Jeremiah 21
1 BOEIPA taeng lamkah ol te Jeremiah taengla ha pawk. Te vaengah manghai Zedekiah loh anih taengla Malkhiah capa Pashur neh khosoih Maaseiah capa Zephaniah te a tueih tih,
Detta är det ord, som af Herranom skedde till Jeremia, då Konung Zedekia sände till honom Pashur, Malchia son, och Zephanja, Maaseja Prestens son, och lät säga honom:
2 “Babylon manghai Nebukhanezar loh Mamih m'vathoh thil coeng dongah BOEIPA te mamih ham dawt pawn saeh. Amah khobaerhambae cungkuem he BOEIPA loh mamih ham a saii khaming, tedae mamih taeng lamloh nong mai saeh,” a ti nah.
Fråga dock Herran för oss; ty NebucadNezar, Konungen i Babel, örligar emot oss; att Herren dock ville göra med oss efter all sin under, på det han må draga ifrån oss.
3 Tedae amih te Jeremiah loh, “He he Zedekiah taengah thui pah,” a ti nah.
Jeremia sade till dem: Detta säger till Zedekia:
4 Israel Pathen BOEIPA he ni a thui. Na kut dongkah caemtloek hnopai te nangmih aka vathoh thil Babylon manghai taeng neh vongvoel lamloh vongtung duela nangmih aka dum Khalden taengla ka mael ne. Te dongah amih te he khopuei laklung ah ka kuk ni.
Så säger Herren Israels Gud: Si, jag skall vända de vapen tillbaka, som I uti edra händer hafven, der I med striden emot Konungen i Babel, och emot de Chaldeer, som eder omkring murarna belagt hafva; och skall församla dem i en hop midt i stadenom.
5 Nangmih taengah kut ka thueng vetih, ka tlungluen ban neh, thintoek neh, kosi neh, thinhul bat la kan vathoh thil ni.
Och jag skall strida emot eder med uträckto hand, med starkom arm, med stor vrede, grymhet och obarmhertighet;
6 He khopuei kah khosa rhoek neh hlang khaw rhamsa khaw ka ngawn vetih duektahaw neh mat duek uh ni.
Och skall slå inbyggarena i denna stadenom, både folk och fä, så att de skola dö i en stor pestilentie.
7 Te phoeikah te khaw BOEIPA kah olphong ni. Judah manghai Zedekiah neh a sal rhoek, pilnam neh he khopuei khuiah duektahaw lamloh, cunghang lamloh, khokha lamloh aka sueng te Babylon manghai Nebukhanezar kut dongah, a thunkha kut dongah, a hinglu aka toem kut dongah ka paek ni. Te vaengah amih te cunghang ha neh a ngawn vetih amih te rhen mahpawh, hnaih mahpawh, haidam mahpawh.
Och derefter, säger Herren, skall jag gifva Zedekia, Juda Konung, samt med hans tjenare, och folkena, som i denna stadenom af pestilentie, svärd och hunger qvarlefde äro, uti NebucadNezars händer, Konungens i Babel, och uti deras fiendars händer, och uti deras händer som efter deras lif stå, att han så skall slå dem med svärdsegg, att der ingen skonan, eller nåde, eller barmhertighet med skall vara.
8 Tedae he pilnam taengah BOEIPA loh a thui he thui pah. Kai loh nangmih mikhmuh ah hingnah longpuei neh dueknah longpuei kang khueh coeng he.
Och säg desso folkena: Så säger Herren: Si, jag sätter eder före vägen till lifvet, och vägen till döden.
9 He khopuei khuikah khosa rhoek tah cunghang neh, khokha neh, duektahaw neh duek ni. Tedae aka coe tih nangmih aka dum Khalden taengah aka kuep tah hing rhoe hing vetih a hinglu te amah taengah kutbuem bangla a khueh ni.
Hvilken som blifver i denna stadenom, han måste dö igenom svärd, hunger och pestilentie; men den som gifver sig ut till de Chaldeer, som eder belägga, han skall blifva lefvandes, och skall behålla sitt lif, likasom ett byte.
10 A then ham pawt tih a thae ham ni he khopuei soah ka maelhmai ka khueh he BOEIPA kah olphong ni. Babylon manghai kut dongah a tloeng vetih hmai neh a hoeh ni.
Ty jag hafver ställt mitt ansigte öfver denna staden till olycko, och till intet godt, säger Herren; han skall Konungenom i Babel öfvergifven varda, att han skall uppbränna honom med eld.
11 Judah manghai imkhui te khaw BOEIPA ol hnatun uh.
Och hörer Herrans ord, I af Juda Konungs huse.
12 David imkhui aw, BOEIPA loh he ni a thui. Mincang ah a tiktamnah neh laitloek. Hnaemtaek kut loh a reth te huul laeh. Ka kosi he hmai bangla puek vetih n'hlawp ve. Na khoboe kah khoboe thaenah dongah thi pawt ve.
Du Davids hus, detta säger Herren: Håller domen om morgonen, och hjelper den beröfvada utu våldsverkarens hand, på det min grymhet icke skall utfara lika som en eld, och brinna så, att det ingen utsläcka kan, för edart onda väsendes skull.
13 He tah BOEIPA kah olphong coeng ni. ‘Unim mamih ka et vetih unim mamih kah khodun la aka pawk eh?’ aka ti rhoek, tlangkol lungpang kol kah khosa nangmih te kam pai thil coeng he.
Si, säger Herren: Jag säger dig, du som bor i dalenom, på bergen och på jemna markene, och säger: Ho vill öfverfalla oss, eller komma in uti vårt fäste?
14 He tah BOEIPA olphong ni. Na khoboe thaihtae bangla nangmih te kan cawh ni. A duup ah hmai ka hlup vetih a kaepvai boeih te boeih a hlawp ni.
Jag vill hemsöka eder, säger Herren, efter edra gerningars frukt; jag skall upptända en eld uti edar skog, han skall förtära allt det deromkring är.
