Johan 13
1 Yoom khotue hlanah he diklai lamkah Pa taengla a thoeih ham tue te ham pha coeng tila Jesuh loh a ming. Te dongah diklai ah a lungnah rhoek te a bawt due a lungnah.
För Påskahögtiden, efter Jesus visste att hans tid var kommen, att han gå skulle af denna verldene till Fadren, såsom han hade älskat sina, som voro i verldene, så älskade han dem uti ändan;
2 Hlaembuh a vael uh vaengah amah aka voei ham Simon capa Judas Iskariot loh a thinko ah rhaithae a khueh coeng.
Och då Nattvarden var gjord, och djefvulen hade redo ingifvit Jude Simons Ischarioth i hjertat, att han skulle förråda honom;
3 Pa loh Jesuh amah kut ah boeih a paek tih Pathen taeng lamkah aka thoeng te Pathen taengla cet tila a ming.
Visste ock Jesus, att Fadren hade allt gifvit honom i händer, och att han var utgången af Gudi, och gick till Gud;
4 Buhkung lamkah a thoh neh a himbai a dul. Te phoeiah rhawnawn a loh tih a vaep.
Stod han upp af Nattvarden, och lade af kläden; och tog ett linnet kläde, och band om sig.
5 Baeldung dongah tui a loei tih hnukbang rhoek kah kho te koe a silh. Te phoeiah a vaep tangtae la aka om rhawnawn neh a huih pah.
Sedan lät han vatten i ett bäcken, och begynte två Lärjungarnas fötter, och torkade med det linna klädet, som han var ombunden med.
6 Simon Peter taengah a pha vaengah amah te, “Boeipa, nang loh kai kho na sil aya?” a ti nah.
Så kom han då till Simon Petrus. Och han sade till honom: Herre, skulle du två mina fötter?
7 Jesuh loh anih te a doo tih, “Ka saii he nang loh tahae ah na ming pawt dae tahae lamkah phoeiah na ming bitni,” a ti nah.
Jesus svarade, och sade till honom: Det jag gör, vetst du icke nu; härefter skall du det få veta.
8 Peter loh, “Ka kho he a voelvai ah sil loengloeng boeh,” a ti nah. Jesuh loh, “Nang kan sil pawt koinih kai taengah benbo benpang la na om mahpawh,” a ti nah. (aiōn g165)
Petrus sade till honom: Aldrig skall du två mina fötter. Jesus svarade honom: Om jag icke tvår dig, då hafver du ingen del med mig. (aiōn g165)
9 Amah te Simon Peter loh, “Boeipa, ka kho bueng pawt tih ka kut neh ka lu khawm ta,” a ti nah.
Då sade till honom Simon Petrus: Herre, icke allenast mina fötter, utan ock händer och hufvud.
10 Jesuh loh anih taengah, “Tui aka hlu tah a caih la boeih om tih a kho silh ham bueng pawt atah a tloe silh ngoe pawh. Te phoeiah nangmih tah a caih la na om uh dae boeih na cim uh moenih,” a ti nah.
Jesus sade till honom: Den som tvagen är, honom görs icke behof, utan att två fötterna; men han är all ren; och I ären rene, dock icke alle.
11 Amah aka voei te a ming coeng. Te dongah, “A caih la boeih na om uh pawh,” a ti nah.
Ty han visste ho den var, som honom förråda skulle; derföre sade han: I ären icke rene alle.
12 Amih kah kho te a silh phoeiah a himbai te a loh tih koep ngol. Te vaengah amih te, “Nangmih ham ka saii te na ming uh a?
Sedan han då hade tvagit deras fötter, och tagit sin kläder på sig igen, och satt sig, sade han åter till dem: Veten I hvad jag eder gjort hafver?
13 Nangmih loh kai he saya neh boeipa la nan khue uh dae ka om van dongah balh na thui uh.
I kallen mig Mästare och Herre; och I sägen rätt; ty jag är ock så.
14 Te dongah kai boeipa neh saya loh nangmih kah kho te ka silh atah nangmih khaw khat neh khat kah kho te na silh uh ham a kuek.
Hafver nu jag, som är eder Herre och Mästare, tvagit edra fötter, så skolen I ock inbördes två hvarannars fötter.
15 Kai loh nangmih taengah ka saii bangla nangmih long khaw saii uh tila moeiboe pakhat nangmih kan paek coeng.
Jag hafver gifvit eder efterdömelse, att såsom jag gjorde eder, så skolen I ock göra.
16 Nangmih taengah rhep rhep ka thui, sal tah a boei lakah tanglue la, caeltueih khaw amah aka tueih lakah tanglue la a om moenih.
Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Tjenaren är icke förmer än hans herre; icke är heller sändabådet förmer än han, som honom sändt hafver.
17 He he na ming uh tih te rhoek te na vai uh atah yoethen la na om uh coeng.
Om I detta veten, salige ären I, om I det gören.
18 Nangmih boeih ham ka thui moenih a? Kamah loh ka tuek te ka ming. Tedae cacim te tah soep mai saeh. Ka buh aka ca loh kai taengah a khodil a taloeh coeng.
Icke talar jag om eder alla; jag vet hvilka jag hafver utkorat; men på det att Skriften skall varda fullkomnad: Den der äter bröd med mig, han trampade mig med sin fot.
19 A om hlanah nangmih kan ti nah coeng. Te daengah ni a om vaengah kai ni tila nan tangnah uh eh.
Nu säger jag eder det, förr än det sker, att, när det är skedt, skolen I tro att det är jag.
20 Nangmih taengah rhep rhep ka thui, khat khat ka tueih te aka doe long tah kai ni n'doe. Kai aka doe long khaw kai aka tueih te a doe,” a ti nah.
Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Hvilken som undfår dem jag sänder, han undfår mig; men hvilken som mig undfår, han undfår honom som mig sändt hafver.
21 Hekah he Jesuh loh a thui vaengah mueihla hinghuen doela a phong tih, “Nangmih taengah rhep rhep ka thui nangmih khuikah pakhat loh kai m'voeih ni,” a ti.
När Jesus hade detta sagt, vardt han bedröfvad i Andanom, och betygade, och sade: Sannerliga, sannerliga säger jag eder, att en af eder skall förråda mig.
22 U a thui khaw hnukbang rhoek tah ingang uh tih khat khat ah so uh thae.
Då sågo Lärjungarna hvar på annan, och voro tvehågse om hvem han talade.
23 A hnukbang rhoek khuikah pakhat tah Jesuh kah rhang dongah om tih a vael. Anih te Jesuh loh a lungnah.
Och var en af hans Lärjungar, som satt vid bordet intill Jesu bröst, den Jesus hade kär;
24 Anih te Simon Peter loh a mikhip tih, “A thui te u lam nim a pawk ve,” a ti nah.
Till honom vinkade Simon Petrus, att han fråga skulle, ho den var som han talade om.
25 Te phoeiah anih te Jesuh kah rhang dongah hangdang tangloeng tih, “Boeipa, unim?” a ti nah.
När han nu låg intill Jesu bröst, sade han till honom: Herre, hvilken äret?
26 Jesuh loh, “Anih tah kamat ka nuem vetih amah taengah ka paek ni,” a ti nah. Te dongah kamat te a nuem phoeiah a loh tih Simon capa Judas Iskariot te a paek.
Svarade Jesus: Den äret, som jag räcker det indoppade brödet. Och när han hade indroppat brödet, gaf han det Jude Simons Ischarioth;
27 Kamat nen mah anih te Satan loh a kun thil coeng. Te dongah Jesuh loh anih te, “Na saii te hat saii to,” a ti nah.
Och efter den betan for Satan in i honom. Så sade då Jesus till honom: Det du gör, gör snart.
28 A taengah a thui te aka vael rhoek loh ming pawh.
Men ingen af dem, som vid bordet såto, förstod, till hvad han sade honom det.
29 A ngen loh tangkacun te Judas loh a khoem dongah khotue ham a ngoe koi te lai ham neh khodaeng rhoek te khat khat paek ham te Jesuh loh anih a ti nah tila a poek uh.
Ty somlige mente, efter Judas hade pungen, att Jesus hade sagt honom: Köp hvad behof görs till högtidsdagen; eller, att han skulle gifva de fattiga något.
30 Te dongah anih loh vaidam kamat te a doe tih pahoi cet. Te vaengah khoyin la om.
När han då tagit hade den betan, gick han straxt ut; och det var natt.
31 A caeh tangloeng vaengah Jesuh loh, “Tahae ah hlang capa tah a thangpom vetih Pathen tah anih ah a thangpom ni.
Då han var utgången, sade Jesus: Nu är menniskones Son förklarad, och Gud är förklarad i honom.
32 Pathen te anih ah a thangpom atah Pathen long khaw amah dongah anih a thangpom ni. Te vaengah anih te tlek a thangpom ni.
Är nu Gud förklarad i honom, så skall ock Gud förklara honom i sig sjelfvom, och skall snart förklara honom.
33 Oingaih rhoek, nangmih taengah kolkalh tah ka om pueng vetih kai nan toem uh ni. Tedae Judah rhoek taengah, ‘Ka caeh nah te nam pha ham coeng thai pawh,’ ka ti nah vanbangla nangmih taengah khaw kan thui coeng.
Kära barn, jag är ännu en liten tid när eder; I skolen söka mig; och såsom jag sade Judomen: Dit jag går, kunnen I icke komma; så säger jag ock nu eder.
34 Khat neh khat lung uh thae tila nangmih olpaek a thai la kam paek. Nangmih kan lungnah vanbangla nangmih khaw khat neh khat lung uh thae ham.
Ett nytt bud gifver jag eder, att I älsken eder inbördes, såsom jag hafver älskat eder; på det I ock skolen älska eder inbördes.
35 Khat neh khat taengah lungnah na khueh uh atah te nen ni kai kah hnukbang la na om uh te boeih a ming uh eh,” a ti nah.
Deraf skola alle förstå, att I ären mine Lärjungar, om I hafven kärlek inbördes.
36 Amah te Simon Peter loh, “Boeipa, melam na caeh eh?” a ti nah. Jesuh loh, “Kai ka caeh nah te tahae ah nam vai uh thai mahpawh tedae hmailong ah nam vai uh bitni,” a ti nah.
Då sade Simon Petrus till honom: Herre, hvart går du? Svarade honom Jesus: Dit jag går, kan du nu icke följa mig; men härefter skall du följa.
37 Peter loh, “Boeipa, balae tih tahae ah nang kam vai uh thai pawt eh? Nang ham ka hinglu te ka voeih ni,” a ti nah.
Sade Petrus till honom: Herre, hvi kan jag icke nu följa dig? Mitt lif vill jag låta för dig.
38 Jesuh loh, “Kai ham na hinglu te na voeih mai ni? Nang taengah rhep rhep ka thui, kai voei thum nan hnoel hlan atah ai khong loengloeng mahpawh,” a ti nah.
Jesus svarade honom: Skulle du låta ditt lif för mig? Sannerliga, sannerliga säger jag dig: Hanen skall icke gala, förr än du hafver tre resor nekat mig.
