Joshua 7
1 Tedae Israel ca rhoek te yaehtaboeih dongah boekoeknah la boe a koek uh. Judah koca khuikah Zerah kah a ca Zabdi ko Karmee capa Akhan loh yaehtaboeih la aka om te a loh. Te dongah BOEIPA kah a thintoek loh Israel ca rhoek taengah sai.
Men Israels barn förtogo sig på det som tillspillogifvet var; ty Achan, Charmi son, Sabdi sons, Serahs sons, af Juda slägte, tog något af det som tillspillogifvet var; då förgrymmade sig Herrans vrede öfver Israels barn.
2 Te vaengah Jerikho lamkah hlang rhoek te Bethel khothoeng Bethaven kaepkah aka om Ai la Joshua loh tueih tih, “Cet uh lamtah khohmuen ke hip uh lah,” a ti nah. Te dongah hlang rhoek te cet uh tih Ai te a hip uh.
Och Josua utsände af Jericho några män in mot Aj, som ligger vid BethAven österut ifrå BethEl, och sade till dem: Går upp, och bespejer landet. Och då de hade uppgångit, och bespejat Aj,
3 Joshua taengla a mael uh vaengah tah, “Pilnam pum he cet boel mai saeh. Hlang he tongpa thawng hnih thawng thum tluk cet uh saeh lamtah Ai te a tloek toem bitni. Amih hlangsii ham te pilnam pum taengah kohnue mai boeh,” a ti uh.
Kommo de igen till Josua, och sade till honom: Låt icke allt folket draga ditupp; utan vid tu eller tre tusend män, att de draga ditupp, och slå Aj, att icke allt folket gör sig der mödo om; förty de äro få.
4 Te dongah pilnam khui lamkah hlang thawng thum tluk tah cet uh van dae Ai hlang rhoek mikhmuh ah rhaelrham uh.
Så drogo ditupp af folkena vid tretusend män, och de flydde för de män af Aj.
5 Amih khui lamkah hlang sawmthum parhuk tluk te Ai hlang rhoek loh a ngawn. Amih te vongka hmai lamloh Shebarim duela a hloem uh tih singling ah a tloek vaengah pilnam tah a thinko paci tih tui bangla om uh.
Och de af Aj slogo af dem vid sex och tretio män, och jagade dem allt ifrå porten intill Sebarim, och slogo dem den vägen nederåt. Då vardt folkens hjerta förtvifladt, och vardt såsom vatten.
6 Te dongah Joshua loh a himbai te a phen tih a BOEIPA kah thingkawng hmai ah kholaeh due a maelhmai neh diklai la bakop. Amah neh Israel a hamca rhoek long khaw a lu dongah laipi a poep uh.
Och Josua ref sina kläder sönder, och föll uppå sitt ansigte till jordena för Herrans ark, allt intill aftonen, samt med de äldsta af Israel, och de strödde stoft på sin hufvud.
7 Te vaengah Joshua loh, “Aw ka Boeipa Yahovah, balae tih pilnam he Jordan na kat na kat sak phoeiah kaimih aka milh sak ham a Amori kut ah kaimih he nan voeih. Ka ueh uh mai vetih Jordan rhalvangan ah duem ka om uh mai mako?
Och Josua sade: Ack! Herre, Herre, hvi hafver du fört detta folket öfver Jordan, att du skulle gifva oss uti de Amoreers händer, till att förgöra oss? Ack! det vi dock hade blifvit på hinsidon Jordan, såsom vi begynt hade.
8 Aw Boeipa Israel loh a thunkha rhoek kah mikhmuh ah a rhawn a maelh te balae ka ti eh.
Ack! min Herre, hvad skall jag säga, medan Israel vänder ryggen till sina fiendar?
9 Kanaan neh khohmuen kah khosa boeih loh ya koinih kaimih he m'vael uh vetih kaimih ming he diklai lamkah a hnawt uh ni ta. Te vaengah na boeilen ming te metlam na saii eh?,” a ti nah.
