue tue vaengah kai taengla na hna han kaeng lamtah kai he koe n'doo lah.
HERRE, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig.
3 Ka khohnin he hmaikhu bangla hmata tih ka rhuhrhong khaw hmaingen bangla tlum.
Dölj icke ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig; när jag ropar, så skynda att svara mig.
4 Ka lungbuei he baelhing bangla a haih tih a rhae sut dongah ka buh caak pataeng ka hnilh coeng.
Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.
5 Ka hueinah ol dongah ka pumsa tah ka rhuh dongla kap coeng.
Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.
6 Khosoek kah khosoek saelbu bangla ka lutlat sut tih, imrhong thathawt bangla ka om.
För min högljudda suckans skull tränga benen i min kropp ut till huden.
7 Ka hak ah khaw imphu kah aka pangoe vaa bangla ka om.
Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner.
8 Ka thunkha loh hnin takuem kai m'veet uh tih kai aka yan rhoek loh kai ming neh a toemngam uh.
Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.
9 Hmaiphu te buh la ka caak tih ka tuiok khaw rhahnah neh ka thoek.
Hela dagen smäda mig mina fiender; de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.
10 Kai nan ludoeng tangtae khaw na kosi, na thinhul neh kai nan voeih.
Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt,
11 Ka khohnin he mueihlip bangla puh tih baelhing bangla ka rhae sut.
för din vredes och förtörnelses skull, därför att du har gripit mig och kastat mig bort.
12 Tedae BOEIPA namah tah kumhal ah na ngol coeng tih namah poekkoepnah tah cadilcahma phoeikah cadilcahma duela om.
Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.
13 Na thoo vetih a tue bangla Zion na haidam bitni. Anih rhen hamla khoning a pha coeng dongah.
Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte.
14 Na sal rhoek loh Zion kah lungto te a ngaingaih uh tih a laipi te khaw a rhen uh.
Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit.
15 Te dongah BOEIPA namah ming te namtom rhoek loh, namah thangpomnah te diklai manghai boeih loh a rhih uh ni.
Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus.
16 Zion te BOEIPA loh a thoh vetih a thangpomnah neh phoe ni.
Då skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din härlighet,
17 Dueidah thahnoeng thangthuinah taengla mael vetih amih kah thangthuinah te sit mahpawh.
när en gång HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet;
18 Hmailong kah cadilcahma ham khaw hekah he daek saeh lamtah a suen pilnam loh BOEIPA thangthen saeh.
när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.
19 A sang hmuencim lamkah a dan tih diklai te BOEIPA loh vaan lamkah a paelki.
Det skall tecknas upp för ett kommande släkte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN,
20 Thongtl a kah a kiinah hnatun ham, dueknah khuikah hlang rhoek te hlah ham,
att han har blickat ned från sin heliga höjd, att HERREN har skådat från himmelen ned till jorden,
21 BOEIPA ming te Zion ah, amah koehnah te khaw Jerusalem ah doek ham om ni.
för att höra den fångnes klagan, för att befria dödens barn,
22 BOEIPA taengah thothueng ham pilnam rhoek neh ram rhoek tah tun tingtun uh ni.
på det att man i Sion må förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,
23 Ka thadueng he longpuei ah a khah tih, ka khohnin khaw a rhaem.
när alla folk församlas, och alla riken, för att tjäna HERREN.
24 Te dongah, “Ka Pathen aw, kai kah ka khohnin he a boengli ah lo boel mai. Namah kah kum tah cadilcahma phoeikah cadilcahma due khaw a pha kanoek.
Han har på vägen nedböjt min kraft, han har förkortat mina dagar.
25 A cuek vaengah diklai na suen tih vaan ke khaw namah kutngo ni.
Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens år vara från släkte till släkte.
26 Amih te milh uh cakhaw namah tah na nguel yoeyah. Te dongah amih te himbai bangla boeih hnawn uh vetih pueinak bangla na tho vaengah thovael uh van ni.
I urtiden lade du jordens grund, och himlarna äro dina händer verk:
27 Tedae namah tah amah la na om tih na kum khaw bawt pawh.
de skola förgås, men du förbliver, de skola alla nötas ut såsom en klädnad; du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.
28 Na sal rhoek kah a ca rhoek loh kho a sak uh vetih a tiingan loh namah mikhmuh ah pai ni,” ka ti.
Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände. Dina tjänares barn skola få bo i landet, och deras avkomma skall bestå inför dig.
