Jeremiah 40
1 Ramah kah Imtawt boeiping Nebuzaradan loh Jerusalem neh Judah hlangsol boeih lakli kah thirhui neh a khih te a loh tih Babylon la a poelyoe. Tedae Jeremiah amah a hlah hnukah BOEIPA taengkah ol ha pawk.
Detta är det ord som kom till Jeremia från HERREN, sedan Nebusaradan, översten för drabanterna, hade släppt honom lös från Rama; denne lät nämligen hämta honom, där han låg bunden med kedjor bland alla andra fångar ifrån Jerusalem och Juda, som skulle föras bort till Babel.
2 Imtawt boeiping loh Jeremiah te a loh tih a taengah, “BOEIPA na Pathen loh he hmuen he thae a phoei coeng.
Översten för drabanterna lät alltså hämta Jeremia och sade till honom: »HERREN, din Gud, hade förkunnat denna olycka över denna plats;
3 BOEIPA taengah na tholh uh dongah ni a. thui bangla BOEIPA loh a thoeng sak tih a saii. A ol te na hnatun uh pawt dongah ni he ol he a ol bangla nangmih taengah a thoeng.
och HERREN har låtit den komma och har gjort såsom han hade sagt. I haden ju syndat mot HERREN och icke hört hans röst, och därför har detta vederfarits eder.
4 Tihnin ah na kut dongkah thirhui dong lamloh nang kan hlam coeng ne. Na mik dongah a then atah kamah taengah Babylon la na lo mako. Na lo vaengah ka mik he nang soah ka khueh bitni. Tedae na mik ah a thae atah kai taengah Babylon la na lo ham khaw paa mai. Khohmuen pum he na mikhmuh ah na hmuh coeng. Na mikhmuh ah a then ham neh a thuem ham atah cet khaw cet mai.
Och se, nu löser jag dig i dag ur kedjorna som dina händer hava varit bundna med. Om du är sinnad att komma med mig till Babel, så kom, och jag skall då se dig till godo; men om du icke är sinnad att komma med mig till Babel, så gör det icke. Se, hela landet ligger öppet för dig; dit dig synes gott och rätt att gå, dit må du gå.»
5 Tedae na caeh pawt dongah Shaphan koca Ahikam capa Gedaliah taengla cet. Anih te Babylon manghai loh Judah khopuei rhoek ham a tuek coeng. Te dongah anih neh pilnam lakli ah khosa. Na mikhmuh ah a thuem sarhui atah cet khaw cet mai,” a ti nah. Te phoeiah anih te imtawt boeiping loh buhkak neh buham a paek tih a tueih.
Och då han ännu dröjde att vända tillbaka, tillade han: »Vänd tillbaka till Gedalja, son till Ahikam, son till Safan, som konungen i Babel har satt över Juda städer, och stanna hos honom bland folket. Eller gå åt vilket annat håll som helst dit det behagar dig att gå.» Och översten för drabanterna gav honom vägkost och skänker och lät honom gå.
6 Te phoeiah Jeremiah te Mizpah kah Ahikam capa Gedaliah taengla cet tih khohmuen kah aka om pilnam lakli ah kho a sak.
Så begav sig då Jeremia till Gedalja, Ahikams son, i Mispa och stannade hos honom bland folket som var kvar i landet.
7 Babylon manghai loh Ahikam capa Gedaliah te khohmuen kah ham a tuek. Babylon la a poelyoe pawh khohmuen kah khodaeng huta camoe hlang boeih anih a hung sak te kohong kah caem mangpa boeih neh a hlang rhoek loh a yaak uh.
När då alla krigshövitsmännen på landsbygden jämte sina män fingo höra att konungen i Babel hade satt Gedalja, Ahikams son, över landet, och att han hade anförtrott åt honom män kvinnor och barn, och dem av de ringaste i landet, som man icke hade fört bort till Babel,
8 Te dongah Mizpah kah Gedaliah taengla Nethaniah capa Ishmael, Kareah capa Johanan neh Jonathan, Tanhumeth capa Seraiah, Netophah koca ah Netophah Ephai, Maakathi capa Jezaniah neh a hlang rhoek te ha pawk uh.
kommo de till Gedalja i Mispa, nämligen Ismael, Netanjas son, Johanan och Jonatan, Kareas söner, Seraja, Tanhumets son, netofatiten Ofais söner och Jesanja, maakatitens son, med sina män.
