Olcueih 1
1 Israel manghai David capa Solomon kah he,
Detta är Salomos Ordspråk, Davids sons, Israels Konungs;
2 cueihnah ming sak ham neh ol yakmingnah te yakming sak ham thuituennah la om.
Till att deraf lära vishet och tukt;
3 Thuituennah la loh ham neh duengnah, tiktamnah neh vanatnah te aka cangbam sak la om.
Förstånd, klokhet, rättfärdighet, dom och fromhet;
4 Camoe hlangyoe taengah mingnah neh thuepnah, khinglangnah aka pae la om.
Att de fåkunnige måga varda vise, och de ynglingar förnuftige och försigtige.
5 Aka cueih loh hnatun saeh lamtah rhingtuknah la thap thil saeh, aka yakming loh a niing la hol saeh.
Den der vis är, han hörer till, och förbättrar sig; och den der förståndig är, han tager vid råd;
6 Aka cueih rhoek kah, nuettahnah olka neh amih kah olkael aka yakming sak la om.
Att han skall förstå ordspråk, och deras uttydelse; de visas läro, och deras gåtor.
7 BOEIPA hinyahnah tah cueihnah, mingnah a tongnah la om tih aka ang loh thuituennah a hnoelrhoeng.
Herrans fruktan är begynnelsen till att lära; de galna förakta vishet och tuktan.
8 Ka ca aw na pa kah thuituennah he hnatun lamtah na nu kah olkhueng khaw tloeng sut boeh.
Min son, hör dins faders tuktan, och förlåt icke dine moders bud;
9 Te te na lu ham mikdaithen kah lukhueng neh na rhawn ham oi la om.
Ty detta är dino hufvude en skön prydning, och en kedja om din hals.
10 Ka ca nang te hlangtholh rhoek loh n'hloih cakhaw rhoih boeh.
Min son, om skalkar locka dig, så följ icke;
11 “Kaimih taengah pongpa lamtah hlang thii te rhongngol thil sih, ommongsitoe te a tloengtlaih la dawn sih.
Om de säga: Gack med oss, vi vilje vakta efter blod, och gildra för den oskyldiga utan sak;
12 Amih te saelkhui bangla a hing la dolh sih lamtah tangrhom ah a pum la a cungpung bangla om saeh. (Sheol h7585)
Vi vilje dem uppsluka lefvande, såsom helvetet; och de fromma, såsom dem der neder i grafvena fara; (Sheol h7585)
13 A boei a rhaeng boeih neh a phu aka tlo te n'dang uh vetih mamih im he kutbuem neh m'baetawt sak mako.
Vi vilje finna stora ägodelar; vi vilje fylla vår hus med rof;
14 Na hmulung te kaimih lakli ah naan lamtah mamih boeih ham sungsa pakhat la om saeh,” a ti uh atah,
Vågat med oss; en pung skall vara allas våras.
15 Ka ca aw, amih kah longpuei ah cet boel lamtah na kho te amih kah a hawn lamloh hoi lah.
Min son, vandra intet den vägen med dem; vakta din fot för deras stig.
16 Amih kah a kho tah boethae hamla cungpoeh uh tih thii long sak ham loe uh.
Ty deras fötter löpa till det ondt är, och skynda sig till att utgjuta blod.
17 Vaa phae boeih kah a hmaiah a tloengtlaih la lawk a tung uh.
Ty det är fåfängt utkasta nät för foglarnas ögon;
18 Amih loh amamih kah a thii te a rhongngol thil uh tih a hinglu te a mae uh.
Och vakta de sjelfve efter hvarsannars blod; och den ene står efter den andras lif.
19 Mueluemnah dongah aka mueluem boeih kah a khosing te tah a boei kah a hinglu ni a. rhawt pah.
Alltså göra alle girige, att den ene tager dem andra lifvet bort.
20 Cueihnah tah vongvoel ah tamhoe tih toltung ah a ol a huel.
Visheten klagar ute, och låter höra sig på gatomen.
21 Thohka ah aka kawk rhoek kah a lu ah a pang pah tih khopuei vongka ah ol a thui.
Hon ropar i partomen ut för folket; hon talar sin ord i stadenom:
22 Hlangyoe nang loh mevaeng hil nim hlangyoe na lungnah ve, hmuiyoi rhoek tah amamih kah saipaat dongah naep uh tih, aka ang rhoek loh mingnah te a hmuhuet uh.
Huru länge viljen I, fåkunnige, fåkunnige vara; och de bespottare lust hafva till gabberi, och de galne hata lärdom?
23 Ka toelthamnah he mael thil lah, ka mueihla he nang hamla kan thaa saeh lamtah ka ol he khaw nang kam ming sak eh.
Vänder eder till mitt straff; si, jag vill utsäga eder min anda, och göra eder min ord kunnig.
24 Kang khue vaengah na aal uh tih ka kut kan cavaih vaengah nim te hnatung uh pawh.
Efter jag nu kallar, och I neken det; jag räcker mina hand ut, och ingen aktar dertill;
25 Kai kah cilsuep boeih te na dul uh tih, kai kah toelthamnah khaw na ngaih uh pawh.
Och I låten fara all min råd, och viljen icke mitt straff;
26 Kai khaw nangmih kah rhainah te ka nueih thil vetih nangmih ah birhihnah a thoeng vaengah kan tamdaeng ni.
Så vill jag ock le åt edro ofärd, och begabba eder, när det kommer som I frukten;
27 Nangmih kah birhihnah tah khohli rhamrhael bangla ha pawk vetih na rhainah loh cangpalam bangla halo vaengah, citcai neh khobing loh nangmih te m'paan vaengah,
När öfver eder kommer, såsom en storm, det I frukten, och edor ofärd såsom ett väder; när öfver eder kommer ångest och nöd.
28 Kai ng'khue uh cakhaw ka doo mahpawh, kai n'toem uh cakhaw m'hmu uh bal mahpawh.
Då skola de åkalla mig, men jag skall intet svara; de skola bittida söka mig, och intet finna;
29 Te yueng te mingnah a hmuhuet uh tih BOEIPA kah hinyahnah te tuek uh pawh.
Derföre, att de hatade lärdom, och ville icke hafva Herrans fruktan;
30 Kai cilsuep dongah naep uh pawt tih, kai kah toelthamnah khaw boeih a tlaitlaek uh.
Ville icke mitt råd, och lastade all min straff.
31 A khosing kah a thaih te a caak uh vetih a cilkhih loh a lawn uh bitni.
Så skola de äta af sins väsendes frukt, och af sin råd mätte varda;
32 Hlangyoe hnuknong loh amih te a ngawn vetih aka ang kah ommongnah loh amih te a milh sak ni.
Att de fåkunnigas luste dräper dem, och de galnas lycka förgör dem.
33 Tedae kai taengah aka hnatun long tah ngaikhuek la kho a sak vetih yoethae kah birhihnah khuiah khaw rhalthal van ni.
Men den mig hörer, han skall säker blifva, och nog hafva, och för intet ondt frukta.
