Johan 20
1 Sabbath poeng kah a khohnin lamhma mincang khohmuep pueng ah Magadala nu Mary te hlan la a pawk uh hatah hlan lamkah lungto vik a thoeih te a hmuh.
På den ena Sabbathen kom Maria Magdalena om morgonen, då ännu mörkt var, till grafvena, och såg stenen vara borto af grafvene.
2 Te dongah yong tih Simon Peter neh Jesuh loh a lungnah a tloe hnukbang taengah te cet. Te phoeiah amih taengah, “Boeipa te hlan lamkah vik a loh uh tih mela a khueh uh khaw ka ming uh pawh,” a ti nah.
Då lopp hon, och kom till Simon Petrum, och till den andra Lärjungan, som Jesus älskade, och sade till dem: De hafva tagit Herran bort utaf grafvene, och vi vete icke hvart de hafva lagt honom.
3 Te dongah Peter neh a tloe hnukbang te cet rhoi tih phuel la pawk uh.
Då gick Petrus ut, och den andre Lärjungen, och kommo till grafvena.
4 Te vaengah panit la hmaih yong rhoi dae a tloe hnukbang loh Peter te a loe la a khal tih hlan te lamhma la a pha.
Både lupo de tillika; och den andre Lärjungen lopp före, snarare än Petrus, och kom först till grafvena.
5 A sawt thuk vaengah himbai sut a om te a hmuh dae a khuila kun pawh.
Och när han lutade sig ned, fick han se lakanen lagd; dock gick han icke in.
6 Te vaengah anih hnuk aka vai Simon Peter khaw ha pawk tih hlan khuila a kun hatah himbai kak a yalh te khaw,
Så kom då Simon Petrus efter honom, och gick in i grafvena, och såg lakanen lagd;
7 A lu soah aka om himbaica te khaw himbai aka yalh taengah om pawt tih hmuen pakhat ah khaw hloep a tlim pawt te khaw a hmuh.
Och svetteduken, som hade varit om hans hufvud, icke lagd när lakanen, utan afsides i ett rum tillhopasvept.
8 Te phoeiah hlan ah lamhma aka pha a tloe hnukbang te khaw kun tih a hmuh daengah a tangnah.
Då gick ock den andre Lärjungen in, som förr var kommen till grafvena, och såg det, och troddet.
9 Amah te duek lamkah a thoh ham a kuek ni tila cacim aka om te ming uh hlan.
Ty de förstodo icke än då Skriftena, att han skulle uppstå ifrå de döda.
10 Te phoeiah hnukbang rhoek te amamih im la koep mael uh.
Och Lärjungarna gingo åter tillhopa igen.
11 Tedae Mary tah hlan kaeng ah pai tih rhap. Te tlam te a rhah doela hlan te a sawt thuk.
Men Maria stod och gret utanför grafvene. Vid hon nu så gret, lutade hon sig in i grafvena;
12 Te vaengah puencawn rhoi tah phaeng a bok la Jesuh rhok a yalh nah a lu ah pakhat, a kho ah pakhat a ngol rhoi te a hmuh.
Och fick se två Änglar i hvit kläder, sittande, den ene vid hufvudet, och den andre vid fötterna, der de hade lagt Jesu lekamen.
13 Amih rhoi loh Mary te, “Huta balae na rhah,” a ti nah. Amih rhoi taengah, “Ka Boeipa te vik a khuen uh tih anih te mela a khueh uh khaw ka ming pawh,” a ti nah.
De sade till henne: Qvinna, hvad gråter du? Sade hon till dem: De hafva tagit bort min Herra; och jag vet icke hvart de hafva lagt honom.
14 Hekah he a thui tih a hnuk la a mael vaengah Jesuh a pai te a hmuh dae Jesuh ni tila ming pawh.
När hon detta sade, vände hon sig tillbaka, och fick se Jesum ståndandes; och visste icke att det var Jesus.
15 Jesuh loh Mary te, “Huta, balae na rhah, ulae na toem?,” a ti nah. Mary loh dumtawt coi ni tila a poek dongah, “Boeipa anih te na loh atah mela na khueh khaw kai taengah han thui lamtah, ka khuen pawn eh,” a ti nah.
Sade Jesus till henne: Qvinna, hvad gråter du? Hvem söker du? Hon mente, att det hade varit örtagårdsmästaren, och sade till honom: Herre, hafver du burit honom bort; säg mig hvart du hafver lagt honom, och jag vill tågan.
16 Jesuh loh, “Mary,” a ti nah daengah amah te mael tih Hebrew ol la, “Rhabboni,” a ti nah. [Te tah saya ni a thuingaih].
Jesus sade till henne: Maria. Då vände hon sig om, och sade till honom: Rabbuni, det är, Mästar.
17 Jesuh loh, “Kai n'taek boeh, Pa taengla ka caeh hlan dongah. Ka manuca rhoek taengah cet lamtah amih te, ‘A pa neh na pa la aka om tih Kai kah Pathen neh nangmih kah Pathen taengah ka cet ni,’ tila thui pa dae,” a ti nah.