9 Te vaengah amih ham te Shaphan koca Ahikam capa Gedaliah loh a toemngam tih a hlang rhoek taengah, “Khalden taengah thohtat ham te rhih boeh, a khohmuen ah kho na sak uh tih Babylon manghai taengah na thohtat uh daengah ni, nangmih ham a voelphoeng eh.
Och Gedalja, son till Ahikam, son till Safan, gav dem och deras män sin ed och sade: »Frukten icke för att tjäna kaldéerna. Stannen kvar i landet, och tjänen konungen i Babel, så skall det gå eder väl.
10 Kai kamah he mamih taengla aka pawk Khalden rhoek kah a hmai ah aka pai ham ni Mizpah ah ka om. Tedae nangmih tah khohal misur neh situi te tung uh lamtah na ampul khuiah khueh uh. Na khopuei ah te khosa uh lamtah lo uh.
Se, själv stannar jag kvar i Mispa, för att vara till tjänst åt kaldéer som komma till oss; men I mån insamla vin och frukt och olja och lägga det i edra kärl, och stanna kvar i de städer som I haven tagit i besittning.»
11 Babylon manghai loh Judah ah a meet a paih tih amih ham Shaphan koca Ahikam capa Gedaliah a khueh te Moab neh Ammon koca rhoek taengah, Edom neh diklai pum kah Judah boeih long khaw a yaak uh.
Då nu också alla de judar som voro i Moabs och Ammons barns och Edoms land, och de som voro i andra länder hörde att konungen i Babel hade låtit några av judarna bliva kvar, och att han hade satt över dem Gedalja, son till Ahikam, son till Safan,
12 Te dongah Judah rhoek he hmuen takuem lamloh boeih mael uh. Te ah te a heh uh coeng dae Judah khohmuen Mizpah kah Gedaliah taengla ha pawk uh. Te dongah khohal misur khaw a coi uh tih muep kum uh.
vände alla dessa judar tillbaka från alla de orter dit de hade blivit fördrivna, och kommo till Juda land, till Gedalja i Mispa. Och de inbärgade vin och frukt i stor myckenhet.
13 Te phoeiah kohong kah Kareah capa Johanan neh caem mangpa boeih khaw Mizpah kah Gedaliah taengla pawk uh.
Men Johanan, Kareas son, och alla krigshövitsmännen på landsbygden kommo till Gedalja i Mispa
14 Te vaengah anih te, “Ammon koca kah manghai Baalis loh na hinglu ngawn ham Nethaniah capa Ishmael han tueih te na ming khaw na ming van nim,” a ti na uh. Tedae Ahikam capa Gedaliah loh amih te a tangnah moenih.
och sade till honom: »Du vet väl att Baalis, Ammons barns konung, har sänt hit Ismael, Netanjas son, för att slå ihjäl dig?» Men Gedalja, Ahikams son, trodde dem icke.
15 Te vaengah Kareah capa Johanan loh Gedaliah te Mizpah ah a huep la, “Ka cet laeh vetih Nethaniah capa Ishmael te ka ngawn mako, hlang loh ming aih mahpawh, na hinglu aka ngawn ham te baham nim? Na taengkah aka tingtun Judah pum he a taek a yak uh vetih Judah kah a meet khaw milh hae ni,” a ti nah.
Och Johanan, Kareas son, sade i hemlighet till Gedalja i Mispa: »Låt mig gå åstad och dräpa Ismael, Netanjas son; ingen skall få veta det. Varför skulle han få slå ihjäl dig och så bliva en orsak till att vi judar, som hava församlats till dig, allasammans förskingras, och vad som är kvar av Juda förgås?»
16 Ahikam capa Gedaliah loh Kareah capa Johanan te, “Te hno te saii rhoe saii boeh, Ishmael kawng te a honghi ni na thui,” a ti nah.
Men Gedalja, Ahikams son, sade till Johanan, Kareas son: »Du får icke göra detta; ty vad du säger om Ismael är icke sant.»
