Isaiah 52
1 Haenghang laeh, haenghang laeh Zion nang loh sarhi tak sak. Khopuei cim Jerusalem nang boeimang himbai bai laeh. Na khuiah aka pawk ham pumdul neh rhalawt loh n'koei voel mahpawh.
Vakna upp, vakna upp, ikläd dig din makt, o Sion; ikläd dig din högtidsskrud, Jerusalem, du heliga stad; ty ingen oomskuren eller oren skall vidare komma in i dig.
2 Laipi te khoek laeh. Jerusalem aw thoo lamtah ngol laeh. Zion nu tamna aw na rhawn kah kuelrhui te hlam rhoe hlam laeh.
Skaka stoftet av dig, stå upp och intag din plats, Jerusalem; lös banden från din hals, du fångna dotter Sion.
3 Te dongah BOEIPA loh, “A yoeyap la n'yoih uh tih tangka mueh lam ni n'tlan uh eh,” a ti.
Ty så säger HERREN: I haven blivit sålda för intet; så skolen I ock utan penningar bliva lösköpta.
4 Te dongah ka Boeipa Yahovah loh he ni a. thui. Lamhma ah tah ka pilnam loh Egypt ah bakuep pahoi ham suntla tih Assyria loh lungli lungla la anih te a hnaemtaek.
Ja, så säger Herren, HERREN: Mitt folk drog i forna dagar ned till Egypten och bodde där såsom främlingar; sedan förtryckte Assur dem utan all rätt.
5 Tahae ah ba aih nim kai tloe tah, menim kai ham tah BOEIPA kah olphong lah ve? Ka pilnam te poeyoek la a khuen coeng. Anih aka taem la aka taem rhoek tah rhung uh coeng. BOEIPA kah olphong dae ta, nainoe taitu la hnin takuem ah kai ming a tlaitlaek.
Och vad skall jag nu göra här, säger HERREN, nu då man har fört bort mitt folk utan sak, nu då dess tyranner så skräna, säger HERREN, och mitt namn beständigt, dagen igenom, varder smädat?
6 Ka ming he ka pilnam loh ming tangloeng saeh. Tekah khohnin ah kamah loh, “Kai ni he,” ka ti tangloeng coeng.
Jo, just därför skall mitt folk få lära känna mitt namn, just därför skall det förnimma på den dagen, att jag är den som talar; ja, se här är jag.
7 Rhoepnah aka phong tih aka yaak sak, a then aka phong tih khangnah aka yaak sak, Zion taengah, “Na Pathen tah manghai coeng,” aka ti nah kah a khokan tah tlang soah khaw damyal tangkik mai.
Huru ljuvliga äro icke glädjebudbärarens fotsteg, när han kommer över bergen för att förkunna frid och frambära gott budskap och förkunna frälsning, i det han säger till Sion: »Din Gud är nu konung!»
8 Na rhaltawt rhoek kah ol tah ol pakhat la huek a huel uh tih tamhoe uh. BOEIPA te Zion la a mael vaengah tah a mik, mik ah so uh thae ni.
Hör, huru dina väktare upphäva sin röst och jubla allasammans, ty de se för sina ögon, huru HERREN vänder tillbaka till Sion.
9 Jerusalem imrhong rhoek tun pang uh lamtah tamhoe uh. BOEIPA loh a pilnam a hloep tih Jerusalem a tlan coeng.
Ja, bristen ut i jubel tillsammans, I Jerusalems ruiner; ty HERREN tröstar sitt folk, han förlossar Israel.
10 Namtom boeih kah mikhmuh ah BOEIPA loh a ban cim te a lam vetih diklai khobawt ah mamih Pathen kah khangnah te boeih a hmuh uh ni.
HERREN blottar sin heliga arm inför alla hedningars ögon, och alla jordens ändar få se vår Guds frälsning.
11 Nong uh laeh, nong uh lamtah te lamloh coe uh laeh. Rhalawt te ben boeh, a khui lamloh nong laeh. BOEIPA kah hnopai aka phuei long tah meet uh.
Bort, bort, dragen ut därifrån, kommen icke vid det orent är; dragen ut ifrån henne, renen eder, I som bären HERRENS kärl.
12 Tokrhat la coe boel lamtah yonglong khaw hmaai boeh. Nangmih mikhmuh ah aka cet BOEIPA neh Israel Pathen loh nang ng'khoem ta.
Se, I behöven icke draga ut med hast, icke vandra bort såsom flyktingar, ty HERREN går framför eder, och Israels Gud slutar edert tåg.
13 Ka sal loh a cangbam bitni. Amah te a pomsang vetih a ludoeng vaengah bahoeng sang bitni.
Se, min tjänare skall hava framgång; han skall bliva upphöjd och stor och högt uppsatt.
14 Nang taengah muep a hal uh vanbangla a hmuethma khaw hlang lakah, a suisak hlang ca rhoek lakah poeih uh tangloeng coeng.
Såsom många häpnade över honom, därför att hans utseende var vanställt mer än andra människors och hans gestalt oansenligare än andra människobarns,
15 Namtom rhoek khaw anih kongah a haeh muep vetih manghai rhoek loh a ka a buem uh ni. Amih taengah a doek pah pawt te khaw a hmuh uh vetih a yaak uh noek pawt te a yakming uh ni.
så skall han ock väcka förundran hos många folk; ja, konungar skola förstummas i förundran över honom. Ty vad aldrig har varit förtäljt för dem, det få de se, och vad de aldrig hava hört, det få de förnimma.