Sade Jesus till henne: Kom icke vid mig; ty jag är icke ännu uppfaren till min Fader; men gack till mina bröder, och säg dem: Jag far upp till min Fader, och edar Fader; och till min Gud, och edar Gud.
18 Magadala nu Mary tah cet tih hnukbang rhoek taengah, “Boeipa te ka hmuh coeng,” tila puen. Anih taengkah a thui te khaw a thui.
Maria Magdalena kom, och bådade Lärjungomen, att hon hade sett Herran, och att han hade sagt henne detta.
19 Te dongah Sabbath poeng kah lamhmacuek khohnin hlaem a pha. Te vaengah hnukbang rhoek tah Judah rhoek a rhihnah kongah a om nah thohka te a khaih uh. Jesuh tah ha pawk tih amih lakli ah pai pah. Te phoeiah amih te, “Nangmih taengah ngaimongnah om saeh,” a ti nah.
Men om aftonen, på den samma Sabbathen, då dörrarna voro lyckta, der Lärjungarna voro församlade, för Judarnas rädslos skull, kom Jesus, och stod midt ibland dem, och sade till dem: Frid vare eder.
20 Hekah he a thui phoeiah a kut neh a vae te amih a tueng. Hnukbang rhoek loh boeipa te a hmuh uh dongah omngaih uh.
Och när han hade detta sagt, lät han dem se händerna, och sina sido. Då vordo Lärjungarna glade, att de sågo Herran.
21 Te dongah Jesuh loh, “Ngaimongnah nangmih taengah om saeh, a pa loh kai n'tueih bangla kai loh nangmih kan tueih,” koep a ti nah.
Då sade Jesus åter till dem: Frid vare eder; såsom Fadren hafver mig sändt, så sänder ock jag eder.
22 Te a thui phoeiah a hmuh tih amih te, “Mueihla Cim te doe uh.
När han detta sagt hade, blåste han på dem, och sade till dem: Tager den Helga Anda;
23 Khat khat kah tholhnah te na hlah uh atah amih te a hlah coeng. khat khat kah te na pin uh atah a pin uh coeng,” a ti nah.
Hvilkom I förlåten synderna, dem förlåtas de; och hvilkom I behållen dem, dem äro de behållna.
24 Tedae hlainit khuikah pakhat Didymus la a khue Thomas tah Jesuh ha pawk vaengah amih taengah om pawh.
Men Thomas, en af de tolf, hvilken kallas Tvilling, var icke med dem, när Jesus kom.
25 Te dongah hnukbang a tloe rhoek loh amah taengah, “Boeipa ka hmuh uh coeng,” a ti na uh. Tedae amih taengah, “A kut kah thicung ngo te ka hmuh tih thicung ngo ah ka kutdawn ka puei phoeiah a vae te ka kut neh ka yam pawt atah ka tangnah mahpawh,” a ti.
Då sade de andre Lärjungarna till honom: Vi sågom Herran. Sade han till dem: Utan jag ser hålen efter spikarna i hans händer, och stinger mitt finger i hålen efter spikarna, och stinger min hand i hans sido, tror jag det icke.
26 Hnin rhet phoeiah a hnukbang rhoek tah a khuiah koep om uh tih Thomas khaw amih taengah om. Thohka te a khaih uh dae ta Jesuh te ha pawk tih amih lakliah pai. Te phoeiah, “Ngaimongnah nangmih taengah om saeh,” a ti nah.
Och åtta dagar derefter voro åter hans Lärjungar inne, och Thomas med dem; då kom Jesus, vid dörrarna voro lyckta, och stod midt ibland dem, och sade: Frid vare eder.
27 Te phoeiah Thomas te, “Na kutdawn te hela hang khuen lamtah ka kut so lah. Na kut te khaw yueng lamtah ka vae te puei lah. Tedae aka tangnahmueh boel lamtah uepom la om lah,” a ti nah.
Sedan sade han till Thomas: Räck hit ditt finger, och ge mina händer, och räck hit dina hand, och stick henne i mina sido; och var icke tvifvelaktig, utan trogen.
28 Thomas loh amah te a doo tih, “Ka Boeipa neh ka Pathen,” a ti nah.
Thomas svarade, och sade till honom: Min Herre, och min Gud.
29 Anih te Jesuh loh, “Kai nan hmuh dongah nan tangnah. Hmuh mueh la aka tangnah rhoek tah a yoethen uh,” a ti nah.
Jesus sade till honom: Efter du såg mig, Thoma, tror du; salige äro de som icke se, och dock tro.
30 Te dongah a hnukbang rhoek hmaiah Jesuh loh miknoek a tloe muep a saii. Te tah hekah cabu ah daek la a om moenih.
Gjorde ock Jesus mång annor tecken, i sina Lärjungars åsyn, som i denna bokene icke äro skrifne.
31 Tedae Jesuh te Pathen capa Khrih ni tila na tangnah uh ham neh aka tangnah rhoek loh amah ming neh hingnah na dang uh ham ni hekah he a daek.
Men dessa äro skrifne, på det I tro skolen, att Jesus är Christus, Guds Son; och att I, genom trona, skolen hafva lif i hans Namn.
