Joba 8

1 Shuhi Bildad loh a doo tih,

Då svarade Bildad af Suah, och sade:

2 “He he me hil nim na thui ve? Na ka kah ol tah khohli bangla khuet coeng.

Huru länge vill du sådana tala, och låta dins muns tal hafva ett sådant högmod?

3 Pathen loh tiktamnah he a khun sak tih Tlungthang loh duengnah te a khun sak mai a?

Menar du, att Gud dömmer orätt; eller den Allsmägtige skall vrida rätten?

4 Na ca rhoek te anih taengah a tholh vaengah amih te amamih kah boekoek kut dongla a tueih.

Om dine söner hafva syndat för honom, så hafver han förkastat dem för deras missgernings skull.

5 Namah loh Pathen te na toem tih Tlungthang te na hloep mak atah,

Men om du i tid gifver dig in till Gud, och beder den Allsmägtiga;

6 Na cil tih na thuem koinih nang yueng la haenghang vetih na duengnah rhamtlim te n'thuung pataeng pawn ni.

Och om du äst ren och from, så varder han uppvakandes till dig, och varder åter upprättandes boningen för dina rättfärdighets skull;

7 Na tongnah te a yiit om cakhaw na hmailong te muep rhoeng ni.

Och der du tillförene hafver haft litet, skall det härefter ganska mycket förökas.

8 Lamhma kah cadil taengah dawt laeh lamtah a napa rhoek khenah te soepsoei laeh.

Ty fråga de slägter, som i förtiden varit hafva, och tag dig före att fråga deras fäder;

9 Mamih loh n'hlaem paek kah long khaw m'ming uh moenih, mamih kah khohnin diklai dongkah mueihlip banghui ni.

Ty vi äre såsom i går komne, och vete intet; vårt lif är en skugge på jordene.

10 Amih te na thuinuet pawt tih a, nang taengah a thui vetih amih kah lungbuei lamloh olthui te a khueh eh?

De skola lära dig, och säga dig det, och gifva sitt tal före utaf sitt hjerta.

11 Nongtui pawt ah talik thawn tih tui om mueh ah capu rhoeng a?

Icke kan säfvet växa, utan det står i vätsko; eller gräs växa utan vatten.

12 Te te a duei pueng ah a hlaek pawt akhaw sulrham boeih hmai ah rhae coeng.

Eljest, medan det än står i blomster, förr än det afhugget varder, förtorkas det, förr än man hö bergar.

13 Pathen aka hnilh boeih kah caehlong neh lailak kah ngaiuepnah tah bing tangloeng.

Så går allom dem som förgäta Gud, och de skrymtares hopp varder förtappadt;

14 A uepnah neh a pangtungnah bumba im te khaw bawtboeng.

Ty hans tröst blifver omintet, och hans hopp såsom ett dvergsnät.

15 A im dongah hangdang dae pai thai pawh. Te te a kuel dae thoo pawh.

Han förlåter sig på sitt hus, och skall dock icke, bestå; han skall hålla sig derintill, och dock icke beständig blifva.

16 Anih te khosae li ah thingsup tih a dum ah a dawn sai.

Det grönskas väl förr än solen kommer, och qvistar växa uti dess örtagård;

17 A yung loh lungkuk dongah a ven tih lungto im te a hmuh.

Dess säd står tjock vid källor, och dess hus på stenar.

18 Te te a hmuen lamloh a phuk van vaengah, “Nang kam hmu moenih,” anih te a namnah.

Men när han uppsluker honom af sitt rum, ställer han sig emot honom, såsom han kände honom intet.

19 He he a longpuei kah omthennah coeng koinih laipi tloe lamloh a poe uh khaming.

Si, detta är fröjden i dess väsende; och annor växa upp igen af stoftet.

20 Pathen loh cuemthuek hnawt ngawn pawt tih thaehuet kut te a moem moenih.

Derföre, si, att Gud icke förkastar de goda, och icke uppehåller de ondas hand;

21 Na ka dongah nueihbu neh na hmui dongah tamlung bae.

Tilldess din mun varder full med löje, och dine läppar fulle med fröjd.

22 Na lunguet rhoek loh yahpohnah a bai uh vetih halang kah dap tah om mahpawh,” a ti.

Men de, som dig hata, skola komma på skam, och de ogudaktigas boning skall icke blifva beståndandes.