Jeremiah 14

1 Khokang ol dongah BOEIPA ol he Jeremiah taengla pawk.

Detta är det HERRENS ord som kom till Jeremia angående torkan.

2 Judah te nguekcoi tih a vongka khaw tahah coeng. Khohmuen ham khaw kopang uh tih Jerusalem kah henah tah luei coeng.

Juda ligger sörjande, dess portar äro förfallna, likasom i sorgdräkt luta de mot jorden, och ett klagorop stiger upp från Jerusalem.

3 Amih khuikah aka khuet rhoek loh a canoi rhoek te tui taengla a tueih uh. Tuito taengla pawk uh dae tui hmu uh pawh. A am hong neh a mael uh vaengah yak uh tih a hmaithae neh a lu a yil uh.

Stormännen där sända de små efter vatten, men när de komma till dammarna, finna de intet vatten; de måste vända tillbaka med tomma kärl. De stå där med skam och blygd och måste hölja över sina huvuden.

4 Diklai ah khonal om pawt tih lai a yawk kong ah, lopho rhoek yak uh tih a lu a yil uh.

För markens skull, som ligger vanmäktig, därför att intet regn faller på jorden, stå åkermännen med skam och måste hölja över sina huvuden.

5 Sayuk rhuinu long pataeng khaw lohma ah ca a cun dae baelhing a om pawt dongah a hnoo.

Ja, också hinden på fältet övergiver sin nyfödda kalv, därför att intet grönt finnes

6 Kohong marhang rhoek caphoei cuk ah pai uh tih pongui bangla yilh a mam. Baelhing om pawt tih a mik kha uh.

Och vildåsnorna stå på höjderna och flämta såsom schakaler; deras ögon försmäkta, därför att gräset är borta.

7 Kaimih kathaesainah loh kaimih taengah n'doo uh cakhaw BOEIPA aw namah taengah ka hnuknong uh khing tih ka tholh uh dongah he na ming ham mah saii mai.

Om än våra missgärningar vittna emot oss, så hjälp dock, HERRE, för ditt namns skull. Ty vår avfällighet är stor; mot dig hava vi syndat.

8 Israel kah ngaiuepnah neh citcai tue vaengah anih kah khangkung aw, balae tih diklai ah yinlai neh rhaeh hamla aka rhaehba yiin bangla na om.

Du Israels hopp dess frälsare i nödens tid, varför är du såsom en främling i landet, lik en vägfarande som slår upp sitt tält allenast för en natt?

9 BOEIPA kaimih lakli ah tah namah khaw balae tih hlang ingang bangla, khang ham aka coeng pawh hlangrhalh bangla na om? Tedae kaimih taengah na ming a khue dongah kaimih nan hnoo moenih.

Varför är du lik en rådlös man, lik en hjälte som icke kan hjälpa? Du bor ju dock mitt ibland oss, HERRE, och vi äro uppkallade efter ditt namn; så övergiv oss då icke.

10 BOEIPA loh he pilnam ham he ni a. thui. Amih kho tah poengdoe ham a lungnah uh tangloeng tih tuemsoem uh pawh. BOEIPA loh amih a moeithen pawt dongah amih kathaesainah te a poek vetih a tholhnah te a cawh pawn ni.

Så säger HERREN om detta folk: På detta sätt driva de gärna omkring, de hålla icke sina fötter i styr. Därför har HERREN intet behag till dem; nej, han kommer nu ihåg deras missgärning och hemsöker deras synder.

11 Tedae BOEIPA loh kai taengah, “Hnothen ham akhaw he pilnam ham tah thangthui boeh.

Och HERREN sade till mig: Du må icke bedja om något gott för detta folk.

12 A yaeh uh vaengkah a tamlung te ka hnatun moenih. Hmueihhlutnah neh khocang a khuen uh vaengah amih te ka moeithen moenih. Tedae amih te cunghang neh, khokha neh, duektahaw neh ka khah,” a ti.

Ty om de än fasta, så vill jag dock icke höra deras rop, och om de än offra brännoffer och spisoffer så har jag intet behag till dem, utan vill förgöra dem med svärd, hungersnöd och pest.

13 Tedae, “Ya-oe, ka Boeipa Yahovah, amih taengah cunghang na hmu pawt vetih nangmih taengah khokha pai mahpawh, he hmuen ah nangmih ham ngaimongnah oltak kam paek ni, ' aka ti tonghma aih ke,” ka ti nah.

Då sade jag: »Ack Herre, HERRE! Profeterna säga ju till dem: I skolen icke se något svärd, ej heller skall hungersnöd träffa eder, nej, en varaktig frid skall jag giva eder på denna plats.»

