Joba 6
1 Job loh a doo tih,
Då tog Job till orda och sade:
2 Ka konoinah ka thuek, ka thuek vetih ka talnah he cooi dongah ka tloeng rhenten koinih.
Ack att min grämelse bleve vägd och min olycka lagd jämte den på vågen!
3 Tuitunli kah laivin lakah n'nan ngawn coeng. Te dongah ka ol he lawn coeng.
Se, tyngre är den nu än havets sand, därför kan jag icke styra mina ord.
4 Tlungthang thaltang dongah a sue te ka khuiah ka mueihla loh a mam. Pathen kah hihhamnah loh kai taengah rhong a pai.
Ty den Allsmäktiges pilar hava träffat mig, och min ande indricker deras gift; ja, förskräckelser ifrån Gud ställa sig upp mot mig.
5 Kohong marhang khaw baelhing soah pang tih, vaito te a kamvuelh soah rhung bal nim?
Icke skriar vildåsnan, när hon har friskt gräs, icke råmar oxen, då han står vid sitt foder?
6 Lungkaeh om kolla ankak a caak tih aiduei dakda dongah a hlihlim om aya?
Men vem vill äta den mat som ej har smak eller sälta, och vem finner behag i slemörtens saft?
7 Amih te ka hinglu loh ben ham a aal tih ka buh khaw kolet la om.
Så vägrar nu min själ att komma vid detta, det är för mig en vämjelig spis.
8 Ka huithuinah he ulong m'paek vetih a thoeng eh? Tedae ka ngaiuepnah he Pathen long ni m'paek eh?
Ack att min bön bleve hörd, och att Gud ville uppfylla mitt hopp!
9 Pathen he mulmet vetih kai he m'phop, a kut a hlam vetih kai m'mueluem mako.
O att det täcktes Gud att krossa mig, att räcka ut sin hand och avskära mitt liv!
10 Te vaengah kai ham hloephloeinah om dae lah sue. Te vaengah bungtloh khuiah ka uem mako. Hlangcim te ka phah pawt bangla n'lungma sak pawt mako.
Då funnes ännu för mig någon tröst, jag kunde då jubla, fastän plågad utan förskoning; jag har ju ej förnekat den Heliges ord.
11 Ka ngaiuep ham ka thadueng khaw menim? Ka hinglu ka hlawt ham ka hmailong khaw menim?
Huru stor är då min kraft, eftersom jag alltjämt bör hoppas? Och vad väntar mig för ände, eftersom jag skall vara tålig?
12 Ka thadueng he lungto thadueng nim? Ka saa he rhohumsen a?
Min kraft är väl ej såsom stenens, min kropp är väl icke av koppar?
13 Kai ham he kamah kah bomnah om ngawn pawt tih lungming cueihnah khaw kai lamloh a heh coeng.
Nej, förvisso gives ingen hjälp för mig, var utväg har blivit mig stängd.
14 Ngaidaeng loh tlungthang hinyahnah a hnoo vaengah pataeng a baerhoep taengkah sitlohnah a dang van.
Den förtvivlade borde ju röna barmhärtighet av sin vän, men se, man övergiver den Allsmäktiges fruktan,
15 Ka manuca rhoek khaw soklong bangla la hnukpoh tih sokca soklong bangla kak.
Mina bröder äro trolösa, de äro såsom regnbäckar, ja, lika bäckarnas rännilar, som snart sina ut,
16 Amih te vueltling loh a nu sak tih vuelsong a yut pah.
som väl kunna gå mörka av vinterns flöden, när snön har fallit och gömt sig i dem,
17 Kho a awlh vaengah a bae neh huu tih amah hmuen lamloh kak uh.
men som åter försvinna, när de träffas av hettan, och torka bort ifrån sin plats, då värmen kommer.
18 A caehlong longpuei a hoi uh tih hinghong la a caeh dongah milh uh.
Vägfarande där i trakten vika av till dem, men de finna allenast ödslighet och måste förgås.
19 Tema caehlong kah rhoek loh a paelki uh tih, Sheba lambong amih ham a lamtawn uh.
Temas vägfarande skådade dithän, Sabas köpmanståg hoppades på dem;
20 A pangtung uh dongah yak uh tih a taengla a pawk uh akhaw a hmai tal.
men de kommo på skam i sin förtröstan, de sågo sig gäckade, när de hade hunnit ditfram.
21 A taengah a hong la na om uh van coeng dongah rhihkoi na hmuh vaengah na rhih uh.
Ja, likaså ären I nu ingenting värda, handfallna stån I av förfäran och förskräckelse.
22 “Kai taengah m'pae uh lamtah na thadueng lamloh kai hamla kapbaih pae uh.
Har jag då begärt att I skolen giva mig gåvor, taga av edert gods för att lösa mig ut,
23 Rhal kut lamloh kai n'loeih sak lamtah hlanghaeng kut lamloh kai n'lat uh,” ka ti noek a?
att I skolen rädda mig undan min ovän, köpa mig fri ur våldsverkares hand?
24 Kai n'thuinuet lamtah ka ngam bitni. Metla ka palang khaw kai he m'ming sakuh.
Undervisen mig, så vill jag tiga, lären mig att förstå vari jag har farit vilse.
25 Balae tih hlang dueng ol rhap rhap a cal? Nangmih lamloh a tluung ham khaw balae a tluung?
Gott är förvisso uppriktigt tal, men tillrättavisning av eder, vad båtar den?
26 Olthui te tluung hamla na moeh uh nama? Ol khaw khohli bangla talsae mai pawn ni.
Haven I då i sinnet att hålla räfst med ord, och skall den förtvivlade få tala för vinden?
27 Cadah ham aisat hmulung na naan vetih na hui hamla na tael pah nim?
Då kasten I väl också lott om den faderlöse, då lären I väl köpslå om eder vän!
28 Tedae mulmet uh laeh, kai taengla mael uh. Nangmih maelhmai ah ka laithae nim?
Dock, må det nu täckas eder att akta på mig; icke vill jag ljuga eder mitt i ansiktet.
29 Mael uh laeh, dumlai la om uh boeh, mael uh laeh, koep mael uh laeh. Ka duengnah he a khuiah om.
Vänden om! Må sådan orätt icke ske; ja, vänden ännu om, ty min sak är rättfärdig!
30 Ka lai dongah dumlai om nim? Ka dang loh talnah yakming pawt maco.
Skulle väl orätt bo på min tunga, och min mun, skulle den ej förstå vad fördärvligt är?
