Joba 36
1 Elihu loh koep a cong tih,
Elihu talade ytterligare, och sade:
2 “Kamah taengah bet m'bulbo uh lamtah nangmih te olthui khaw Pathen yueng la koep kan thui eh.
Töfva ännu litet, jag vill visa dig det; ty jag hafver ännu på Guds vägnar något säga.
3 Ka poeknah he khohla lamloh kam phueih tih duengnah he kai aka saii ham ni ka khueh.
Jag vill hemta mitt förstånd fjerranefter, och bevisa, att min skapare är rättvis.
4 Ka olthui he a honghi pawt dongah nang taengkah lungming khaw a cuemthuek ham tueng pai.
Mitt tal skall utan tvifvel intet falskt vara; mitt förstånd skall utan fel vara för dig.
5 Pathen tah khuet tih lungbuei thadueng a khuet te a sit moenih ne.
Si, Gud förkastar icke de mägtiga; ty han är ock mägtig af hjertans kraft.
6 Halang te hlun pawt tih mangdaeng te tiktamnah la a paek.
Den ogudaktiga bevarar han icke; utan hjelper den arma till rätta.
7 A mik te hlangdueng taeng lamloh khap pawt tih manghai rhoek te ngolkhoel dongah a ngol sak. Te phoeiah amih a yoeyah la a thuung tih a sang sak.
Han vänder icke sin ögon ifrå den rättfärdiga; och Konungarna låter han sitta på stolenom i evig tid, att de höge blifva.
8 Tedae hmaipom neh pin uh tih phacip phabaem rhuihet neh a tuuk uh atah,
Och om fångar ligga i bojor, och bundne med tåg jämmerliga,
9 Amih kah bisai neh a boekoeknah dongah a len uh te khaw amih taengah a thui pah.
Så gifver han dem tillkänna hvad de gjort hafva; och deras odygd, att de hafva brukat våld;
10 Thuituennah hamla amih hna te a vueh pah tih boethae lamloh mael hamla a thui pah.
Och öppnar dem örat till tuktan, och säger dem, att de skola omvända sig ifrå det orätt är.
11 A hnatun uh tih tho a thueng koinih a khohnin then neh thok tih a kum te a naepnoi la boeih.
Om de höra och tjena honom, så skola de i godom dagom gamle varda, och lefva med lust.
12 Tedae a hnatun uh pawt atah pumcumnah neh a paan uh vetih mingnah aka tal bangla pal uh ni.
Höra de icke, så skola de falla för svärd, och förgås förr än de varda det varse.
13 Lungbuei lailak rhoek loh thintoek a khueh uh tih amih a khih vaengah pataeng bomnah bih pawh.
De skrymtare, när vreden kommer uppå dem, ropa de intet, när de fångne ligga;
14 Amih hinglu te camoe la, a hingnah khaw hlanghalh lakli ah duek.
Så skall deras själ dö med qval, och deras lif ibland bolare.
15 A phacip phabaem vaengah mangdaeng khaw a pumcum sak tih a hna te nennah neh a toeh.
Men den arma skall han, hjelpa utu hans armod, och öppnar dem arma örat i bedröfvelsen.
16 Rhal ka lamloh hmuenka la nang m'poh. Te lam te mangdaeng mangtok om pawt tih na caboei dongkah mongnah maehhloi ngang.
Han skall taga dig utur ångestens vida mun, den ingen botten hafver, och ditt bord skall hafva ro, uppfyldt med allt godt.
17 Halang kah dumlai khaw na cung sak tih dumlai neh laitloeknah loh m'moep.
Men du gör de ogudaktigas sak godan, så att deras sak och rätt blifver behållen.
18 Kosi loh nang te boeinah neh m'vuet ve ne. Te dongah tlansum cungkuem loh nang m'phaelh boel.
Se till, om icke otålighet hafver rört dig i qvalena; eller stora gåfvor icke hafva böjt dig.
19 Rhal khuiah pawt khaw, na bombihnah neh thadueng, thayung boeih loh m'khoembael aya?
Menar du, att din väldighet skall bestå kunna utan bedröfvelse; eller eljest någon starkhet eller förmåga?
20 A hmuikah pilnam a khum sak ham khoyin khaw hloem aih boeh.
Du torf icke begära nattena till att öfverfalla menniskorna i deras rum.
21 Ngaithuen, boethae taengla mael boeh. Te te phacip phabaem lakah te na tuek coeng te.
Vakta dig, och vänd dig icke till det orätt är, såsom du för jämmers skull dig företagit hafver.
22 Pathen tah amah thadueng neh thaphoh uh coeng ke. Amah bangla unim aka saya?
Si, Gud är för hög i sine kraft; ho är en lagförare såsom han är?
23 Anih ham a longpuei te u long nim a tae pah tih u long nim, 'Dumlai na saii,’ a ti nah.
Ho vill hemsöka öfver honom hans väg? Och ho vill säga till honom: Du gör orätt?
24 Amah kah bisai na rhoeng sak ham te poek. Te ni hlang rhoek loh a hlai uh.
Tänk uppå, att du intet vetst hans verk, såsom menniskorna sjunga.
25 Hlang boeih loh te te a hmuh uh tih hlanghing loh khohla lamkah a paelki.
Ty alla menniskor se det, menniskorna se det fjerran.
26 Pathen tah a len dongah a kum tarhing te m'ming uh lek pawt tih khenah lek pawh.
Si, Gud är stor och okänd; hans åratal kan ingen utfråga.
27 Tui dongkah aangpi a yoek tih khotlan te a tuihu lamloh a ciil.
Han gör vattnet till små droppar, och drifver sina skyar samman till regn;
28 Khomong khaw cip tih hlang soah muep pha.
Så att skyarna flyta, och drypa fast uppå menniskorna.
29 Khomai maiyan neh a dungtlungim kah pang ol a yakming mai ngawn.
Då han tager sig före att skingra sina skyar, och tager sitt täckelse bort;
30 A vangnah loh a taengah a kah tih tuitunli yung duela a khuk.
Si, så utbreder han sitt ljus öfver dem, och öfvertäcker hafvet, dädan de komma.
31 Te nen te pilnam taengah lai a tloek tih a yet taengah caak a paek.
Ty dermed dömer han folket, och gifver dem mat tillfyllest.
32 A kut dongkah vangnah loh a khuk tih phek a cuuk ham khaw te te a uen.
Han håller händerna före, och betäcker ljuset, och bjuder thy, att det skall igenkomma.
33 A khohum loh amah kawng te a doek tih boiva pataeng thintoek neh cet.
Om det samma förkunnar hans herde, och hans boskap om skyn.