14 Te dongah BOEIPA loh kamah taengah, “Laithae tonghma rhoek loh ka ming neh tonghma uh. Amih te ka tueih pawt tih amih te ka uen moenih. Laithae mangthui neh olhong bihma, a huep mueirhol, amih te ka thui pah moenih. Tedae amih loh amamih lungbuei kah a huep nen ni nangmih taengah a tonghma uh,” a ti.

Men HERREN sade till mig: Profeterna profetera lögn i mitt namn; jag har icke sänt dem eller givit dem någon befallning eller talat till dem. Lögnsyner och tomma spådomar och fåfängligt tal och sina egna hjärtans svek är det de profetera för eder.

15 Te dongah BOEIPA loh he ni a. thui. Ka ming neh aka tonghma, tonghma rhoek, amih te ka tueih moenih. Tedae amih loh, 'He diklai ah cunghang neh khokha om mahpawh,’ a ti uh. Tekah tonghma rhoek tah cunghang neh, khokha neh cung bitni.

Därför säger HERREN så om de profeter som profetera i mitt namn, fastän jag icke har sänt dem, och som säga att svärd och hungersnöd icke skola komma i detta land: Jo, genom svärd och hunger skola dessa profeter förgås.

16 Pilnam loh amih taengah aka tonghma rhoek Jerusalem vongvoel kah a voeih rhoek la om uh ni. Khokha neh cunghang dongah amih te aka up khaw om mahpawh. Amih te a yuu rhoek khaw, a capa rhoek khaw, a canu rhoek te khaw amamih kah boethae te amamih soah ka lun ni.

Och folket som de profetera för, både män och hustrur, både söner och döttrar, skola komma att ligga på Jerusalems gator, slagna av hunger och svärd, och ingen skall begrava dem; och jag skall utgjuta deras ondska över dem.

17 He ol he amih taengah thui pah. Ka mik dongkah mikphi he khoyin khothaih suntla saeh lamtah kak boel saeh. Ka pilnam tanu oila tah, hma puei dongah khaem coeng tih hmasoe la nue khungdaeng coeng.

Men du skall säga till dem detta ord: Mina ögon flyta i tårar natt och dag och få ingen ro, ty jungfrun, dottern mitt folk har drabbats av stor förstöring, av ett svårt och oläkligt sår.

18 Khohmuen te ka paan vaengah nim cunghang dongkah rhok hoeng ni ke. Khopuei la ka caeh bal nim te khokha kah tlohtat hoeng ni ke. Tonghma neh khosoih loh diklai ah a thimpom rhoi akhaw a ming rhoi moenih.

Om jag går ut på marken, se, då ligga där svärdsslagna män; och kommer jag in i staden, så mötes jag där av hungerns plågor. Ja, både profeter och präster nödgas draga från ort till ort, till ett land som de icke känna.

19 Judah te na hnawt na hnawt tih Zion te na hinglu loh a tuei nama? Balae tih kaimih taengah hoeihnah om pawt ham kaimih nan ngawn? Sadingnah te lamtawn dae then voel pawh. Te dongah hoeihnah tue te khaw letnah coeng ni he.

Har du då alldeles förkastat Juda? Har din själ begynt försmå Sion? Eller varför har du slagit oss så, att ingen kan hela oss? Vi bida efter frid, men intet gott kommer, efter en tid då vi skulle bliva helade, men se, förskräckelse kommer.

20 BOEIPA aw kaimih kah halangnah neh a pa rhoek kathaesainah neh namah taengah ka tholh uh te ka ming uh.

HERRE, vi känna vår ogudaktighet, våra fäders missgärning, ty vi hava syndat mot dig.

21 Na ming ham tah tlaitlaek boeh, na thangpomnah ngolkhoel te tahah sak boeh. Poek van lah, kaimih taengkah na paipi te phae boeh.

För ditt namns skull, förkasta oss icke, låt din härlighets tron ej bliva föraktad; kom ihåg ditt förbund med oss, och bryt det icke.

22 Namtom kah a honghi taengah kho nal om tih vaan long khaw mueitui a paek nim? Kaimih kah BOEIPA Pathen amah khaw nang moenih a? Te dongah nang soah kan lamtawn uh tih he boeih he namah ham ni na saii.

Finnas väl bland hedningarnas fåfängliga avgudar sådana som kunna giva regn? Eller kan himmelen av sig själv låta regnskurar falla? Är det icke dig, HERRE, vår Gud, som vi måste förbida? Det är ju du som har gjort allt detta.