Joba 33
1 Job, ka olthui hnatun dae lamtah ka ol boeih he hnakaeng thil laeh.
Men hör nu, Job, mina ord, och lyssna till allt vad jag vill säga.
2 Ka ka ong coeng he. Ka ka khuikah ka lai loh a thui.
Se, jag upplåter nu mina läppar, min tunga tager till orda i min mun.
3 Ka ol he ka lungbuei dueng lamkah tih ka hmuilai kah mingnah loh cimphan la a thui.
Ur ett redbart hjärta framgår mitt tal, och vad mina läppar förstå säga de ärligt ut.
4 Pathen Mueihla loh kai n'saii tih Tlungthang kah hiil loh kai n'hing sak.
Guds ande är det som har gjort mig, den Allsmäktiges fläkt beskär mig liv.
5 Kai thuung hamla na coeng mak atah tawn uh lamtah ka mikhmuh ah pai laeh.
Om du förmår, så må du nu svara mig; red dig till strid mot mig, träd fram.
6 Pathen taengah kai he nang ka bangla ka om tih kai khaw dikpo lamkah ni m'pet.
Se, jag är likställd med dig inför Gud, jag är danad av en nypa ler, också jag.
7 Kai he mueirhih moenih nang n'let sak mako. Ka kut long khaw nang n'nan thil mahpawh.
Ja, fruktan för mig behöver ej förskräcka dig, ej heller kan min myndighet trycka dig ned.
8 Tedae ka hna ah na thui tih olthui ol khaw ka yaak.
Men nu sade du så inför mina öron, så ljödo de ord jag hörde:
9 “Ka cil tih boekoek ka khueh moenih. Ka caih tih kai taengah thaesainah om moenih.
"Ren är jag och fri ifrån överträdelse, oskyldig är jag och utan missgärning;
10 Te cakhaw kai taengkah noihhainah a hmuh vaengah kai amah kah thunkha bangla a moeh.
men se, han finner på sak mot mig, han aktar mig såsom sin fiende.
11 Ka kho he hloong dongah a buen tih ka caehlong boeih a dawn,” na ti.
Han sätter mina fötter i stocken, vaktar på alla mina vägar."
12 Tedae na tang moenih he. Pathen he hlanghing lakah a len dongah nang te kan doo.
Nej, häri har du orätt, svarar jag dig. Gud är ju förmer än en människa.
13 Balae tih amah te na ho. A ol te boeih n'doo moenih ta.
Huru kan du gå till rätta med honom, såsom gåve han aldrig svar i sin sak?
14 Pathen loh pakhat la a thui dae a hmuhming pawt atah hnavoei la a thui.
Både på ett sätt och på två talar Gud, om man också ej aktar därpå.
15 Ih loh hlang a hnah vaengkah khoyin olphong mueimang ah khaw, thingkong dongkah a ngam vaengah khaw,
I drömmen, i nattens syn, när sömnen har fallit tung över människorna och de vila i slummer på sitt läger,
16 Hlang hna te a khui sak tih amih kah rhalrhingnah neh a daeng pah.
då öppnar han människornas öron och sätter inseglet på sina varningar till dem,
17 Hlang loh a khoboe lamkah a nong sak tih hlang lamkah koevoeinah a khuk pah.
när han vill avvända någon från en ogärning eller hålla högmodet borta ifrån en människa.
18 A hinglu te vaam khui lamloh, a hingnah te pumcumnah loh a paan khui lamkah a hoeptlang.
Så bevarar han hennes själ från graven och hennes liv ifrån att förgås genom vapen.
19 A thingkong dongah nganboh neh a tluung tih tuituknah loh a rhuhrhong boeih te phat a thuek pah.
Hon bliver ock agad genom plågor på sitt läger och genom ständig oro, allt intill benen.
20 A hingnah loh buh te khaw a hinglu loh hoehhamnah maeh khaw a lawt pah.
Hennes sinne får leda vid maten, och hennes själ vid den föda hon älskade.
21 A saa te caphoei cuk bangla mueihmuh ah a khah tih a rhuh a hmuh pawt khaw a ming sak.
Hennes hull förtvinar, till dess intet är att se, ja, hennes ben täras bort intill osynlighet.
22 A hinglu loh vaam khuila, a hingnah te aka duek rhoek taengla pawk.
Så nalkas hennes själ till graven och hennes liv hän till dödens makter.
23 Anih kah duengnah te hlang taengah aka puen la thawngkhat lamkah pakhat ngawn tah amah taengah puencawn oldoe om khaming.
Men om en ängel då finnes, som vakar över henne, en medlare, någon enda av de tusen, och denne får lära människan hennes plikt,
24 Te dongah anih te a rhen mai vetih, 'Tlansum ka dang tih hlan kah aka suntla khui lamloh anih he doek laeh,’ ti mai koinih.
då förbarmar Gud sig över henne och säger; "Fräls henne, så att hon slipper fara ned i graven; lösepenningen har jag nu fått."
25 A saa te camoe bangla noe vetih a cacawn tue vaengkah bangla saibawn suidae.
Hennes kropp får då ny ungdomskraft, hon bliver åter såsom under sin styrkas dagar.
26 Pathen taengah a thangthui vanbangla anih te a moeithen ta. A maelhmai te tamlung neh a hmuh vaengah tah anih te hlanghing taengah duengnah neh a mael sak.
När hon då beder till Gud, är han henne nådig och låter henne se sitt ansikte med jubel; han giver så den mannen hans rättfärdighet åter.
27 Hlang rhoek taengla a mae tih, “Ka tholh tih a thuem te a paihaeh sak dae kai taengah n'yook sak moenih.
Så får denne då sjunga inför människorna och säga: "Väl syndade jag, och väl kränkte jag rätten, dock vederfors mig ej vad jag hade förskyllt;
28 Kamah hinglu, hinglu van tah hlan a paan khui lamloh a lat. Te dongah ka hingnah neh a hingnah loh vangnah te hmu saeh.
ty han förlossade min själ, så att den undslapp graven, och mitt liv får nu med lust skåda ljuset."
29 He boeih he Pathen loh hlang taengah voei nit voei thum a saii ne.
Se, detta allt kommer Gud åstad, både två gånger och tre, för den mannen,
30 Hlan khui lamkah a hinglu te hingnah khosae neh tue hamla a mael sak.
till att rädda hans själ från graven, så att han får njuta av de levandes ljus.
31 Job nang hnatung lamtah kai ol he hnatun. Hilphah lamtah kai loh kan thui eh.
Akta nu härpå, du Job, och hör mig; tig, så att jag får tala.
32 Kai nan thuung ham ol a om atah thui lah. Nang tang sak ham ka ngaih dongah ni.
Dock, har du något att säga, så svara mig; tala, ty gärna gåve jag dig rätt.
33 Kai taengkah he na hnatun pawt atah hilphah lamtah nang te cueihnah kan cang sak bitni,” a ti nah.
Varom icke, så är det du som må höra på mig; du må tiga, så att jag får lära dig vishet.
