Joba 41
1 Leviathan te vaih neh na doek tih rhui neh a lai na yueh pah thai a?
Kan du draga upp Leviatan med krok och med en metrev betvinga hans tunga?
2 A hnarhong ah canghlong na hen thai tih mutlo hling neh a kam na toeh a?
Kan du sätta en sävhank i hans nos eller borra en hake genom hans käft?
3 Nang ham tah huithuinah loh puh vetih nang taengah a mongkawt la cal mai aya?
Menar du att han skall slösa på dig många böner eller tala till dig med mjuka ord?
4 Nang taengah paipi a saii vetih, anih te kumhal kah sal la na loh aya?
Att han skall vilja sluta fördrag med dig, så att du finge honom till din träl för alltid?
5 Anih te vaa bangla na luem puei vetih anih te na hula hamla na khih pa aya?
Kan du hava honom till leksak såsom en fågel och sätta honom i band åt dina tärnor?
6 Anih ham te thenpom rhoek tael uh thae vetih Kanaan laklo ah a paekboe uh aya?
Pläga fiskarlag köpslå om honom och stycka ut hans kropp mellan krämare?
7 A vin dongah palaphae neh, a lu dongah nga khohcung neh na bae sak thai a?
Kan du skjuta hans hud full med spjut och hans huvud med fiskharpuner?
8 Anih soah na kut tloeng lamtah poek laeh. Caemtloeknah khaw na koei voel mahpawh.
Ja, försök att bära hand på honom du skall minnas den striden och skall ej föra så mer.
9 A ngaiuepnah khaw a laithae ni te. A mueimae mah a hut tang aya?
Nej, den sådant vågar, hans hopp bliver sviket, han fälles till marken redan vid hans åsyn.
10 Anih a haeng ham khaw a muen aih bal moenih. Te dongah ka mikhmuh ah aka pai thai te unim?
Så oförvägen är ingen, att han törs reta denne. Vem vågar då sätta sig upp mot mig själv?
11 Kai n'doe bangla unim ka thuung eh? Vaan hmui kah boeih te kamah kah ni.
Vem har först givit mig något, som jag alltså bör betala igen? Mitt är ju allt vad som finnes under himmelen.
12 Amah ham bueng pawt tih a olsai neh thayung thamal ol khaw, a phu dongkah a sakthen khaw ka phah ni.
Jag vill ej höra upp att tala om hans lemmar, om huru väldig han är, och huru härligt han är danad.
13 A pueinak te a hmai la ulong a poelyoe pah. Kamrhui rhaepnit neh anih te ulong a paan?
Vem mäktar rycka av honom hans pansar? Vem vågar sig in mellan hans käkars par?
14 A maelhmai kah thohkhaih te ulong a ong eh? A no khaw mueirhih la pin om.
Hans gaps dörrar, vem vill öppna dem? Runtom hans tänder bor ju förskräckelse.
15 A lip photling a hoemnah khaw kutbuen neh a caek la a khaih.
Stolta sitta på honom sköldarnas rader; hopslutna äro de med fast försegling.
16 Khat te khat taengla tawn uh tih a laklo ah yilh khaw hue pawh.
Tätt fogar sig den ena intill den andra, icke en vindfläkt tränger in mellan dem.
17 Hlang he a manuca taengah balak tih a tuuk uh daengah ni a pam uh pawh.
Var och en håller ihop med den nästa, de gripa in i varandra och skiljas ej åt.
18 A ikthi loh vangnah a thangthen tih a mik khaw mincang khosaeng banghui ni.
När han fnyser, strålar det av ljus; hans blickar äro såsom morgonrodnadens ögonbryn.
19 A ka lamkah hmaithoi thoeng tih hmai hli coe.
Bloss fara ut ur hans gap, eldgnistor springa fram därur.
20 A hnarhong lamkah hmaikhu khaw voh neh canghlong a yawn bangla thoeng.
Från hans näsborrar utgår rök såsom ur en sjudande panna på bränslet.
21 A hinglu loh hmai-alh a tak sak tih a ka lamloh hmaihluei thoeng.
Hans andedräkt framgnistrar eldkol, och lågor bryta fram ur hans gap.
22 A rhawn ah a sarhi naeh tih a mikhmuh ah rhihnah loh malawk.
På hans hals har kraften sin boning, och framför honom stapplar försagdhet.
23 A saa laep te a pum dongah malh kap tih khok pawh.
Själva det veka på hans buk är ett stadigt fogverk, det sitter orubbligt, såsom gjutet på honom.
24 A lungbuei te lungto bangla ning tih a dangkah phaklung bangla ning.
Hans hjärta är fast såsom sten, fast såsom bottenstenen i kvarnen.
25 A boeimang vaengah tah tholh pocinah khui lamloh Pathen taengah bakuep uh.
När han reser sig, bäva hjältar, av ångest mista de all sans.
26 Anih aka kae cunghang neh caai khaw, lungsong neh caempho khaw a thoh moenih.
Angripes han med ett svärd, så håller det ej stånd, ej heller spjut eller pil eller pansar.
27 Thi te cangkong bangla, rhohum khaw keet thing bangla a poek.
Han aktar järn såsom halm och koppar såsom murket trä.
28 Liva capa loh anih a yong sak moenih. Payai lungto pataeng anih taengah tah divawt la poeh.
Bågskott skrämma honom ej bort, slungstenar förvandlas för honom till strå;
29 Caemboh te divawt bangla a poek tih soe kah hinghuennah te a nueih thil.
ja, stridsklubbor aktar han såsom strå, han ler åt rasslet av lansar.
30 A hmui ah paikaek paihat la om dae tangnong soah sui a hnil.
På sin buk bär han skarpa eggar, spår såsom av en tröskvagn ristar han i dyn.
31 A laedil te am bangla a tlawk sak tih tuitunli te anhoi bangla a khueh.
Han gör djupet sjudande som en gryta, likt en salvokokares kittel förvandlar han vattnet.
32 A hnukah a hawn a phi sak tih tuidung khaw sampok bangla a poek.
Bakom honom strålar vägen av ljus, djupet synes bära silverhår.
33 Paepnah om kolla a saii dongah laipi dongah anih aka tluk a om moenih.
Ja, på jorden finnes intet som är honom likt, otillgänglig för fruktan skapades han.
34 Aka sang boeih te a hmuh. Amah tah hlang oek koca boeih sokah manghai ni,” a ti nah.
På allt vad högt är ser han med förakt, konung är han över alla stolta vilddjur.