När de Cananeer och alle landsens inbyggare det höra, så varda de oss omkringhvärfvande, och utrota vårt namn af jordene; hvad vill du då göra dino stora Namne?
10 Te dongah Joshua te BOEIPA loh, “Namah mah thoo lah. Balae tih na hmai la na bakop?
Då sade Herren till Josua: Statt upp, hvi ligger du så på ditt ansigte?
11 Israel he tholh tih ka paipi khaw a poe. Amih te ka uen lalah yaehtaboeih te a loh uh bal tih a huen uh bal. Te lalah khaw basa uh tih amamih kah hnopai khuiah a khueh uh bal.
Israel hafver syndat, och de hafva gångit öfver mitt förbund, som jag dem budit hafver; och hafva tagit af det som tillspillogifvet var, och stulit, och ljugit, och lagt ibland sin tyg.
12 Israel ca rhoek he a thunkha rhoek mikhmuh ah pai thai mahpawh. Yaehtaboeih la a om uh dongah a thunkha kah mikhmuh ah khaw a rhawn ni hikhik a hooi uh eh. Na khui lamkah yaehtaboeih te na khoe uh pawt atah nangmih taengah om hamla ka coeng thai voel moenih.
Israels barn kunna icke blifva ståndande för sina fiendar; utan måste vända ryggen till sina fiendar; förty de äro tillspillo vordne. Jag skall icke vara mera med eder, om I icke låten komma den spillning ifrån eder.
13 Thoo lamtah pilnam ke ciim laeh. Te vaengah, “Israel Pathen BOEIPA loh, 'Israel nang khui ah yaehtaboeih om tih na khui lamkah yaehtaboeih te na khoe uh hlanhil na thunkha rhoek kah mikhmuh ah pai ham tah na coeng uh moenih,’ a ti coeng dongah thangvuen kho ham namamih te ciim uh laeh,” ti nah.
Statt upp, och helga folket, och säg: Helger eder till morgons; ty så säger Herren Israels Gud: En spillning är ibland dig, Israel; derföre kan du icke blifva ståndandes för dina fiendar, tilldess I låten den spillningen komma ifrån eder.
14 Te dongah mincang ah namamih koca rhoek loh ha capit uh laeh. BOEIPA loh a buem koca long tah amah huiko neh ha pawk uh saeh. BOEIPA loh a buem huiko long tah a imkhuikho neh ha pawk uh saeh. BOEIPA loh a buem imkhuikho long khaw a hlang rhoek neh ha pawk saeh.
Och I skolen bittida gå fram, den ena slägten efter den andra; och på hvilken slägten Herren drabbar, der skall gå fram den ena ätten efter den andra; och på hvilken ätten Herren drabbar, der skall gå fram det ena huset efter det andra; och på hvilket hus Herren drabbar, der skall gå fram den ene husbonden efter den andra.
15 Yaehtaboeih aka buem tah ana om saeh, BOEIPA kah paipi a poe tih Israel khui ah boethae halang ni a. saii. Te dongah amah neh amah taengkah boeih te hmai neh hoeh saeh,” a ti nah.
Och hvilken som befunnen varder med någon spillgifven ting, honom skall man uppbränna i eld, med allt det han hafver; derföre, att han hafver gångit emot Herrans förbund, och bedrifvit en galenskap i Israel.
16 Mincang a thoh vaengah Joshua taengla Israel koca rhoek loh ha capit uh tih Judah koca te a tuuk.
Så stod Josua bittida upp om morgonen, och hade fram Israel, den ena slägten efter den andra; och det drabbade inpå Juda slägte.
17 Judah kah a hui a ko ha pawk vaengah Zarkhii kah a huiko te a tuuk. Zarkhii huiko khuikah hlang la a pawk dongah Zabdi te a tuuk.
Och då han hade Juda slägte fram, drabbade det inpå de Serahiters ätt; och då han hade de Serahiters ätt fram, den ena husbonden efter den andra, drabbade det på Sabdi.
