Joba 15
1 Te phoeiah Temani Eliphaz loh a doo.
Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:
2 Te vaengah, “Aka cueih loh khohli mingnah neh a doo vetih a bung ah kanghawn a hah sak aya?
Skall en vis man tala så i vädret och fylla upp sitt bröst med östanvind?
3 A taengah hmaiben pawt tih a hoeikhang pawh olthui te ol neh a tluung aya?
Skall han försvara sin sak med haltlöst tal, med ord som ingenting bevisa?
4 Nang aisat, hinyahnah na muei sak tih Pathen mikhmuh kah thuepnah khaw na bim.
Än mer, du gör gudsfruktan om intet och kommer med klagolåt inför Gud.
5 Na ka loh namah kathaesainah a cang tih thaai ol na coelh.
Ty din ondska lägger dig orden i munnen, och ditt behag står till illfundigt tal.
6 Na ka loh nang m'boe sak tih kai long moenih. Na hmuilai long ni namah te n'doo.
Så dömes du nu skyldig av din mun, ej av mig, dina egna läppar vittna emot dig.
7 Hlang lamhma la n'sak tih som a om hlan lamloh n'yom coeng a?
Var du den första människa som föddes, och fick du liv, förrän höjderna funnos?
8 Pathen kah baecenol te na yaak tih namah hamla cueihnah na buem a?
Blev du åhörare i Guds hemliga råd och fick så visheten i ditt våld?
9 Ka ming uh pawt te metlam na ming tih kaimih taengah amah a om pawt khaw na yakming?
Vad vet du då, som vi icke veta? Vad förstår du, som ej är oss kunnigt?
10 Sampok khaw, mamih taengkah patong khaw na pa lakah a khohnin khuet coeng ta.
Gråhårsman och åldring finnes också bland oss, ja, en som övergår din fader i ålder.
11 Pathen loh hloephloeinah neh na taengah dikdik a cal ol nang hamla vawt a?
Försmår du den tröst som Gud har att bjuda, och det ord som i saktmod talas med dig?
12 Balae tih na lungbuei na a khuen? Balae tih na mik loh a mikmuelh?
Vart föres du hän av ditt sinne, och varför välva dina ögon så,
13 Na thintoek te Pathen taengla na hooi tih na ka lamloh ol na tha.
i det du vänder ditt raseri mot Gud och öser ut ord ur din mun?
14 Huta kah a sak te mebang hlanghing nim aka cim tih aka tang te?
Vad är en människa, att hon skulle vara ren? Vad en av kvinna född, att han skulle vara rättfärdig?
15 A hlangcim khuikah a hlangcim koek pataeng tangnah pawt tih vaan pataeng amah mikhmuh ah a cil moenih.
Se, ej ens på sina heliga kan han förlita sig, och himlarna äro icke rena inför hans ögon;
16 Tui bangla dumlai aka mam hlang, a tueilaeh neh a rhonging aisat a.
huru mycket mindre då den som är ond och fördärvad, den man som läskar sig med orättfärdighet såsom med vatten!
17 Nang taengah kan thui eh kai ol he hnatun dae. Ka hmuh te kan tae eh.
Jag vill kungöra dig något, så hör nu mig; det som jag har skådat vill jag förtälja,
18 Te te hlangcueih rhoek loh a thui uh tih a napa rhoek taeng lamloh a phah uh moenih.
vad visa män hava gjort kunnigt, lagt fram såsom ett arv ifrån sina fäder,
19 Amih te amamih bueng ham khohmuen a paek vaengah amih lakli ah kholong a nuen sak moenih.
ifrån dem som allena fingo landet till gåva, och bland vilka ingen främling ännu hade trängt in:
20 Halang tah hnin takuem amah kilkul tih hlanghaeng ham a kum tarhing la khoem uh.
Den ogudaktige har ångest i alla sina dagar, under de år, helt få, som beskäras en våldsverkare.
21 Ngaimongnah khuiah pataeng anih aka rhoelrhak ham a hna ah birhihnah ol a pawk pah.
Skräckröster ljuda i hans öron; när han är som tryggast, kommer förhärjaren över honom.
22 Hmaisuep lamloh mael ham tangnah pawt tih rhaltawt long khaw amah cunghang te dongah tawt uh.
Han har intet hopp om räddning ur mörkret, ty svärdet lurar på honom.
23 Buh hamla amah poeng tih a kut ah hmaisuep khohnin bangla a tawn te metlam a ming eh?
Såsom flykting söker han sitt bröd: var är det? Han förnimmer att mörkrets dag är för handen.
24 Anih te rhal loh a let sak tih caem dongah a coekcoe la aka om manghai bangla khobing loh anih te a khulae.
Ångest och trångmål förskräcka honom, han nedslås av dem såsom av en stridsrustad konung.
25 Pathen taengah a kut a thueng tih Tlungthang taengah phuel uh.
Ty mot Gud räckte han ut sin hand, och mot den Allsmäktige förhävde han sig;
26 A rhawn kah uen a thah la a taengah a photling a yong puei.
han stormade mot honom med trotsig hals, med sina sköldars ryggar i sluten hop;
27 A maelhmai te a tha neh a khuk tih a uen duela bungkawt laep.
han höljde sitt ansikte med fetma och samlade hull på sin länd;
28 Tedae khopuei khosa khaw a im ding te lungkuk la a phaek uh tih a khuiah khosa uh pawh.
han bosatte sig i städer, dömda till förstöring, i hus som ej fingo bebos, ty till stenhopar voro de bestämda.
29 Boei pawt vetih a thadueng khaw pai mahpawh. Amih kah khohrhang loh diklai ah pungtai mahpawh.
Därför bliver han ej rik, och hans gods består ej, hans skördar luta ej tunga mot jorden.
30 Hmaisuep lamloh nong thai mahpawh. A dawn te hmairhong loh a hae vetih a ka dongkah yilh loh a khoe ni.
Han kan icke undslippa mörkret; hans telningar skola förtorka av hetta, och själv skall han förgås genom Guds muns anda.
31 A poeyoek dongah tangnah boel saeh lamtah a poeyoek dongah khohmang boel saeh. A hnothung khaw a poeyoek lamni a om eh.
I sin förvillelse må han ej lita på vad fåfängligt är, ty fåfänglighet måste bliva hans lön.
32 A khohnin loh cup pawt vetih a rhophoe khaw hing mahpawh.
I förtid skall hans mått varda fyllt, och hans krona skall ej grönska mer.
33 Misur a thaihkang bangla hul vetih olive rhaipai bangla rhul ni.
Han bliver lik ett vinträd som i förtid mister sina druvor, lik ett olivträd som fäller sina blommor.
34 Lailak kah hlangboel tah pumhong la om vetih kapbaih kah dap tah hmai loh a hlawp ni.
Ty den gudlöses hus förbliver ofruktsamt, såsom eld förtär hyddor där mutor tagas.
35 thakthaenah la vawn tih boethae a sak. A bungko khaw hlangthai palat cuen,” a ti nah.
Man går havande med olycka och föder fördärv; den livsfrukt man alstrar är ett sviket hopp.
