Joba 39
1 Thaelpang kah sathai a piil tue na ming tih sayuk a rhai na dawn a?
Kan du sätta tiden, när stengetterna skola kidla på bergen? Eller hafver du märkt, när hindarna gå hafvande?
2 Hla a cup la na tae tih a piil tue na ming a?
Hafver du räknat deras månader, när de fulle varda; eller vetst du tiden, när de skola föda?
3 A ca rhoek loh a koisu uh tih a huel daengah a bungtloh loh a hlah.
De böja sig, när de föda, och rifva sig, och låta ut sina ungar.
4 A ca a man uh te cangpai neh rhoeng tih a caeh uh phoeiah tah amih taengla mael uh pawh.
Deras ungar varda fete, och växa ute; de gå ut, och komma intet till dem igen.
5 Sayalh la kohong marhang aka hlah te unim? Laak lueng kah kuelrhui aka hlam te unim?
Ho hafver låtit vildåsnan så fri gå? Ho hafver vildåsnans band upplöst;
6 A im te kolken la, a dungtlungim te lungkaehlai la ka khueh.
Hvilkom jag markena till hus gifvit hafver, och öknena till boning?
7 Khorha kah hlangping te a lawn tih aka tueihno kah pang ol hnatun pawh.
Han gör lek af stadsbullret; plågarenas trug hörer han intet.
8 A luemnah tlang te a cawt tih sulhing boeih te a yoep.
Han ser efter bergen, der hans bet är, och söker hvar grönt är.
9 Cung loh nang taengah a thohtat hamla a huem vetih na kongduk dongah rhaeh aya?
Menar du, att enhörningen skall tjena dig, och skall blifva vid dina krubbo?
10 Cung te a rhuivaeh kong ah na pael vetih nang hnukah tuikol te a thoe aya?
Kan du binda honom oket uppå i dina fårar, så att han efter dig plog drager i dalomen?
11 A thadueng a len dongah a soah na pangtung vetih na thaphu te a taengah na hnoo aya?
Kan du förlåta dig på honom, deraf att han mycket förmår, och låta honom för dig arbeta?
12 Na cangti te a khuen, a khuen vetih na cangtilhmuen a coi ni tila te te na tangnah a?
Kan du betro honom, att han drager dig dina säd hem igen, och församlar henne i dina lado?
13 Kalaukva kah phae loh yoka cakhaw bungrho phaemul neh a dii aih nim.
Påfoglens vingar äro skönare än storkens, eller strutsfoglens vingar;
14 A duei te diklai dongah a hnoo tih laipi khuiah a awp.
Som sin ägg lägger i jordena, och låter heta jordena utkläcka dem.
15 A kho loh a hep te a hnilh tih kohong mulhing long khaw te te a til.
Han förgäter, att de måga varda trampade, och något vilddjur sönderslår dem.
16 A ca rhoek te amah kah pawt bangla a hit sak tih a poeyoek la a thaphu te birhihnah pawh.
Han är så hård emot sina ungar, likasom de icke voro hans; han aktar icke, att han arbetar fåfängt;
17 Pathen loh anih te cueihnah a hnilh sak tih a taengah yakmingnah tael pah pawh.
Ty Gud hafver förtagit honom visdom, och hafver intet förstånd gifvit honom.
18 Hmuensang la a phuel uh tue vaegah tah marhang neh a sokah aka ngol te a nueih thil.
På den tiden han reser sig, upphöjer han sig, och bespottar både häst och man.
19 Marhang taengah thayung thamal na paek a? A rhawn te a hnoo neh na thing pah a?
Kan du gifva hästenom kraft; eller kan du pryda hans hals med hans gnäggande?
20 Anih te kaisih bangla na pet sak a? A phit vaengkah mueithennah khaw mueirhih la poeh.
Kan du förfara honom såsom gräshoppor? Hvad förfärligit är, det är hans nos pris.
21 Tuikol te a phuet uh vaengah thadueng neh a ngaingaih lungpok haica doe hamla pawk.
Han rifver jordena, och är frimodig i sin starkhet; och drager ut emot den väpnada.
22 Rhihnah te a nueih thil tih a rhihyawp pawt dongah cunghang ha lamloh a mael moenih.
Han bespottar räddhågan, och förfäras intet; och flyr icke för svärd;
23 A taengah liva a khoek tih caai neh soe kaw hmaihluei la om.
Det ännu kogret emot honom skallrade, och glimmade både glafven och sköld.
24 Hinghuen neh khoponah neh diklai a coih tih tuki ol te tangnah pawh.
Han skälfver och rasar, och trampar jordena; och tror intet, att trummeten lyder.
25 Tuki te a rhoeh la, “Ahuei,” a ti nah tih caemtloek vaengkah mangpa khohum neh tamlung te a hla lamloh a huep.
När trummeten fast klingar, säger han huj; och känner lukten af stridene lång väg, Förstarnas rop och fröjd.
26 Nang kah yakmingnah dongah nim mutlo loh a phae a phuel tih a ding, a phae te tuithim la a phuel?
Flyger höken genom ditt förstånd, och utbreder sina vingar söderut?
27 Nang kah ka dongah atha te sang hang tih a bu a pomsang a?
Flyger örnen så högt af din befallning, att han gör sitt näste i höjdene?
28 Thaelpang ah kho a sak tih thaelpang hmuisum neh rhalvong ah khaw rhaeh ta.
I bergklippon bor han, och blifver i bergskrefvom, och i fast rum.
29 Te lamloh caak a thaih tih a hla lamkah te a mik loh a paelki.
Dädan af skådar han efter mat, och hans ögon se långt bort.
30 Te vaengah a vapuel, a vapuel loh thii a caep uh tih rhok om nah ah hnap om,” a ti nah.
Hans ungar supa blod, och hvar en åtel är, der är han.
