Joba 41
1 Leviathan te vaih neh na doek tih rhui neh a lai na yueh pah thai a?
Kan du draga Leviathan med en krok, och fatta hans tungo med ett snöre?
2 A hnarhong ah canghlong na hen thai tih mutlo hling neh a kam na toeh a?
Kan du sätta honom en ring i näsona, och borra honom hans kindben igenom med en syl?
3 Nang ham tah huithuinah loh puh vetih nang taengah a mongkawt la cal mai aya?
Menar du, att han skall mycket bedjas före, eller smeka dig?
4 Nang taengah paipi a saii vetih, anih te kumhal kah sal la na loh aya?
Menar du, att du kan göra ett förbund med honom, att du må hafva honom till en träl evinnerliga?
5 Anih te vaa bangla na luem puei vetih anih te na hula hamla na khih pa aya?
Kan du spela med honom såsom med en fogel; eller binda honom dinom pigom?
6 Anih ham te thenpom rhoek tael uh thae vetih Kanaan laklo ah a paekboe uh aya?
Menar du, att sällskapet skola skära honom sönder, att han blifver utdelad ibland köpmännerna?
7 A vin dongah palaphae neh, a lu dongah nga khohcung neh na bae sak thai a?
Kan du fylla ena not med hans hud, och någon fiskaryssjo med hans hufvud?
8 Anih soah na kut tloeng lamtah poek laeh. Caemtloeknah khaw na koei voel mahpawh.
När du kommer dina hand vid honom, så kom ihåg, att det en strid är, den du icke uthålla kan.
9 A ngaiuepnah khaw a laithae ni te. A mueimae mah a hut tang aya?
Si, hans hopp skall fela honom, och han skall uppenbarligen fördrifven varda.
10 Anih a haeng ham khaw a muen aih bal moenih. Te dongah ka mikhmuh ah aka pai thai te unim?
Ingen är så dristig, att han honom uppväcka tör. Ho är då den, som för mig bestå kan?
11 Kai n'doe bangla unim ka thuung eh? Vaan hmui kah boeih te kamah kah ni.
Ho hafver något gifvit mig tillförene, att jag må honom det vedergälla? Mitt är allt det under hela himmelen är.
12 Amah ham bueng pawt tih a olsai neh thayung thamal ol khaw, a phu dongkah a sakthen khaw ka phah ni.
Jag vill icke förtiga hans kraft; ej heller hans magt, eller huru välskapad han är.
13 A pueinak te a hmai la ulong a poelyoe pah. Kamrhui rhaepnit neh anih te ulong a paan?
Ho kan upptäcka honom hans kläde? Eller ho tör vågat, att fatta honom i tänderna?
14 A maelhmai kah thohkhaih te ulong a ong eh? A no khaw mueirhih la pin om.
Ho kan öppna hans anletes kindben? Förskräckeliga stå hans tänder allt omkring.
15 A lip photling a hoemnah khaw kutbuen neh a caek la a khaih.
Hans fjäll äro lika som sköldar, sammanfäste hvar i annan.
16 Khat te khat taengla tawn uh tih a laklo ah yilh khaw hue pawh.
Det ena hänger in i det andra, så att vädret icke går deremellan;
17 Hlang he a manuca taengah balak tih a tuuk uh daengah ni a pam uh pawh.
Det hänger hvar i annan, och hålla sig tillsammans, så att de icke kunna skiljas åt.
18 A ikthi loh vangnah a thangthen tih a mik khaw mincang khosaeng banghui ni.
Hans njusande är såsom ett glimmande ljus; hans ögon äro såsom morgonrodnans ögnahvarf.
19 A ka lamkah hmaithoi thoeng tih hmai hli coe.
Utaf hans mun fara bloss och eldbrandar.
20 A hnarhong lamkah hmaikhu khaw voh neh canghlong a yawn bangla thoeng.
Utaf hans näso går rök, såsom utaf heta grytor och kettlar.
21 A hinglu loh hmai-alh a tak sak tih a ka lamloh hmaihluei thoeng.
Hans ande är glödande kol, och utu hans mun går låge.
22 A rhawn ah a sarhi naeh tih a mikhmuh ah rhihnah loh malawk.
Han hafver en starkan hals, och det är honom lust, då han något förderfvar.
23 A saa laep te a pum dongah malh kap tih khok pawh.
Hans kötts ledamot hänga vid hvartannat; de äro faste i honom, att han icke rörd varder.
24 A lungbuei te lungto bangla ning tih a dangkah phaklung bangla ning.
Hans hjerta är hårdt såsom sten, och så fast som ett stycke af understenen i qvarnene.
25 A boeimang vaengah tah tholh pocinah khui lamloh Pathen taengah bakuep uh.
När han reser sig, förfära sig de starke; och när han får dem fatt, är der ingen nåde.
26 Anih aka kae cunghang neh caai khaw, lungsong neh caempho khaw a thoh moenih.
Om man vill till honom med svärd, så rörer han sig intet; eller med spets, skott och harnesk.
27 Thi te cangkong bangla, rhohum khaw keet thing bangla a poek.
Han aktar jern såsom strå, och koppar såsom ruttet trä.
28 Liva capa loh anih a yong sak moenih. Payai lungto pataeng anih taengah tah divawt la poeh.
Ingen skytte förjagar honom; slungostenar äro honom såsom agnar.
29 Caemboh te divawt bangla a poek tih soe kah hinghuennah te a nueih thil.
Hammaren aktar han såsom strå; han bespottar de bäfvande spetsar.
30 A hmui ah paikaek paihat la om dae tangnong soah sui a hnil.
Han kan ligga på skarpt grus; han lägger sig uppå det skarpt är, såsom på dyngo.
31 A laedil te am bangla a tlawk sak tih tuitunli te anhoi bangla a khueh.
Han gör, att djupa hafvet sjuder såsom en gryta, och rörer det ihop, såsom man blandar ena salvo.
32 A hnukah a hawn a phi sak tih tuidung khaw sampok bangla a poek.
Efter honom är vägen ljus; djupet aktar han såsom en gamlan gråhårotan.
33 Paepnah om kolla a saii dongah laipi dongah anih aka tluk a om moenih.
På jordene kan ingen liknas honom; han är gjord till att vara utan fruktan.
34 Aka sang boeih te a hmuh. Amah tah hlang oek koca boeih sokah manghai ni,” a ti nah.
Han föraktar allt det högt är; han är Konung öfver alla högmodiga.
