Olcueih 7
1 Ka ca ka olthui he ngaithuen lamtah ka olpaek he na taengah khoem ne.
Min son, tag vara på mina ord, och göm mina bud inom dig.
2 Ka olpaek he ngaithuen lamtah hing puei. Ka olkhueng he na mikhmuh ah thenhnaih la om saeh.
Håll mina bud, så får du leva, och bevara min undervisning såsom din ögonsten.
3 Te te na kutdawn dongah hlaengtang lamtah na lungbuei cabael dongah daek lah.
Bind dem vid dina fingrar, skriv dem på ditt hjärtas tavla.
4 Cueihnah te, “Ka ngannu nang tah,” ti nah lamtah yakmingnah te pacaboeina la khue.
Säg till visheten: »Du är min syster», och kalla förståndet din förtrogna,
5 Rhalawt nu taeng lamkah khaw, kholong nu kah hoem ol lamkah khaw namah aka ngaithuen ham ni.
så att de bevara dig för främmande kvinnor, för din nästas hustru, som talar hala ord.
6 Ka im bangbuet kah thohhuel long ka dan.
Ty ut genom fönstret i mitt hus, fram genom gallret där blickade jag;
7 Te vaengah hlangyoe rhoek te ka hmuh tih cadong ca rhoek khuiah a lungbuei aka talh khaw ka yakming.
då såg jag bland de fåkunniga, jag blev varse bland de unga en yngling utan förstånd.
8 Huta imdak kah bangkil te a paan tih huta im kah longpuei la luei.
Han gick fram på gatan invid hörnet där hon bodde, på vägen till hennes hus skred han fram,
9 Hlaemhmah ah, khothun kholaeh ah, khoyin yinthuem neh khohmuep ah khaw, cet.
skymningen, på aftonen av dagen, nattens dunkel, när mörker rådde
10 Anih aka doe ham huta ngawn tah pumyoi hnisui neh a lungbuei a uep coeng ke.
Se, då kom där en kvinna honom till mötes; hennes dräkt var en skökas, och hennes hjärta illfundigt.
11 Tekah huta tah hue a sak tih a im ah khaw a thinthah. A khopha khaw duem pawh.
Yster och lättsinnig var hon, hennes fötter hade ingen ro i hennes hus.
12 Tahae nawn ah imkawt ah, tahae ah toltung neh bangkil takuem ah rhongngol coeng.
Än var hon på gatan, än var hon på torgen vid vart gathörn stod hon på lur.
13 Tekah cadong te a sol tih a mok, a maelhmai khaw a cadong ham a tanglue pah tih cadong te,
Hon tog nu honom fatt och kysste honom och sade till honom med fräckhet i sin uppsyn:
14 Kamah taengkah rhoepnah hmueih neh tihnin ah tah ka olcaeng te ka thuung coeng.
»Tackoffer har jag haft att frambära; i dag har jag fått infria mina löften.
15 Te dongah nang doe ham neh na mikhmuh ah toem hamla ka mop tih nang kam hmuh tangloeng.
Därför gick jag ut till att möta dig jag ville söka upp dig, och nu ha jag funnit dig.
16 Ka soengca te Egypt hnitang, cenlang, hniphaih neh ka phaih coeng.
Jag har bäddat min säng med sköna täcken, med brokigt linne från Egypten.
17 Ka thingkong dongah murrah, thingul, thingsa ka khueh thil coeng.
Jag har bestänkt min bädd med myrra, med aloe och med kanel.
18 Halo lah a hlo neh mincang duela hmilhmal sih lamtah, pumnai neh yoka sih.
Kom, låt oss förnöja oss med kärlek intill morgonen, och förlusta oss med varandra i älskog.
19 Tongpa loh a im ah om pawt tih khohla ah yiin la cet coeng.
Ty min man är nu icke hemma han har rest en lång väg bort.
20 A kut dongah tangka cun a khuen tih hlalum hnin ah ni a im la ha pawk eh?,” a ti.
Sin penningpung tog han med sig; först vid fullmånstiden kommer han hem.»
21 Anih te a rhingtuknah cungkuem neh a yoek tih a hmuilai kah hamsum neh a heh.
Så förleder hon honom med allahanda fagert tal; genom sina läppars halhet förför hon honom.
22 Te dongah huta hnukah maeh la aka poeh vaito bangla, aka ang thuituennah dongkah khocin rhui bangla cet.
Han följer efter henne med hast, lik oxen som går för att slaktas, och lik fången som föres bort till straffet för sin dårskap;
23 Vaa loh pael khuila a kun paitok bangla a thin te thaltang loh a khoh pah duela a hinglu te ming pawh.
ja, han följer, till dess pilen genomborrar hans lever, lik fågeln som skyndar till snaran, utan att förstå att det gäller dess liv.
24 Te dongah ca rhoek loh kai ol he hnatun uh lamtah ka ka dongkah olthui he hnatung uh laeh.
Så hören mig nu, I barn, och given akt på min muns tal.
25 Anih kah longpuei la mael boeh, na lungbuei te anih kah a hawn la khohmang sak boeh.
Låt icke ditt hjärta vika av till hennes vägar, och förvilla dig ej in på hennes stigar.
26 Anih loh hmalaem la muep a cungku sak tih aka tlung rhoek khaw boeih a ngawn coeng.
Ty många som ligga slagna äro fällda av henne, och stor är hopen av dem hon har dräpt.
