Joba 15
1 Te phoeiah Temani Eliphaz loh a doo.
Då svarade Eliphas af Thema, och sade:
2 Te vaengah, “Aka cueih loh khohli mingnah neh a doo vetih, a bung ah kanghawn a hah sak aya?
Skall en vis man tala så i vädret, och uppfylla sin buk med väder?
3 A taengah hmaiben pawt tih, a hoeikhang pawh olthui te ol neh a tluung aya?
Du straffar med onyttigom ordom, och ditt tal kommer intet till gagns.
4 Nang aisat, hinyahnah na muei sak tih, Pathen mikhmuh kah thuepnah khaw na bim.
Du hafver bortkastat räddhågan, och talar förakteliga för Gudi;
5 Na ka loh namah kah thaesainah a cang tih thaai ol na coelh.
Ty så lärer din ondska din mun, och du hafver utvalt ena skalkatungo.
6 Na ka loh nang m'boe sak tih kai long moenih. Na hmuilai long ni namah te n'doo.
Din mun skall fördöma dig, och icke jag; dina läppar skola svara dig.
7 Hlang lamhma la n'sak tih som a om hlan lamloh n'yom coeng a?
Äst du den första menniska, som född är? Äst du för all berg aflader?
8 Pathen kah baecenol te na yaak tih namah hamla cueihnah na buem a?
Hafver du hört Guds hemliga råd? Och är sjelfva visdomen ringare än du?
9 Ka ming uh pawt te metlam na ming tih, kaimih taengah amah a om pawt khaw na yakming?
Hvad vetst du, det vi icke vete? Hvad förstår du, det som icke är när oss?
10 Sampok khaw, mamih taengkah patong khaw na pa lakah a khohnin khuet coeng ta.
Gråhårote och gamle äro när oss, som länger hafva lefvat än dine fäder.
11 Pathen loh hloephloeinah neh na taengah dikdik a cal ol nang hamla vawt a?
Skulle Guds hugsvalelse så ringa aktas för dig? Men du hafver något hemligit stycke när dig.
12 Balae tih na lungbuei na khuen? Balae tih na mik loh a mikmuelh?
Hvad tager ditt hjerta före? Hvi ser du så stolt ut?
13 Na thintoek te Pathen taengla na hooi tih na ka lamloh ol na tha.
Hvi sätter ditt sinne sig emot Gud, att du låter sådana ord gå af dinom mun?
14 Huta kah a sak te mebang hlanghing nim aka cael tih aka tang te?
Hvad är en menniska, att hon skulle vara ren; och att han skulle vara rättfärdig, som af qvinno född är?
15 A hlangcim khuikah a hlangcim koek pataeng tangnah pawt tih vaan pataeng amah mikhmuh ah a cil moenih.
Si, ibland hans helga är ingen ostraffelig, och himlarna äro icke rene för honom.
16 Tui bangla dumlai aka mam hlang, a tueilaeh neh a rhonging aisat a.
Huru mycket mer menniskan, som är stygg och ond; den der orättfärdighetena dricker såsom vatten?
17 Nang taengah kan thui eh, kai ol he hnatun dae. Ka hmuh te kan tae eh.
Jag vill visa dig det, hör mig; jag vill förtälja dig, hvad jag sett hafver;
18 Te te hlangcueih rhoek loh a thui uh tih a napa rhoek taeng lamloh a phah uh moenih.
Hvad de vise sagt hafva, och för deras fader icke hafver fördoldt varit;
19 Amih te amamih bueng ham khohmuen a paek vaengah amih lakli ah kholong a nuen sak moenih.
Hvilkom allena landet gifvet är, så att ingen främmande må gå ibland dem.
20 Halang tah hnin takuem amah kilkul tih, hlanghaeng ham a kum tarhing la khoem uh.
En ogudaktig bäfvar i alla sina lifsdagar, och enom tyrann är hans åratal fördoldt.
21 Ngaimongnah khuiah pataeng anih aka rhoelrhak ham a hna ah birhihnah ol a pawk pah.
Hvad han hörer, det förskräcker honom; och ändå att frid är, så hafver han dock den sorg, att han skall förderfvas.
22 Hmaisuep lamloh mael ham tangnah pawt tih rhaltawt long khaw a cunghang dongah tawt uh.
Han tror icke, att han skall kunna undfly olyckona, och förmodar sig alltid svärdet.
23 Buh hamla amah poeng tih a kut ah hmaisuep khohnin bangla a tawn te metlam a ming eh?
När han far ut hit och dit efter sin näring, så tycker honom att hans olyckos tid är för handene.
24 Anih te rhal loh a let sak tih caem dongah a coekcoe la aka om manghai bangla khobing loh anih te a khulae.
Ångest och nöd förskräcka honom, och slå honom ned, såsom en Konung med enom här;
25 Pathen taengah a kut a thueng tih, Tlungthang taengah phuel uh.
Ty han hafver utsträckt sina hand emot Gud, och emot den Allsmägtiga förstärkt sig.
26 A rhawn kah a uen a thah la a taengah a photling a yong puei.
Han löper med hufvudet emot honom, och står halsstyf emot honom.
27 A maelhmai te a tha neh a khuk tih a uen duela bungkawt laep.
Han hafver upphäfvit sig emot honom, och satt sig hårdt emot honom.
28 Tedae khopuei khosa khaw a im ding te, lungkuk la a phaek uh tih a khuiah khosa uh pawh.
Men han skall bo i nederslagna städer, der inga hus äro; utan ligga i enom hop.
29 Boei pawt vetih a thadueng khaw pai mahpawh. Amih kah khohrhang loh diklai ah pungtai mahpawh.
Han skall icke varda rik, och hans gods skall icke förökas; och skall icke utspridas i landena.
30 Hmaisuep lamloh nong thai mahpawh. A dawn te hmairhong loh a hae vetih a ka dongkah yilh loh a khoe ni.
Han skall icke undfly olycko; eldslågen skall förtorka hans grenar; och skall varda borttagen af hans muns anda.
31 A poeyoek dongah tangnah boel saeh lamtah a poeyoek dongah khohmang boel saeh. A hnothung khaw a poeyoek lamni a om eh.
Han är så bedragen, att han icke tror att det skall varda värre med honom.
32 A khohnin loh cup pawt vetih a rhophoe khaw hing mahpawh.
Han får en ända, när honom obeqvämt är; och hans gren skall icke grönskas.
33 Misur a thaihkang bangla hul vetih, olive rhaipai bangla rhul ni.
Han varder afhemtad såsom en omogen drufva af vinträt, och såsom ett oljoträ bortfaller sitt blomster.
34 Lailak kah hlangboel tah pumhong la om vetih kapbaih kah dap tah hmai loh a hlawp ni.
Ty de skrymtares församling skall blifva ensam, och elden skall förtära hans hus, som gåfvor tager.
35 Thakthaenah la vawn tih boethae a sak. A bungko khaw hlangthai palat cuen,” a ti nah.
Han anar olycko, och föder vedermödo; och deras buk bär list fram.
