Joba 13
1 A cungkuem he ka mik loh a hmuh coeng. Te te Ka hna yaak tih a yakming coeng.
Si, allt detta hafver mitt öga sett, och mitt öra hört, och hafver det förstått.
2 Nangmih kah mingnah bangla kai khaw ka ming tih nangmih kai he nangmih lakah ka toem moenih.
Det I veten, det vet jag ock, och är intet ringare än I;
3 Tedae kai tah Tlungthang taengah ka thui tih Pathen taengah ka ngaih bangla ka tluung lah sue.
Dock vill jag tala om den Allsmägtiga, och hafver vilja till att träta med Gud.
4 Tedae nangmih ah laithae kap tih nangmih boeih te mueirhol siboei ni.
Ty I uttyden det falskeliga, och ären alle onyttige läkare.
5 U long nim n'ngam sak lah sue? Na ngam uh lah vetih nangmih ham cueihnah la om mako.
Ack! att I kunden tiga, så vorden I vise.
6 Kai kah toelthamnah hnatun dae lamtah ka hmuilai dongkah tuituknah he hnatung uh.
Hörer dock mitt straff, och akter på sakena, der jag talar om.
7 Pathen yueng la dumlai na thui uh vetih amah yueng la vuelvaeknah na thui uh aya?
Viljen I försvara Gud med orätt; och för honom bruka svek?
8 A maelhmai na then sak uh vetih Pathen yueng la na ho uh aya?
Viljen I anse hans person? Viljen I gifva eder i försvar för Gud?
9 Nangmih te n'khe vetih hlanghing taengkah omsaa bangla a taengah na omsaa uh koinih then aya?
Skall det ock blifva eder väl gångandes, då han skall döma eder? Menen I, att I skolen gäcka honom, såsom man gäckar ena mennisko?
10 Yinhnuk ah maelhmai na dan uh koinih a tluung ham khaw nangmih te ni n'tluung eh.
Han varder eder straffandes, om I hemliga ansen personen.
11 A boeimang loh nangmih te n'let sak tih amah kah birhihnah loh nangmih soah tla het mahpawt nim?
Månn han icke förskräcka eder, när han kommer fram? Och hans fruktan varder fallandes öfver eder.
12 Nangmih poekkoepnah he hmaiphu dongkah banghui, nangmih kah amkhawn khaw amlai amkhawn banghui ni.
Edor åminnelse varder liknad vid asko, och edra rygger skola vara såsom en lerhop.
13 Kai taengah hilphah uh lamtah ka cal mai akhaw kamah taengah mebang khaw thoeng mai saeh.
Tiger för mig, att jag må tala; det skall icke fela för mig.
14 Balae tih ka saa te ka no dongla ka khueh vetih ka hinglu he ka kut neh ka pom eh.
Hvi skall jag bita mitt kött med mina tänder, och sätta mina själ i mina händer?
15 Kai n'rhaem mai cakhaw amah taengah ka ngaiuep mahpawt nim? Ka longpuei he a mikhmuh ah ka thui pueng ni.
Si, han varder mig dock dräpandes, och jag kan icke afbidat; dock vill jag straffa mina vägar för honom.
16 He khaw kai hamla khangnah la om pai. Lailak tah a mikhmuh la kun mahpawh.
Han blifver ju min helsa; ty ingen skrymtare kommer för honom.
17 Nangmih hna dongkah ka olthui neh ka olhoe he hnatun khaw hnatun mai dae.
Hörer mitt tal, och min uttydelse för edor öron.
18 Ka tang ni tila ka ming dongah laitloeknah ka tawn coeng he.
Si, jag hafver allaredo sagt domen af; jag vet, att jag varder rättfärdig.
19 Kai aka ho te unim? Ka ngam mai laeh vetih ka pal mai mako.
Ho är den som vill gå till rätta med mig? Men nu måste jag tiga, och förgås.
20 Kai taengah panit bueng saii boeh, na mikhmuh lamloh ka ying pawt ve.
Tveggehanda gör mig icke; så vill jag icke gömma mig bort för dig.
21 Na kut te kai dong lamloh lakhla sak lamtah na mueirhih neh kai n'let sak boeh.
Låt dina hand vara långt ifrå mig, och din förskräckelse förskräcke mig icke.
22 Te phoeiah n'khue lamtah ka doo bitni. Ka thui saeh lamtah kai he n'thuung saeh.
Kalla mig, och jag vill svara dig; eller jag vill tala, och svara du mig.
23 Ka taengkah thaesainah neh tholhnah he meyet nim? Ka boekoeknah neh ka boirhaem lai kai n'tueng lah.
Huru många äro mina missgerningar och synder? Låt mig få veta min öfverträdelse och synder.
24 Balae tih na maelhmai na thuh, kai he na taengkah thunkha bangla nan moeh mai.
Hvi fördöljer du ditt ansigte, och håller mig för din fienda?
25 Hawnlae a yawn nim na na sairhing vetih divawt rhae te na hloem eh?
Vill du så hård vara emot ett flygande löf; och förfölja ett torrt halmstrå?
26 Kai taengah khahing te nan daek tih ka camoe thaesainah te kai nan pang sak.
Ty du tillskrifver mig bedröfvelse, och vill förderfva mig för mins ungdoms synders skull.
27 Ka kho he hloong dongah nan buen tih ka caehlong boeih na ngaithuen. Ka kho dongkah khotang ham kha na vuel coeng.
Du hafver satt min fot i en stock, och gifver akt på alla mina stigar, och ser på all min fotspår;
28 Te khaw keet bangla hmawn tih himbai bangla bungbo loh a caak.
Jag, som dock förgås som ett ruttet as, och som ett kläde, det ätet varder af mal.