18 Anih imkhui kah hlang la a pawk dongah Judah koca Zerah ko Zabdi kah a ca Karmee capa Akhan te a tuuk.
Och då han hade hans hus fram, den ena husbonden efter den andra, drabbade det på Achan, Charmi son, Sabdi sons, Serahs sons, utaf Juda slägte.
19 Te dongah Akhan te Joshua loh, “Ka ca, Israel Pathen BOEIPA taengah thangpomnah pae laeh lamtah uemonah khaw amah taengah pae laeh. Na saii te kai taengah phoe lamtah phah voel boeh,” a ti nah.
Och Josua sade till Achan: Min son, gif Herranom Israels Gudi ärona, och gif honom prisen; och säg mig hvad du gjort hafver, och ljug intet för mig.
20 Te vaengah Akhan loh Joshua te a doo tih, “Ue kai he Israel Pathen BOEIPA taengah ka tholh coeng tih he tlam he khaw ka saii coeng.
Då svarade Achan Josua, och sade: Sannerliga, jag hafver syndat emot Herran Israels Gud; så och så hafver jag gjort:
21 Kutbuem te ka sawt tih ka hmuh vaengah Shinar himbai then yungat, cak a khiing shekel yahnih, sui a khiing shekel sawmnga pakhat te ka nai tih ka loh. Tedae ka dap khui kah diklai khui ah ka up tih a cak te laedil ah om ke,” a ti nah.
Jag såg ibland rofvet en kostelig Babylonisk mantel, och tuhundrade siklar silfver, och en gyldene tungo, femtio siklar värd till vigt; der fick jag lust till, och tog det; och si, det är nedergrafvet i jordene i mitt tjäll, och silfret derunder.
22 Te dongah Joshua loh puencawn rhoek te a tueih tih dap la a yong uh vaengah tah dap khuiah a thuh tih a laedil ah cak ana om tangloeng.
Då sände Josua dit båd; de lupo till tjället, och si, der var det nedergrafvet i hans tjäll, och silfret derunder.
23 Te dongah amih te dap khui lamkah a loh uh tih Joshua neh Israel ca rhoek taengla boeih a khuen uh. Te phoeiah BOEIPA hmai ah a rha uh.
Och de togo det utu tjället, och båro till Josua, och till all Israels barn, och kastade det der ned för Herran.
24 Te phoeiah Zerah capa Akhan neh cak khaw, himbai khaw sui tling khaw, a capa neh a canu khaw, a vaito khaw, a laak khaw, a boiva khaw, a dap neh anih taengkah aka om boeih te Joshua loh a loh pah tih anih te Israel pum loh Akor kol la a khuen uh.
Då tog Josua och hela Israel med honom Achan, Serahs son, med silfret, mantelen och gyldene tungone, hans söner och döttrar, hans oxar och åsnar, och får, hans tjäll, och allt det han hade; och förde ut i Achors dal.
25 Te phoeiah Joshua loh, “Balae tih kaimih nan lawn, tihnin ah BOEIPA loh nang n'lawn saeh,” a ti nah. Anih te Israel pum loh lungto neh a dae uh tih hmai neh a hoeh uh. Te phoeiah ah khaw lungto neh a dae thil uh bal.
Och Josua sade: Efter du hafver plågat oss, så plåge dig Herren på denna dag! Och hela Israel stenade dem, och brände dem upp i eld.
26 Te dongah anih sokah a kuk lungkuk te tihnin duela muep om pueng. Tedae BOEIPA thintoek thinsa a sah coeng dongah tekah a hmuen ming khaw tihnin due Akor kol la a khue.
Och då de hade stenat dem, gjorde de ena stora stenrösjo öfver dem, hvilken ännu varar allt intill denna dag. Så vände då Herren sig ifrå sine vredes grymhet; deraf heter det rummet Achors dal intill denna dag.
